Dag 1. 2004-10-05 Tis. Garbo ska opereras idag. Upp
tidigt och iväg, vi har långt att åka. Resan upp gick bra och vi hittade fram i tid. Vi
träffade Ole och de tog prover på Garbo för att se så hon inte hade några dolda
infektioner. Garbo tog det lugnt och stallades upp utan problem. Jag åkte tillbaka hem
för att jobba, jag ska hämta Garbo i morgon.
13:30 ringde Ole mig och berättade att operationen hade gått bra och att Garbo vaknat
till och mådde bra. Garbo går på tungt smärtstillande över natten.Dag 2. 2004-10-06 Ons. Idag hämtar jag Garbo. Jag
har pratat med dom nu på morgonen och Garbo mår bra och har både ätit och rastat sig.
Då är det bara och starta upp Volvon igen och styra kosan norröver. Jag är uppe på
eftermiddagen och får träffa Ole som går igenom hela rehabbiten muntligen + att han
även skrivit ner det (hemgångsråd) till mig. När jag träffar Garbo igen mår hon bra
men är märkbart påverkad av medicineringen. Resan hem gick bra, Garbo sov i stort sett
hela tiden. Nu har vi en lång konvalecens framför oss. Men prognosen är god så det
verkar mycket hoppfullt. Garbo och vår andra schäfer Jaffa får inte vara tillsammans
ännu. Vi vill inte ha något "tumult".
Jag frågade Ole om dessa "typiska" schäferskador var ärftliga. Han sa, 90% av
hundarna man opererar är schäfer, men att det ändå är svårt att säga bestämt att
det är ärftligt, det är forskat alldeles för lite för det. Han sa också att,
schäfern är ju en väldigt stor ras inom bruks och tjänst (polis) och kanske belastas
mera än många andra hundar och att det kanske är en av orsakerna till problemen. Ole
var mycket tydlig med att säga att man inte med säkerhet kan säga vad som gör att
schäfern drabbas av dessa skador.
Dag 3. 2004-10-07 Tors. Garbo har sovit lugnt i
natt (jag också). Hon viftade lite på svansen när vi vaknade idag, det är ett gått
tecken, då hon har rätt så ont i den regionen. Hon sträckte även ut sig riktigt både
bak och fram. Bakdelen har hon inte sträckt ut riktigt på flera månader. Hon har ätit
som vanligt och fått sin medicin. Jag stannar hemma idag och tar det lugnt med Garbo. Hon
ska bara vila nu. Jag får bara rasta henne 10 minuter några gånger varje dag. Vi ska ta
febern varje dag, men Garbo var inte villig till detta nu på morgonen. Vi försöker
senare idag. Nu ska vi vila.
Dag 4. 2004-10-08 Fre. Natten har varit lugn.
Garbo sover och vilar bra. Såret ser bra ut. Garbo är hungrig och äter som vanligt.
Kissar och bajsar normalt. Jag tycker hon är förvånansvärt pigg och det verkar inte
som om hon har så där jätteont. Jag tar det lugnt och stannar hemma hos Garbo i dag
också. Garbo piggnar till mer och mer under dagen. Det blir nog en utmaning att hålla
henne lugn under rehab tiden. I kväll drog hon igång och skulle leka med en boll, men
jag fick ett snabbt slut på det, som tur var. Bortagning av stygn blir det den 18/10. Då
ska Karin Råberg (Läckeb) titta till Garbo lite också.
Dag 5. 2004-10-09 Lör. Garbo väcker mig
tidigt idag. Hon är nödig, hungrig och illpigg. Ut och rasta, sedan mat och se'n gör
hon allt för att få upp Jaffa och matte. Idag verkar hon vara tillbaka som sitt gamla
jag. Garbo har blivit kompis med Jaffa igen. Första dagarna var hon inte så pigg på att
Jaffa var för nära. Garbo verkar redan sakna bruksaktiviteterna och träningen.. För
att få röra lite på mig själv tog jag Jaffa på en långpromenad på morgonen. Garbos
sår ser väldigt fint ut och det verkar inte som om hon har någon direkt smärta kvar
efter operationen. Garbo accepterar både tratt och bur inne mycket lugnt och fint.
Dag 6. 2004-10-10 Sön. Pigg och vaken. Såret
ser torrt och fint ut även idag. Garbo blir bara piggare och piggare. Jag känner att det
kommer att bli en rejäl utmaning att hålla Garbo på mattan, så att säga. Våra
släktingar från Danmark är på besök några dagar, så jag håller extra, extra koll
på Garbo.
<< Tillbaka
Vecka 2 >> |
Garbo vilar ut efter hemresan.
Här ser man såret och även det smärtstillande
"plåstret" på bröstkorgen.
Garbo har egen kupe' den första tiden hemma.
|