RESEDAGBOKEN

Detta hände vecka 7 - 8 ( 28/2 - 12/3 2000)

000301 Auckland

Hej igen,

det blev "Black Magic", Nya Zealand, som vann och behåller Americas Cup ytterligare några år. Resultatet 5-0 mot italienska Prada Luna Rossa talar för sig själv och det var aldrig något snack om vem som var bäst. För egen del hade jag hoppats på Prada som isåfall skulle fått arrangera nästa utmaning, det hade varit trevligt att åka till Italien några veckor. Men nu blev det inte så och det verkar många vara glada åt, även Signor Bertelli som äger företaget Prada (säljer mer än svindyra assesoarer och kläder) tycktes vara nöjd med affärsmöjligheterna som öppnas med kommande Americas Cup satsning. För den förste att anmäla sig som utmanare var just Prada-syndikatet, fler som hört av sig tidigt är bl a "en svensk gentleman" och Dennis Connor (Stars & Stripes) som lovat komma tillbaka 2002/2003 då nästa AC äger rum.

"Black Magic" NZL-60 på väg ut för att segla ett race i Americas Cup. Båten vann totalt med 5-0 mot italienska "Prada Luna Rossa".	Ett av många caféer i hamnen i Auckland.
Mera stöd till Team New Zealand	Taxi var god dröj, massor av folk stod i långa köer för att mot några dollar få en rundtur i hamnen bland alla superstora båtar.

De dagar som det inte var segling på programmet gjorde jag annat t ex en dagsutflykt till Rangitoto Island som är en slocknad vulkan ca 20 minuter båtfärd från Auckland. I priset ingick guidad rundtur med traktor och vagn ungefär som turisttåget hemma i Oxelösund. Men på ön finns bara grusvägar så det dammade rejält bakom traktorn. Utsikten över Huaraki Golf och Auckland med omgivningar var magnifik från toppen av den sedan länge slocknade kratern.

I vänsterkanten ser ni den stelnade lavan från vulkanen på Rangitoto Island. I bakgrunden sundet mellan ön och Devonport där båtarna är på väg ut till Huaraki Golf.	Båtarna i Aucklands Gästhamn är inte av normal storlek, många skulle inte komma in till bryggan i Oxelösund.
Hamnen "Viadukt Harbour" i Auckland från ovan.	Bucklan man seglar om i Americas Cup ser ut så här och den blir kvar i Nya Zealand ett tag till.

Andra aktiviteter var promenader i och kring Aucklands centrala delar, bl a småbåtshamnen "Westhaven" vid Harbour Bridges västra landfäste. Hamnen som är en av väldens största imponerar i storlek och hyser båtar från de minsta till sådana som inte får plats vid bryggan i Östersviken på Femöre. Vad jag kunde konstatera huserar minst tre båtklubbar inom hamnområdet och av dem Americas Cup arrangören, New Zealand Yatcht Squadron. Segling är en av de stora, kanske den största, sporterna i Nya Zealand och klubben uppmuntrar fler att börja segla bl a genom att låna och hyra ut båtar till medlemmar. Det kanske är en bra idé att ta efter i Sverige där segling under många år tappat utövare till förmån för andra aktiviteter ?

Den 25 februari firade jag min 46:e födelsedag med en god middag på en bättre restaurang och sedan några öl på puben nära mitt logi, Albert Park Backpackers på Victoria St. När jag satt där och njöt av friheten som bäst ringde Peter "Pesse" Matsson från jobbet och gratulerade på högtidsdagen. Klockan var ca 19.00 och "grabbarna" hade lagom börjat förmiddagsskiftet på morgonen då jag kvällen samma dag avnjöt en iskall Export Gold. Det är verkligen upp & ner med tiden, i Auckland som är den första staden på "klotet" att nås av morgonljuset ligger man 12 timmar före Sverige. Hur som helst var det mycket uppskattat med hälsningen och alla mailgratulationer från nära och kära. Jag hoppas ni fått tårta och firat lite utan min närvaro ?

