Du vet att du fått nog av
90-talet när...
Du försöker använda
ditt "password" på mikrovågsugnen.
Du inte lagt patiens med riktiga spelkort på flera år.
Du har en lista på 15 telefonnummer till dina tre familjemedlemmar.
Du skickar e-post till en väninna och frågar "Ska
vi käka lunch?" och hon skickar 'reply' "Ge mig
fem minuter!".
Du känner dig strukturerad för att du klistrat upp massa
Post-It-lappar i olika färger.
Du mister kontakt med de vänner som saknar e-postadress.
Du hör de flesta roliga vitsarna via e-post.
Du slår en 0:a för att komma ut på linjen när
du är hemma.
Du haft samma skrivbord på jobbet i fyra år - men
jobbat för tre olika företag.
Du har din CV på diskett - i fickan/handväskan.
Du får veta på morgonnyheterna att du är uppsagd.
Det är fler korttidsanställda än fast anställda
och att de har större chans än du till belöning
för "lång och trogen tjänst".
Styrelsemedlemmarnas arvoden är större än hela
tredje världens budget.
Folk som anställningsintervjuas avbryter - trots att de saknar
erfarenheten - så snart de hört ingångslönen
nämnas.
Din största förlust efter en datakrasch är alla
roliga vitsar som du har sparat.
Gratismat som blir över efter möten utgör grunden
i ditt kostintag.
"Sjuk" innebär att du inte kan gå eller att
du ligger på sjukhus.
Du redan är sent ute med ett uppdrag som du alldeles nyss
har fått.
Det inte finns budget för de två tjänster din
avdelning så väl behöver tillsätta samtidigt
som ledningen firar de långsiktiga strategierna med heltidsarbetande
management-konsulter.
Semester är något du väntar med till nästa
år.
Du, samtidigt som du läser den här listan, nickar och
ler för dig själv.
Du, samtidigt som du läser det här tänker "det
här måste jag vidarebefordra till alla mina e-postvänner"!
Du raskt tänker att "de har säkert redan fått
det här" men du orkar inte kolla upp det så du
skickar det ändå!
