|
RESEDAGBOKEN Detta hände vecka 3-4 ( 31/1 - 13/2 2000 2000)
000214 Auckland, Nya Zeeland Hejsan, nu är det dags att summera det som hänt sedan sist. Sedan ett par dagar
befinner jag mig i Auckland, Nya Zeeland, här är varmt men inte lika hett som
i Thailand. Det blåser också ganska kraftiga vindar så är man i närheten av
havet fläktar det skönt. Men först till det som hänt sedan förra rapporten
som avslutas dagen innan jag lämnade Penang i Malaysia. Som jag nämnde ägnades dagen bl.a. åt att scanna och skicka bilder hem
till er så ni kan se lite av det jag såg
i Georgetown, Penang. Sista kvällen fick den äldste Cykeltaxichauffören
i stan köra mig på en dryg timmas rundtur, det gick inte fort men hastigheten
var ganska jämn och behaglig skulle man kunna säga. Han gjorde några stopp på
platser han tyckte jag skulle titta lite närmare på bl. a. tempel, andra gamla
hus och så "Kinespiren" som jag letat efter på kartan. Det är en
mindre by som är byggd på ett pålverk ut från stranden, innevånarna är
bara kineser som påstås tillhöra en och samma "klan". Min chaufför
varnade mig för att besöka piren kvällstid, det skulle inte vara hälsosamt påstod
han. De som bor där betalar ingen skatt eftersom de formellt sett inte bor i
staden utan på vattnet utanför. Väl tillbaka vid hotellet hade det börjat mörkna, jag gick till
"Polar" bar för ett par pilsner och några "Sataye-spett. Den kvällen
gick jag till sängs tidigt då bussen mot Phuket i Thailand avgick kl.05.00 nästa
morgon. Tio minuter föra uppgiven avfärd fanns jag på plats, något sömning
och knappast utsövd utan snarare skittrött. Men det är sånt man får ta, är
det billigt så är det eller vad sägs om 45 Ringit ( ca 105kr) för en resa
som avslutades drygt 12 timmar senare. Ett längre stopp gjordes i Hat Yai
för byte av buss och där höll jag på att bli kvar då bussen jag
skulle åka med kom tidigare än vad som sagts och i det närmaste redan var på
väg när jag kom tillbaka efter en 45 minuter rundvandring i närliggande
kvarter. Men det gick bra även denna gång och jag kom som förväntat till
Phuket vid halv sex tiden på kvällen. Ordentligt hungrig och mörbultad av den
långa resan i en trång Toyotabuss med 10 passagerare + chauffören. Jag blev avställd någonstans i Phuket stad, var visste jag inte så det
blev till att ta en TukTuk till Wassana Guest House centralt nära marknaden och
busshållsplatsen enl. min Willmaguide. Måste medge att det stämde som Willma
skrev, rent och snyggt, toa, dusch och AC på rummet men bara "kallt"
vatten och det till en kostnad av 300 Bath/natt vilket motsvarar ca 70 kr.
Direkt vid ankomsten till logit ville en "motorbike"-förare köra mig
till en utflyktsarrangör, ett massgageinstitut med galanta damer eller Patong
Beach. Kände mig helt naturligt lite sliten så ev. nya äventyr fick anstå åtminstone
till nästa dag, knoppade in tidigt men hann boka en utflykt till "James
Bond-ön" dagen därpå. 000131 Phuket, Thailand Strax efter åtta hämtades jag av en Suzuki-Jeep vid mitt Gesthouse, några
kilometer utanför centrum bytte vi till minibuss som via besök vid ett
vattenfall i skogen någonstans tog oss till en "pir" där båten till
"James Bond-ön" avgick ifrån. Solen stekte från något molnig
himmel och båten, en ca 12 meter långsmal sak med stor lastbilsmotor baktill.
såg inte särskilt förtroendeingivande ut. Men undan gick det och lät gjorde
det, raka rör och ingen ljuddämpare, undrar vad Sjöfarts- resp. Naturvårdsverket
skulle ha för synpunkter på ekipaget. Men utflykten blev trevlig, den omtalade
ön var kul att se men där var man inte ensam vill jag lova. Efter besöket på
den berömda stranden åkte vi vidare för lunch vilket inte var särskilt märkvärdigt
men intressant på sätt och vis. Precis som i Georgetown bodde folk på en av pålar
uppbyggd by i anslutning till en ö. Enligt broschyren skulle befolkningen vara
sk. fiskarzigenare men så mycket fiske tror jag inte man ägnar sig åt.