Ungdomars konst på Queen Elisabeth Squiere i Auckland	Ungdomars konst på Queen Elisabeth Squiere i Auckland
Ungdomars konst på Queen Elisabeth Squiere i Auckland	Ungdomars konst på Queen Elisabeth Squiere i Auckland

Efter nära två veckor i Auckland kändes det helt rätt att åka vidare norr ut mot Pahia och Cape Reinga allra längst upp. Seglingarna var ännu inte avgjorda men det såg tveklöst ut som att NZ-båten bekvämt skulle avgå med totalseger. Torsdagen den 2/3 tog jag en buss norr ut till Pahia med närhet till "Bay of Islands" och yttersta utposten i norr, Cape Reinga. Kom fram vid 12.30 och kånkade den svintunga packningen de ca 700 m (enl. broschyren) till YHA "Lodge Eleven". Har konstaterat att ungefär 1000 meter är den sträcka jag orkar bära grejorna vilket är alldeles för kort egentligen. För att någorlunda bekvämt kunna bara med sig det nödvändigaste bör ryggsäckens vikt inte överstiga 16-17 kg. För den ovane är även denna vikt mycket och jag får nog betraktas som ovan då det inte är särskilt ofta jag burit omkring på mitt bohag. Min packning väger, håll i er, över 30 kg och är fördelad på en stor (60 liter)och en liten (30 liter) ryggsäck. Den lilla har jag med mig nästan överallt och innehåller pengar, pass, biljetter, kamerutrustning, film, guidebok, broschyrer, regnkläder och ev. matsäck. Den är även handbagage på flyg och buss.

Well,

när jag installerat mig på det nya logit hade AC segling 4 pågått en stund, NZ ledde med ganska god marginal redan på första kryssen. Det hade alltså tagit 11 dagar att genomföra 3 seglingar varför man beslutade, mot reglerna, att nyttja även "layday" för kappsegling. "Kiwis" vann och ledde nu med 4-0 mot Prada. Efter att ha inhandlat frukost för morgondagen käkade jag en "Pizza" för första gången sedan jag lämnade hemlandet. Beställde in en "Quattro Stagioni" och fick något som definitivt inte var Pizza. Smakade ganska bra men ovanligt, drag av sourcream och några konstiga bär som antagligen skulle ersätta oliver.  

Dagen därpå var det oväder och jag hade bokat en heldagstur på båt i "Bay of Island" som enl. många är det vackraste som finns. Dom har antagligen inte sett vår skärgård en fin sommardag vilket tveklöst skulle få vilken broschyrmakare som helst att bli något mer nyanserad i sitt språkbruk. Men visst är det fint när vädret tillåter njutningfylld segling eller tur med utflyktsbåt. Denna dag var det tyvärr det motsatta, regn, dimma och höga vågor vilket många av passagerarna inte klarade av varför "spypåsar" kom väl till pass. För egen del hade jag inga problem och kunde t o m tycka att det var ganska kul med lite fukt i håret. Det som gick att se var vackert och delfinerna som simmade och hoppade runt båten jättekul. Helt naturligt blev utflykten lite kortare än planerat och gav tid över att utforska en "track" (vandringsled) i skogen nära Pahia. Där tappade jag min regn/vindjacka och fick senare köpa en ny.

Vid den blåsiga rundturen på "Bay of Island" roade sig några på detta sätt. Båten körde ca 7-8 knop framåt medans vattnet forsade genom nätet.	Samma blåsiga rundturen på "Bay of Island" roade sig några på detta sätt. Båten körde ca 7-8 knop framåt medans vattnet forsade genom nätet.
Mangroveskogen i närheten av Pahia då jag gick ca tre timmar på den väl utmärkta vandringsleden i skogen norr om stan.	Så här ser det ut i skogen utmed vandringsleden i närheten av Pahia
En av öarna i "Bay of Island" skymtar i regn och dis. Det såg ut lite som öarna i Nordsjön men med skog och annan växtlighet lite här och där.	Vattenfallet som var höjdpunkten utmed vandringsleden i närheten av Pahia.
Vår chaufför och guide vid turen till Cape Reinga visar på kartan var vi ska åka under dagen.	Regnskogsparken vi besökte under turen norr ut från Pahia.

Nästa dags utflykt gick norr ut med målet att se den allra yttersta spetsen av Nya Zealand, Cape Reinga. I ärlighetens namn skall meddelas att den allra, allra nordligaste punkten ligger ca 5 km längre väster ut men där är det inte möjligt att göra besök. Bussturen jag bokat startade kl. 08.00 på morgonen och var inte tillbaka på vandrarhemmet förrens kl. 20.45. Men under dagen passerade vi många intressanta och vackra platser bl a en regnskogspark, en strand där jag doppade fötterna i Pacific Ocean, surfing utför höga sanddyner, "Nighty mile beach" (74 km sandstrand som är officiell bilväg vid lågvatten) och kanongod "Fish and Chips" som middag.

Samma dag seglade man det sista racet i denna upplaga av Americas Cup då NZ-båten vann och därmed får behålla bucklan till nästa gång någon utmanar vilket sker 2003.

