|
RESEDAGBOKEN Detta hände vecka 9- 10 ( 13 - 26/3 2000)
Hej
folks, föregående
skriverier avslutades i Christchurch dagen efter jag anlänt dit. Stannade där
två nätter så det blev en hel dag att utforska staden. Men det regnade vilket
gav tillfälle till skriverier som sagt. Nu gjorde det inte så mycket, jag
skulle ju komma tillbaka senare på vägen norr ut igen. BILDER
! Som jag skrev i "Gästboken"
kommer bilder först när jag är hemma igen. I Sydney var det bästa pris jag
fick på framkallning av film och scanning till diskett eller CD-skiva 17
AUS-dollar/film ( ca 85kr). Inkl diskett el CD skulle 8 filmer ha kostat drygt
700 kr och då räknade jag med att behöva framkalla ytterligare 6-8 filmer. I
Auckland betalade jag ca 50 kr/film för samma service. Så bilder får alltså
anstå en tid, men de kommer så håll utkik. 14/3
Christchurch Redan
innan jag åkte hemifrån fanns planer på att besöka en av glaciärerna på
sydön. Det finns två, Franz Josef och Fox som är tillgängliga för turister.
Nu ligger bägge på västra sidan av ön så jag tog TranzAlpin-tåget över
Arthurs Pass till Greymouth ute vid kusten ett par timmars bussresa norr om
Franz Josef glaciären. Stannade en natt vilket var tillräckligt för att hinna
utforska orten som enl. turistbyrån har ca 9000 invånare ? Jag såg inte många
och det fanns inte heller mycket att göra så har ni vägarna åt det hållet
kan ni lika gärna åka förbi. Men
tågresan dit är värd att uppmärksammas, första biten gick över ett ganska
tråkigt platt landskap utan något intressant att titta på. Först när tåget
nådde foten av de höga berg vi skulle över, runt eller genom fanns anledning
att plocka fram kameran. Uppe på höjderna var luften frisk och klar, kanske
12-15 +grader, solsken och mycket vackert. Man såg snö på bergstopparna och
forsande vatten i de djupa dalgångarna. Den smalspåriga rälsen slingrade sig
längs bergssidan eller genom tunnlar och hela tiden bar det uppåt. Trots
två stora diesellok som jobbade för
högtryck blev farten inte särskilt
hög, bitvis kunde man nog ha gått till fots lika fort på banvallen ? Uppe vid
Arthurs Pass stannade tåget för att släppa av resp. på passagerare. Från början
hade jag idéer om att övernatta just där men ändrade mig och såg att det
nog var ett bra beslut. Orten som är i storlek med Stjärnholm består av
stationshuset och ytterligare några få byggnader, bla ett gammalt hotell man
anser vara en turistattraktion. Visst var omgivningarna vackra men mycket mer än
att vandra längs bergssidorna finns inte att göra så jag åkte alltså vidare
ut till kusten. Efter
övernattningen i Greymouth, vars YHA vandrarhem är jättemysigt, tog jag
bussen vidare till den lilla orten som bär samma namn som glaciären några
kilometer bort. Jag talar om Franz Josef, en håla som inte hade funnits om det
inte varit för de guidade vandringarna upp på glaciärerna eller de kanske
lite häftigare helikopterturerna ännu längre upp. Med bil tar det ungefär 15
sekunder att passera orten i 50km/timmen vilket är jämförbart med t ex Stavsjö.
Det ser ut ungefär likadant också, en mack, en livsmedelsbutik, något fler
logimöjligheter (hotell & vandrarhem) några caféer ett par restauranger
och ett antal utflyksarrangörer, det är allt !
Den stora skillnaden är omgivningarna som består av höga berg med snö
på topparna året om, mycket vackert om man ska tycka till. De
flesta som stannar till i Franz Josef gör det en eller som jag, två nätter,
och alla är där för att göra utflykter till eller upp på glaciären. Jag
anlände strax efter lunch och hade sett allt vid tvåtiden sedan var det bara
att invänta morgondagen då jag skulle knalla en tur på berget i närheten. Det
var svalt, nästan kallt kl. 08.20 då jag checkade in och fick utrustning för
vandringen på glaciären. Kraftiga kängor, raggsockor, isdubbar och ishacka.