Snarare försökte man lura pengar av turister genom att saluföra div.
krimskrams, vykort, snäckor, T-shirts etc. Dagen avslutades med bad vid en
strand som tagen ur en resebroschyr. Vid sjutiden på kvällen fick den påstridige "motorbike" föraren
köra mig till Patong, och hämta mig igen vid 12-tiden, vilket han gjorde. Det
kändes bra att ha transporten ordnad men inte blev det billigt, 600 Bath (ca
140 kr). Enl. turistinfo skulle en resa med taxi eller TukTuk kosta 300-400 Bath
så det var kanske ändå acceptabelt pris. Patong var mer än förväntat ett
enda stort shopping- och barcenter. Var man gick utmed den nära tre kilometer långa
strandpromenaden såldes kopior av märkeskläder, klockor, elektronik etc. och
däremellan barer och restauranger. Överallt ville söta flickor att man skulle
stanna till och köpa en drink, kanske prata en stund och om man så ville även
köpa en stund på tu man hand om man säger så. Jag frågade inte vad det
skulle kosta, det får ni ta reda på själva, men några drinkar blev det. Och
lite shopping naturligtvis, kläderna är ju billiga om man kan konsten att
pruta, vilket jag är lite ovan med. Men det gick bättre och bättre och när
kvällen avslutades hade jag hunnit göra av med en hel del Bath både på kläder,
mat och drycker.
000201 Efter frukost körde "motorbike"-föraren mig till en
utflyktsarrangör, ville sälja en tvådagarstur till Phi-Phi öarna till ett
hyfsat pris men jag var inte intresserad. Han fick köra mig till busstationen där
jag köpte biljett till Bangkok med VIP-buss, 760 Bath. Resten av dagen hände
inte särskilt mycket, skickade paket med bl a kläder hem, promenerade i stan
och fikade på några ställen. Dagen därpå hyrde jag en
"motorbike", 200 Bath för hela dagen och full tank kostade 34 Bath.
Åkte sedan runt lite här och där men stannade frampå förmiddagen vid Kata
Beach där jag ägnade resten av dagen åt sol, bad och vattenscoteråkning. När
jag kände mig nöjd med solandet åkte jag tillbaka mot Phuket, tittade lite
ute vid det man enl. kartan kallar hamnen och kvarteren däromkring. Det var
inte bara jag som var trött den dagen, vid middagen såg jag en medelålders
herre som somnat vid bordet på restaurangen. Lite senare på kvällen sitter jag på kafé "The Cirkel", tittar
på bilar och "motorbikes" som passerar. Kan inte låta bli att
filosofera en aning och kommer att tänka på liknande platser i andra städer
jag besökt. Cafét i Palma på Mallorca, det som blev beskjutet i filmen "Vendetta" med Stefan Sauk i huvudrollen har
ungefär samma läge med trafik och människor som passerar ständigt. Ett annat
café är beläget i Lerwicks hamn på Shetland, där satt jag på andra våningen
med fin utsikt över både bilar, människor och båttrafik, även det centralt
beläget. Skillnaden är inte så stor, bara andra fordon och lite mer färg på
människorna som passerar. Phuket 000204 I går var jag på Phuket Zoo vilket inte var särskilt upplyftande. Parken
var skräpig, byggnader risiga och utrymmen för djuren små. På två timmar
han jag med att se det som finns att se av olika djur bla en hel del olika fåglar,
apshow, krokodilshow och elefantshow. Av detta var det bara krokodilerna som jag
tyckte var kul att se, resten mest pinsamt djurplågeri. Åkte TukTuk fram och
tillbaka för sa 80 Bath, chauffören väntade de två timmar jag ägnade
zooparken. På kvällen åkte jag den absolut fullsatta bussen (lastbil med längsgående
träbänkar på flaket) till Patong. Strövade omkring och tittade mest men
visst blev det lite shopping igen och några pilsner. Dagen därpå besöktes Fjärilshuset där även ett akvarium finns att se.
Måste tyvärr påstå att liknande, och mycket bättre, attraktioner finns att
beskåda på närmare håll i bl a. Stockholm. Men visst fjärilar är alltid
kul och intressant att se på nära håll. Vid lunchtid var jag tillbaka i stan,
visste inte riktigt vad att göra, bara att invänta avgångstiden för bussen
till Bangkok kl. 17.00. Trots sk. VIP-buss blev den nattliga resan minst sagt
skumpig, kändes ungefär som att åka på en dålig grusväg i en bil med dålig
fjädring, i ca 10 timmar. Det blev inte mycket till sömn den natten ! På
busstationen i Bangkok tog jag taxi till samma hotell resebyrån bokat in mig de
första dagarna av resan, Manohra på Surawong Rd. Denna gång fick jag betala
själv vilket kostade 1000 Bath, ca 230kr för en natt inkl frukost. Förhållandevis
dyrt för ett rum i ++ - standard men med det som behövs för att kunna sova
ordentligt. På kvällen åkte jag till Khao San Rd och kikade hur det såg ut samtidigt
som jag frågade på ett par ställen om de hade rum till dagen därpå. Svaret
blev att återkomma nästa dag vid 10.30 då det förmodligen skulle finnas gott
om plats. Gatan och kvarteren runt omkring är fylld av restauranger, caféer,
barer, butiker och Gest House så det är inga större problem att skaffa logi
eller sysselsätta sig om man nu gillar partystuket. Vill man ha det lite
lugnare finns gott om logi mm lite var stans i stan som påstås ha 10.000.000
innevånare, ingen vet egentligen. Avslutade kvällen med att gå ett par repor
på gatorna i "Chinatown" där man just firade det kinesiska nyåret.