Efter två dagar i Pahia vände jag kosan tillbaka mot Auckland, men först hann jag med ett par timmar i Russel som ligger ca 15 minuter med färja från Pahia. Bussen avgick kl. 13.05 så det fanns tid för en liten utflykt. Tillbringade en dag i Auckland då jag bl a köpte en svart Fleecetröja och ett par värmande joggingbyxor. I mina planer ingick en vandring högt upp på ett berg och Franz Josef glaciären på sydön. På båda ställen räknade jag med att det skulle vara kallt. Hann även med en tur upp på Mt Eden som ligger mitt i Auckland och är en sedan länge slocknad vulkan. Men kratern är intakt och gissningsvis närmare 100 meter djup, jag behöver väl inte säga att utsikten var formidabel men gör det ändå. Nu har jag sett stan från höga berg i olika riktningar och det mest karakteristiska landmärket måste vara "Skytower" som syns överallt, högt som lågt beläget.

"Skogens fader" kallas trädet i bild, han som står bredvid kallas ibland för "Pappsen". Trädet finns i Waipuoa kauriskog, Northland.	Fyren vid Cape Reinga längst upp i norr.
Vid Cape Reinga möts två hav ungefär som vid "Grenen" i  Skagen, tv. Tasman Sea och th Pacific Ocean	Pacific Ocean rullar in vid lunchtid i närheten av Cape Reinga.
Jag provade inte att surfa i sanden vid utflykten till Cape Reinga men de som gjorde det hade roligt och sand överallt, även i öronen.	Den berömde vetenskapsmannen Cousteau grundade en instution som ägnar sig att utforska haven och då bl a Antarktis. Cousteau är död sedan länge men hans änka driver instutionen vidare och har anlitat Peter Blake som kapten på båten i bild vid kommande expedition till Antarktis.
Överallt såg man hyllningar och lyckönskningar till Team New Zealand.	Varje dag var det något slags aktivitet på Queen Elisabeth Square i Auckland. Denna bild visar några damer som dansar en traditionell Maoridans.

000306 Rotorua

I dag har jag anlänt Rotorua som är något av centrum för vulkanisk aktivitet. Här finns heta svavelosande källor, bubblande gyttjepölar och ångande varma bad. Lite var stans i stan steg ånga upp och enl. guiden vid utflykten som nämns nedan ligger Rotorua i världens mest aktiva vulkanområde. På bussen träffade jag en italienare som visade sig heta Paolo, vi kom att vara tillsammans ganska mycket den tid jag var där och gjorde bl a en organiserad utflykt till ett vulkaniskt område söder om stan. Vi badade hälsobad i 38-gradigt mineralvatten och 39-gradigt Radiumbad på Polynesian Spa. Kollade in Orchidéträdgården, promenerade och käkade middag tillsammans. Det var trevligt att för en gångs skull få prata med någon som var lika dålig på engelska som jag själv. Dessutom visade det sig att Paolo gillade Scottland, hade varit på Shetland och gillade Whisky före italienskt vin så vi hade en del att snacka om.

Den 8/3 åkte jag vidare söder ut till Turangi, bokade direkt en heldagsvandring i Tongariro Nationalpark för bara 20 NZ-dollar. Fixade lite färdkost och tog det sedan lugnt. Knoppade in tidigt då jag räknade med att morgondagen skulle bli jobbig, om jag bara vetat hur jobbig ! Vaknade mitt i natten av något slags oväsen och konstaterade ganska snart att min rumskamrat ägnade sig åt avancerad petting tillsammans med en blondin i sängen 80 centimeter längre bort. Bägge hade svårt att hålla sig stilla eller tysta varför det var svårt att somna om. Men situationen var ganska underhållande så jag lät dem tro att jag sov och studerade aktiviterna lite i smyg så att säga. Efter någon timma somnade tjejen tydligen och killen som låg inklämd mellan henne och väggen verkade ha svårt att finna en bekväm liggställning. Men han gav sig inte utan efter trekvart väckte han henne igen och en ny runda tog vid. När min väckarklocka ringde vid sex-tiden blev det blick stilla under täcket intill, kunde inte annat än dra på smilbanden och såg fram mot att få möta min rumskamrats blick senare på dagen.

