Vem är Steve Franzén ?

En helt vanlig "kille", eller kanske "gubbe" några skulle säga ? Hur som helst, jag har hunnit passera 45 nyår sedan uppståndelsen i februari -54. Händelsen inträffade på Nyköpings BB och i den staden blev jag kvar några år fram till ca 4-års ålder då familjen flyttade ut på landet mellan Nyköping och Oxelösund. Där levde vi lantliv med höns, kalkoner, kaniner, grisar, hund och katt.

Min pappa jobbade på Järnverket i Oxelösund och mamma i livsmedelsaffär, Hallams Livs, i Stjärnholm. När jag började skolan åkte jag buss varje dag till Arnö gamla skola eftersom huset vi bodde i låg i Nyköpings kommun. I mitten av tredje klass då jag var 9 år flyttade vi till Oxelösund och där bor jag alltså fortfarande. Ganska snart hade jag kompisar som seglade jolle eller åkte båt med motor så det var naturligt att lockas av aktiviteter på och i vatten. Efter mycket tjat och ett par veckors seglarskola kunde jag stolt styra ut på böljan med den röd/vita Örnjollen i plast som var den första egna båten. Under några somrar seglades jollen i skärgården och i bland även vid segelklubbens "Tisdagsseglingar" .

Vid uppnådd "körkortsålder" intresserade fortfarande båtar mer än bil men då lite snabbare farkoster och det blev stor utbordare på snabbgående båt, vattenskidor, mellanöl och anpassad outfit för att imponera på tjejer. En kort period åkte jag även raggarbil gata upp och gata ner med kompisar i amerikanska slagskepp, då var bensin inte särskilt dyrt. Några år efter lumpen i Marinen träffade jag mitt barns mor och segling kom åter att bli den mest intressanta  sommaraktiviteten.

En härlig vårmorgon den 13 maj 1979 kunde jag lycklig och upprymd av nattens stora händelse, min "lilla tjejs" födelse, köra hem i den något skraltiga bilen. Några morgontidiga älgar vid Björshult gick sakta över vägen framför kylaren, en upplevelse det också. Det blev några spännande år med ett nytt liv att ta hand om och se utvecklas. Men det var även en jobbig tid och som för så många andra småbarnsföräldrar sprack vårt förhållande och vi gick skilda vägar.

Segling fick bli substitut och en ganska intensiv period i mitten av 80-talet deltog jag i tävlingar på olika nivåer och med varierande resultat. Men det var dyrt och till sist räckte inte slantarna till allt varför båten , såldes. Men seglandet har fortsatt tillsammans med andra och med många olika typer av båtar, stora som små. Tillsammans med en (inte längre) god vän seglade jag från Egersund i Norge till Lerwick på Shetland 1988. Fem år senare ägnade jag tre sommarmånader åt en ännu längre tur på Nordsjön med samma båt, IF-båten "RÖDE ORM" . 

Då gick färden från Göteborg till Skagen, genom Limfjorden (Jylland), Lerwick, och vidare till Torshamn på Färöarna. På vägen hemåt passerades Scolloway på Shetland västsida, Fair Isle, Orkney, Stornoway på ön Lewis i Yttre Hebriderna, genom Scottland via Caledonia kanalen, och till sist Helgoland och Kielkanalen innan vi åter befann oss i Östersjön. En färd på ca 3000 sjömil under tre månader. Lagom till kappseglingen OXSS Arkö Runt la vi till i hemmahamnen och dagen därpå deltog båten i årets stora seglarhändelse i regionen.

Långseglingen i den lilla röda båten uppmärksammades i media både lokalt och rikstäckande. Tidningen Segling, Södermanlands Nyheter, På Kryss och Till Rors, Radio Sörmland och Gotland mfl publicerade reportage. Vi ingick i panelen vid det årliga "Långseglarsymposiet" på båtmässan i Älvsjö tillsammans med ett antal välkända seglarprofiler. Båten stod utställd på bästa tänkbara plats vid "seglarbryggan" och intresset från besökare var stort. Ett bildspel producerades och visades vid klubbträffar några gånger 1994-95 men sedan några år, pga. en konflikt med min forne kamrat, ligger den verksamheten i träda och förmodas inte återuppstå, tyvärr.

Men livet går vidare och segling är fortfarande en stor del av mitt liv men, inte allt. Jag har engagerat mig i segelklubbens tidning som redaktör och projektansvarig för "ÖSTERSJÖMARAN". Maran är en havskappsegling med två personers besättning och 600 sjömil nonstop vilket tar upp emot en vecka. Ett annat intresse jag fått tid att odla är fotografering och då gärna motiv på eller i närheten av vatten. Under resan "Downunder" kommer ett stort antal dia- och neg.bilder att dokumentera mina upplevelser och ev. kunna visas för intresserade, föreningar, institutioner, bildningsförbund etc. i framtiden. Att resa tycker nog de flesta är spännande vilket även gäller mig. Resan till bl a Auckland i Nya Zeeland började planerades redan samma dag "The Kiwis" vann Americas Cup för första gången. Sedan den dagen har tid och semesterdagar sparats för att kunna stanna borta länge. Det kommer att gå ca tre månader innan jag återser kamraterna på jobbet, vänner, bekanta, nära och kära. Det ska bli härligt att ge sig ut på äventyr men också att få komma hem igen med nya intryck. 

Min "lilla tjej" har vuxit upp och är nu en ung och mycket självständig kvinna med ambitioner att skaffa sig en god utbildning och möjlighet till ett bra jobb i framtiden. För egen del innebär det att jag i större grad än tidigare råder över min lediga tid och kan ge efter för plötsliga infall eller intressanta förslag. När man som jag dessutom är s.k. "singel" är det ännu lättare att kasta sig in i sådant som verkar kul eller intressant och på ganska kort varsel. Men visst måste även jag sköta ett arbete, ingen annan betalar ju hyran etc. Så i perioder om 20 dagar jobbar jag skift, 4 F.m., en dag ledig, 4 E.m., 4 Natt, 7 dagar ledigt, på SSAB:s kraftverk OK2-OK3. Där har jag varit sedan 1979 och  misstänker att det så förblir, om inget radikalt förändrar situationen, "den som lever får se" ?

Nu vet du lite mer om min person, säkert har du klart för dig att jag är 45 år, bor I Oxelösund, gillar segling, foto, är "singel" och jobbar med energi. Det är helt OK att höra av sig, antingen per mail eller telefon. Kanske har du någon fråga eller bara vill snacka en stund, tveka inte, hör av dig !

Hälsningar från Steve