Bangkok 000206 Checkade ut och tog svarttaxi till Khao San Rd vilket tog 20 minuter och
kostade 200 Bath. Efter att ha ordnat ett rum på Marcopolo Gesthouse åkte jag
Taxi-Meter tillbaka och åter till mitt nya logi till en kostnad av 107 Bath,
alltså lite drygt hälften men dubbelt så långt. Av det kan man lära......
Efter att ha installerat mig på rummet gick till floden, hyrde en
"Longtailboat" för 400 Bath och blev körd på rundtur längs
kanaler, intressant men samtidigt lite bedrövande att människor skall behöva
bo som dom gör. Gott om tempel finns det i varje fall så om detta skulle vara
ett mått på rikedom är Thailand välmående. Men det syns på gatorna vem som
har det bra, några åker i svindyra importbilar, andra, vilket är flertalet, på
"motorbikes" eller i japanska pickuper. Men de allra flesta har inget
fordon över huvud taget, inget eller dåligt avlönat arbete, kanske en eller möjligen
två veckors semester. Efter kanalturen råkade jag ut för en ny "Bondfångare" som försökte
lura mig enl. guideboken. Men det gick inget vidare för honom trots en
imponerande organisation med förutom en TukTuk-förare som påstod sig vara
studerande bl a två professorer, en svåger, en syster, en guide m fl. Man försökte
få mig att köpa ny kostym, smycken och ädelstenar som enl. professor nr 2
skulle finansiera min resa om jag sålde dyrgriparna antingen i Australien eller
Sverige. Undrar hur många som går på dylika lurendrejerier ? Dagarna fram till den 10:e ägnades mest åt besök i olika tempel som
liksom våra gamla kyrkor är imponerande byggnadsverk. Skillnaden är bara åldern,
våra kyrkor är förhållandevis nya i jämförelse. En dag träffade jag Lenny
Ahlgren, välkänd oxelösundare, som under sina fyra veckor i Thailand bl a
ordnat div. pappersexercis med svenska konsulatet för att kunna ta med sig en Thailändsk
tjej hem till kalla Norden. Lenny berättade att personalen på konsulatet varit
nedlåtande mot honom och långt ifrån hjälpsamma vilket man kanske kunde förvänta
sig av en svensk beskickning just till för att bl a serva landsmän i förskingringen.
Hur det gick vet ni före mig eftersom Lenny finns hemma igen i slutet av
februari. Bangkok 000208 I dag har jag besökt SSAB:s representant i Bangkok, Mr Sant Oulapathorn,
som äger Loyal Contact Limited. Han visade mig runt på kontor, lager, verkstad
och industribyggnader som tillhör företaget. Tillsammans med Executive
Director Mr. Vorawat Kasemri berättade han hur marknaden i Thailand ser ut,
vilka produkter de levererar och till vem bl a cementindustrin. Sedan blev jag
bjuden på middag och därefter åkte vi tillsammans till en av Mr. Sants
bekanta som visade sig ha ett litet hotell i närheten av mitt logi. Det blev en
trevlig kväll och om ni har vägarna förbi och behöver någonstans att sova
kan jag rekommendera Sawasdee House, 147 Soi Rambutree, Chakrapong Rd. Torsdag den 10/2 kl. 17.50 ungefär lättade flyget mot Auckland, Nya
Zeeland. En jobbig resa som skulle ta, inte 13 timmar som resplanen lovar, utan
det tredubbla då planet fått tekniska problem och all vidare flygning inställts.
Vi befann oss på Sydneys flygplats, fick vänta några timmar där tidigt
fredag morgon innan beskedet kom. Vi blev transporterade till och inkvarterade på
Park Hotell i närheten och lunch, middag etc. betalt. Tidigt nästa morgon gav
vi oss av igen, nu med ett Quantas-plan. Vid 13.30-tiden klev jag in genom dörrarna
på det vandrarhem i Auckland jag bokat hemifrån, YHA Int Hostel på 5 Turner
Street ca 20 minuters promenad från händelsernas centrum, Americas Cup byn
nere i hamnen.
Jag återkommer med mera "inside information" efter några
seglingar, ha det bra, hälsar Steve "där nere".
|