Exakt kl. 07.30 kom minibussen som skulle köra mig och åtta tjejer till startpunkten för dagens vandring. Inte ont anande såg jag fram mot en trevlig tur över höga berg i fint väder och med vidunderlig utsikt. Det första som gjorde mig lite tvekande var konstaterandet att det inte skulle följa med någon guide. Kartan vi fick var en dålig kopia ur en turistbroschyr och berget såg högre ut än jag räknat med. Meningen var alltså att man skulle på egen hand ta sig från en punkt, över berget och ner igen till en parkeringsplats där samma minibuss skulle hämta oss 7 timmar senare. Sträckan 17 km på en dag låter inte särskilt avskräckande eller hur, jag går normalt från Oxelösund till Nävekvarn (ca 25 km) på fyra timmar eller till Nyköping ca 13 km på 2:10. Men detta var något helt annat, de första två kilometrarna var stigningen ganska moderat, "slakmota" skulle Gunde Swan ha sagt. Men det som kom därefter vill jag inte uppleva igen, två timmar i ett stenröse 45 graders vinkel. "Rätt upp" alltså med en ca 10 minuters "släta" över en torrlagd kratersjö sedan uppåt igen.

Jag har aldrig tidigare varit så komplett "slut" som denna dag, benen darrade och det gick knappt att stå upp när krönet på 1867 meter över havet äntligen nåddes. Observera att detta var bara halvvägs, jag skulle ner också men det skulle förhoppningsvis bli lättare ? Vid lunchstoppet på drygt 1600 meters höjd reflekterades solens strålar i den intensivt blågröna kratersjö som kallas "Blue Lake". Det gällde att ha hög faktor på solskyddssmörjan här uppe, annars kunde man bränna sig fördärvad utan att märka något förrens det var för sent. Den kalla vinden kylde effektivt vilket bl a inbjöd att köra utan huvudbonad vilket många riskerade att få ångra. Här uppe var tjejerna ca 10 minuter före mig i spåret vilket inte kändes pinsamt på något sätt. De var mycket yngre och såg betydligt mer vältränade än min kraftverksmodulerade kroppshydda. Värre var att ett par gamlingar med vita käppar verkade ha mer krafter än mig, och där var även ett äldre par som gick uppför med händerna på ryggen utan att synlig ansträngning ?

Men bakom mig fanns åtskilliga vandrare, säkert hade 200 personer startat från samma plats på morgonen med målsättning att nå parkeringsplatsen där jag skulle hämtas igen. Vid 14-tiden ca 5 minuter före tjejerna lämnade jag raststugan där man sagt att det återstod ca två timmars vandring. Kl. 16.30 skulle bussen hämta oss så det gällde att hålla tempot, och nu kan det sägas, det är minst lika jobbigt att gå nerför i tre timmar som det var uppför i två. Skillnaden var att nu tog fötter och knän stryk i stället för lårmuskler. Men jag tänkte att det kan inte vara så långt kvar så tempot blev ganska högt, två norska tjejer höll farten och jag hängde på.

Traditionell Maoridans vid uppvisningen på Queen Elisabeth Square i Auckland	Så här såg de båtar som användes i Americas Cup ut för snart 10 år sedan. Båten finns att se på The Maritim Museum i Auckland.
Presskonferens dagen före Americas Cup, fr v Harold Bennet, Tony Thomas, Sir Peter Blake, Brad Butterworth, Russel Coutts, Francesco de Angelis, Torben Grael, Matteo Plazzi och Bruno Troublé.	Omgiven av tv Tony Thomas och th. Brad Butterworth såg Sir Peter Blake ut att slappna av för ett ögonblick.
Huvudpersonerna satt mitt på podiet vid presskonferensen dagen för AC. Tv Brad Bytterworth,NZ, taktik, Russel Coutts,NZ, rorsman och Francesco de Angelis, Italien, rorsman.	Journalister och fotografer jobbade hårt och snabbt så snart det hände något av värde under AC. När presskonferensen var över rusade alla ut ur lokalen och några ringde redaktionen redan innan man kommit ut.
Mitt ute på banområdet för Americas Cup låg denna "Väderstation" som kontinuerligt sände aktuell temp, vindriktning och styrka in till land.	Vy mot Rangitoto Island från Mt Victoria i Devonport

Nervägen bjöd på hissnande vyer, stigen gick längst ut på bergskanten med stup ibland på flera hundra meter ner så det gällde att hålla tungan rätt i mun. Till en början tyckte jag att det gick ganska lätt men ganska snart började knän och fötter göra sig påminda. Att bromsa i tre timmar sliter och när höjdskillnaden i varje steg varierade mellan 0 - 40 cm sa kroppen helt naturligt ifrån. Vid slutmålet värkte mina knän så intensivt att hade det varit tre hundra meter till hade dom fått komma och hämta mig. Men tiden var bra, ca 50 minuter snabbare än kortast rekommenderad tid för dagsturen och nästan 30 minuter före tjejerna. Klart att det blev lite tävling, det syntes alldeles tydligt att många ville vara först på plats vid slutmålet

Den natten sov jag gott, det gjorde även min rumskamrat som sa sig ha varit uppe på en annan bergstopp under dagen. Någon flickvän såg jag inte till så det var kanske en "tillfällig förbindelse", han var hur som helst mycket vänlig och undvek ögonkontakt vilket får anses förståeligt, eller hur ? Dagen därpå kl. 10.45 avgick bussen mot Wellington, framme ca kl. 16.30. Mitt logi denna gång var YHA i västra kanten av Wellingtons centrum, ganska nära till det mesta och som vanligt när det gäller YHA hyfsad standard.