Varma kläder, regnjacka, kamera och matsäck var det jag stod för själv. Det
blev en lite äventyrlig och i viss mån jobbig dag men oerhört spännande. På
avstånd såg inte glaciären så stor ut men när man väl var där uppe på
den var det mäktigt. Att klättra mellan höga isformationer, komma upp på en
topp och blicka ut över islandskapet var imponerande och fantastiskt vackert.
Nu vet jag att det även kan vara oerhört farligt att knalla runt där uppe
utan kunnig guide. Det finns sprickor under istäcket som kan vara så djupa som
20-30 meter vilket inte alltid är så lätt att se. Vissa ställen är omöjliga
att forcera så det blev en del omvägar men allt för säkerheten som guiden
sa. Istäcket är uppemot 50 meter tjockt och flyttar sig ett par meter per dygn
vilket låter otroligt. Men guiden sa att de steg man huggit ut i isen
inte fanns kvar nästa dag och att det kanske inte gick att gå samma väg
man gjort dagen innan. Totalt
är Franz Josef glaciären 13 km lång och den lilla del jag fick se under
utflykten är bara den nedre delen. Det som gör just denna och Foxglaciären
speciella är att de slutar nära eller vid havsnivå vilket få glaciärer gör.
Enl. guiden finns bara tre sådana, två på Nya Zealands sydö och en i Chile.
Om jag inte minns fel har vi glaciärer även i Sverige men de både börjar och
slutar ganska högt uppe i fjällvärlden. Så det kanske stämmer men jag ska
kolla i skriften efter hemkomsten. Det var en ganska trött äventyrare som
vilade fötterna på sängen denna dag. Efter den närande middagen bestående
av en burk spagetti i tomatsås och 1/2 liter mjölk var det lätt att koppla av
och senare somna in. 18/3
Efter
nästan en hel dags bussfärd befann jag mig i Queenstown ytterligare en bit söder
ut på sydön. Vandrarhemmet ligger ca 15 minuters promenad från centrum i den
ort där besökare erbjuds de mest spektakulära aktiviter som tänkas. Eller
vad sägs om bungyhopp på 134 m från en hängbro, eller från helikopter om
det verkar roligare. Fler flygturer erbjuds den som vågar t ex
"skydiving" som är tandemfallskärmshopp från flygplan eller varför
inte "Hanggliding" över stan. För den som är lite mer jordnära
finns bl a "Rafting" i stora gummibåtar utför häftiga forsar. Jag
hade bokat en tur med jetbåt på Shotover River vilket troligen är den häftigaste
båttur jag gjort. Hur fort det gick vet jag inte men att det gick undan kan ni
lita på, och att det var smalt mellan bergssidorna. Dessutom otroligt grunt men
båtarna har vattenjetaggregat så de behöver bara någon decimeter vatten för
att ta sig fram. Skithäftigt !!! Vill man ha det lugnare finns ångbåt att lunch-
eller middagskryssa med på sjön intill. Det går även att med linbana komma
upp på berget där glidflygarna startar. Utsikten är betagande och solnedgången
magnifik så ta en tur upp dit när ni besöker stan. Jag
hastade vidare till Dunedin på ostkusten nästa dag, där finns världens
sydligaste whiskydestilleri vilket jag ville kika lite närmare på. Tyvärr
visade det sig att man upphört med de guidade turerna i fabriken så det fick
bli ett besök i Spights ölbryggeri istället. Nästa dag stod en organiserad
utflykt till Albatross kolonin på halvön utanför Dunedin på programmet. Det
är ett av få ställen i världen man kan se Albatrosser, som har en vingbredd
på upp till 3 meter, på nära håll så det var intressant.