Om jag skulle passa på att säga något om vandrarhemmen här i Nya Zealand så är det en liten skillnad mellan YHA New Zealand som är motsvarigheten till vår Svenska Turistförening, STF, och övriga. Det finns gott om privata sk "Backpackers" och standarden varierar från riktigt dåligt till bättre än YHA logi. Men generellt kan sägas att det är YHA som är normgivande och där finner man oftast de bästa och lugnaste rummen. Men inget är perfekt och jag har bott på ställen med konstiga varmvattenarrangemang, dörrar som inte går att låsa, skitiga kök, heltäckningsmattor överallt utom på muggen och obefintlig ventilation, trots påstådd hög standard.

Wellington är nog en stad de flesta bara passerar eller stannar en kort tid på väg till eller från sydön. Jag bodde där två nätter och tycker det var bra. Stan är intressant då den ligger vid havet skyddad på bägge sidor av höga berg och att man satsar stort på tillgängligheten till vattnet. Längs kajerna byggs parker, amfiteatrar, restauranger etc. för att göra området attraktivt för allmänheten att strosa runt och bara titta på båtar etc. Något för Oxelösund att ta efter kanske ? Jag knallade runt lite som sagt och åkte bl a bergbanan upp på höjden ovanför Botaniska Trädgården som var intressant trots att jag inte är särskilt intresserad av blommor. Hittade ett ställe som serverade Malaysisk Sataye (grillspett med jordnötssås) så det blev middag denna dag. Troligen inte helt bra eftersom jag blev lite "bubblig" i magen dagen efter.

Tidigt på morgonen den 12/3 delade jag en taxi med tre andra budgetresenärer till snabbfärjan över Cook Strait till Picton på Sydön. Fick lov att vänta där i tre timmar innan "South Island Connection" mötte upp med en minibuss som tog mig till Christchurch en bit ner på ostkusten. Det var söndag och det mesta stängt men lite frukostmat till morgonen därpå lyckades jag ordna. Bokade även resten av vandrarhem, bussresor, tågresa, färja tillbaka till nordön, en vandring på Franz Josef glacier etc. vilket kostade nästan 540 NZ-dollar (x 4:60kr)

Vy från Mt Victoria mot färjeläget i Devonport, Auckland i bakgrunden.	Under Americas Cup visades direktsändningen på storbildskärmar bla som här i hamnen och  Queen Elisabeth Square
Vid utflykten till Rangitoto Island fick jag åka på en vagn bakom traktorn i bild. Det dammade förfärligt men var ganska intressant.	Som ni ser var jag även där vid fyren på Cape Reinga.

När detta skrivs är det den 13:e och jag sitter i matsalen på YHA vandrarhemmet i centrala Christchurch, klockan är ca 17.30 och det har regnat hela dagen. Inget bra läge för utforskningar utomhus alltså men bra för skriverier till hemsidan vilket förhoppningsvis ska uppskattas av er därhemma. I morgon bitti tisdag går jag upp tidigt igen för att ta tåget över de Nya Zealänska alperna till Greymouth på västkusten. Där stannar jag bara en natt för att sedan resa vidare till Franz Josef och gå en dagstur på glaciären på torsdag.

Resten av programmet för den närmaste tiden ser ut på följande sätt. Från Franz Josef reser jag med buss till Queenstown, stannar en natt, åker jetbåt i Shot Over canyon och far samma dag vidare till Dunedin på ostkusten men nu betydligt längre ner. Där tänkte jag kolla in det, tror jag, sydligaste whiskydestilleriet i världen och ett bryggeri. Nästa dag ska förhoppningsvis ge lite fina bilder på Albatross och andra intressanta fåglar. Alltså två nätter och dagar i Dunedin och därefter tillbaka i Christchurch men bara över naten för att sedan resa vidare direkt till Auckland dit jag, om allt klaffar, kommer morgonen den 22/3. Samma dag lokal tid kl. 13.20 lyfter planet mot Sydney, Australien och tre veckor att utforska en liten bit av ett land stort som en kontinent.

Ha det bra så hörs vi igen,