Utflykten varade hela dagen till ganska sent på kvällen och vi fick förutom
Albatrosser se många andra fåglar bl a gulögda pingviner som ar en av de mer
sällsynta arterna av pingviner. På en strand kom vi väldigt nära en grupp slöa
sälar och ett sjölejon som morrade när jag tog en bild. Det var FÖR nära enl.
vår färdledare men bilderna blir nog bra ? På
morgonen den 20/3 ringde jag Thai Air i Auckland för att få min plats på
flyget till Sydney bekräftad. Men där hade man inte min bokning i databasen
men eftersom jag hade biljett tyckte tjejen att jag helt enkelt bara skulle åka
ut till flygplatsen och checka in. Lite osäkert tyckte jag men det funkade då
jag väl var där. I Dunedin var det måndag och allmän helgdag, man firade något
slags jubileum tror jag ? Posten och en hel del annat var i vart fall stängt så
jag fick släpa med mig den 5-liters ölburk jag köpt på bryggeriet. Burken
var tom skall sägas och jag hade tänkt skicka den med postpaket hem vilket
alltså inte gick denna dag. Men klippa håret gick bra, billigt, mycket och
fort, bara 10 NZ-dollar så nu ser jag ut som man bör i
min ålder igen. Hoppas det växer ut lite tills jag kommer hem ? De
återstående dagarna i Nya Zealand bestod mest av resande. Dunedin till
Christchurch där jag övernattade och sedan via Picton färja över Cook Strait
till Wellington. Därifrån vidare till Auckland dit jag anlände tidigt samma
morgon flyget till Sydney skulle lyfta. Det tog nära ett dygn med buss från
Christchurch så vem som helst förstår säkert att jag var trött, lite stel
och omskakad på morgonen i Auckland. Efteråt fick jag veta att det hade gått
att flyga samma sträcka till nästan samma kostnad, något att kolla upp om ni
tänker åka dit. Det
gick som sagt bra att checka in och få en plats på flyget till Sydney, trots
att man inte hittade min bokning då jag ringde några dagar tidigare. Handlade
taxfrifilm på flygplatsen för 369 NZ-dollar (ca 1600kr) då diafilmen jag hade
med mig i det närmaste var slut. I Sydney spöregnade det vi framkomsten,
vilket det gjort i tre dagar en chauffören för transferbussen in till stan.
Bussen körde mig direkt till YHA vandrarhemmet i centrala Sydney. Stället är
ganska nytt och ordentligt stort men bra enl. min mening. Det mesta finns, tex.
restaurang och resebyrå, dessutom är det nära till tåg,buss både lokal- och
fjärrtrafik . Mina första timmar i Australien hände just ingenting, jag var
trött så det blev en tidig kväll för min del. Men en uppfräschande dusch
och lite mat i restaurangen hann jag med innan läggdags. Nästa
dag gick jag George Street ner till Operahuset, det berömda ni vet, ritat av en
dansk och med tak av små kakelplattor. Kul att få se byggnaden på nära håll
men där nere med bara skjorta, shorts och sandaler började det regna igen.
Fick vänta nästan en timme innan det gick att gå ut igen men de mörka molnen
var kvar så regnet hängde i luften så att säga. Tiden rusade ändå på och
jag hann inte med så mycket mer denna dag, åkte en tur med
"Monorail" -tåget men det var allt. 24/3 En
utflykt till "Blue Mountains" är nog ett "måste" när man
befinner sig i Sydney. Bergen ligger ett par timmars bussresa väster om stan
och är berömda för det blåskimrande ljus som skapas av eukalyptusträdens
olja som avdunstar i värmen. Jag åkte med på en organiserad tur där vi fick
se både regnskog och de välkända "Tre Systrarna" som är några märkliga
bersgformationer skapa av naturen. Tog en tur med gruvtåget rakt ner resp. upp
ett par hundra meter vid lunchpausen. Hade det inte funnits något att hålla
sig i kunde man nog ha ramlat av ? På programmet stod även att få se Kängurus
på nära håll men allt regnande hade gjort vägen oframkomligt till platsen
varför det blev bumerangkastning istället. Hursomhelst var det en givande dag
med många upplevelser att konservera till kommande mörka vinter hemma i
"gamla Sweden". Hälsningar Steve |