RESEDAGBOKEN

Detta hände vecka 1- 2 ( 20 - 30/1 2000)

 

Bangkok 000122

 

Det gick bra, jag menar resan hit till första destinationen enl. den uppgjorda resplanen. Jag kan konstatera att det var nog lite "resfeber" eller något annat i den vägen som gjorde det svårt att sova dagarna innan avfärd. Natten mot torsdag den 20:e sov jag kanske 4 timmar vilket senare skulle visa sig vara alldeles för lite. Men "timingen" var god, klockan 07.53 klev jag på bussen hemma på Trädgårdsgatan och med fyra minuter tillgodo på busstationen i Nyköping embarkerades bussen till Stockholm.

 

Vid Cityterminalen i Stockholm blev väntan ca 15 minuter innan Flygbussen mot Arlanda startade, naturligtvis kunde jag ha väntat längre men tyckte att det kunde kännas bättre att vara på plats i god tid. Efter att ha låst in bagaget gick jag till McDonalds och käkade och därefter till en kaffebar för en Cappucino och kvällstidningen. Utanför fönstret lyfte flygmaskinerna på rad, ganska fantastiskt att man kan få upp så stora grejor i luften. När tiden för incheckning infunnit sig hämtades bagaget, på väg till disken passade jag på att köpa ett penningbälte att ha reservkassan i och värdepåse för pass, pengar, biljett etc.

 

Fem minuter efter utsatt tid kl. 14.35 var vi på väg, mitt närmaste ressällskap var två äldre damer från Linköping och mycket gammal man från Vietnam. Mannen pratade bara franska vilket inte jag gör så det blev en del gestikulerande under den drygt 10 timmar långa flygresan. Redan ca en kvart efter start kom värdinnan med jordnötter och gratis drinkar, jag valde Campari med juice, andra valde Whisky, Gin, Cognac, läsk eller vatten. Drinkvagnen passerade flera gånger ska sägas men jag valde att vara försiktig, kände mig trött hel enkelt. Efter ett par timmar serverades middag, Currykyckling med ris eller Marinerad Lax med potatis, jag valde kycklingen som visade sig vara ganska väl kryddad men god. Till maten serverades vin och vid kaffet, som var av blaskig engelsk typ, fick vi Cognac vilket gjorde "blasket" nästan drickbart.     

 

På en stor TV-skärm visades James Bondfilmer och i hörlurarna spelades musik på flera kanaler. Inget av detta intresserade mig utan istället försökte jag sova lite. Det var svårt att somna in, det naturliga bullret och pratande passagerare runt omkring störde. Kanske även viss nervositet påverkade och det blev inte mycket slummer innan vi exakt på utsatt tid var framme i Bangkok. Solen höll just på att gå upp och när alla kontroller passerats hade det ljusnat och klockan hunnit bli ca 07.30 lokal tid. Som utlovat mötte en glad Thailändare och tillsammans med ett par andra resenärer blev vi skjutsade till hotellet i centrala Bangkok. Nu var jag jäkligt trött, ont i huvet kort sagt rätt sliten men lättad, resans första etapp var framgångsrikt avklarad.

 

I planeringen ingick att ganska omgående flyga till Penang och sedan vidare till Ipoh i Malaysia där jag ska träffa min gode vän Tomas. Han jobbar för Camfil i Trosa som sedan ett par år har en fabrik i just Ipoh som ligger ca 20 mil norr om Kuala Lumpur. Så någon vila blev det inte tal om utan efter att ha installerat mig i rummet, som håller två stjärnig klass, gav jag mig ut för att leta reda på Thai Airlines kontor som enl. kartan jag fått ska ligga i närheten. Jag frågade den söta tjejen i receptionen om vägen och hon lyckades sätta mig på fel spår direkt. Left, left and then right ahead, det blev så fel det kunde. Så här skulle det vara, left, cross the street, turn right, 3 min valk, turn left, cross the street and then right ahead about five min..

 

När inte Thaikontoret dök upp efter anvisningen frågade jag en förbipasserande kvinna klädd i helvitt, såg ut att vara nunna eller något liknande, och hon hade bättre koll på geografin. För att komma till rätt gata fick jag korsade Surawong Road, gå genom en smal gränd med massor av gatustånd där man serverad mat av olika slag, sålde kläder och frukt och tät trafik med bilar, motorcycklar och TukTuk. Ute vid tätt gata, Silom Road, som även den skulle korsas blev jag stoppad av en TukTuk-förare som ville skjutsa mig en tur runt till stans sevärdheter, och ett skrädderi och en juvelerare. Han fick köra mig till vad jag trodde var Thai Airs kontor men som visade sig vara Nancys resebyrå. TukTuk-grabben ville ha 20 Bath för besväret som tog exakt 1 minut. Det var naturligtvis att skörta upp en dum turist varför han fick vänta till jag bokat biljetten till Penang och sedan köra mig tillbaka till hotellet, totalt 30 Bath betalade jag vilket motsvarar ca 7-8 kr.

 

I guideboken, Willmaguide Thailand, stod att trafiken var tät, avgaserna besvärande och TukTuk-förararna påträngande, det stämmer. Under de promenader, när flygbiljetten hämtades gick jag både fram och åter till hotellet, till och från resebyrån upplevde jag det svårt att andas pga. avgaserna. Att korsa en gata är förenat med livsfara, jag menar verkligen livsfara, så säkrast är nog trots allt att åka TukTuk som ju inte kostar särskilt mycket då man ska lite längre bort än kvarteret jag bor i.

 

Under tiden det tog att expiera biljetten tog jag en tupplur på sängen, efter en stund blev det kallt då luftkonditioneringen verkar vara ganska effektiv. Vid 15.00-tiden hade jag biljetten i handen, 4.500 Bath (ca 1050 kr) och väl tillbaka på hotellet beställde jag Tigerräkor med ris och en Cola, 189 Bath. Det smaka rätt bra och efter maten blev jag ännu tröttare varför sängen fick bli nästa anhalt. Vet inte hur länge jag sov men när detta skrivs är det tidig morgon här i Bangkok, klockan är ca 03.00 och motorcyklarna drar förbi med fullt pådrag på gatan utanför, det låter så i varje fall. Tänker sova ett par timmar till innan jag kliver upp igen för att gå ut och ta några bilder i omgivningarna och sedan framkalla filmen. Därefter ska jag leta reda på ett Internetcafé där dessa rader kan skickas hem till er och förhoppningsvis går det att scanna in några av bilderna så ni får en uppfattning om hur det ser ut här. Ha det bra till vi hör nästa gång, hälsningar Steve 

Kuala Lumpur 000127

 

Som planerat blev besöket i Bangkok denna första gång mycket kort, fredag den 22:e tog jag ett flyg till ön Penang på Malaysias västkust. Planet gick ganska sent och dessutom skiljer det en timma så jag landade vid 22-tiden på Penangs flygplats. Min gode vän Tomas, jobbar för Camfil AB i Trosa, mötte upp och vi åkte därefter de ca 17 milen till Ipoh där Camfils fabrik är belägen.

 

Det blev några intressanta dagar, även om Ipoh inte är särskilt spännande för en turist, med rundturer i bil till div. tempel och annat sevärt. Min första frukost i Malaysia intog vi på ett litet hak nästan ute på gatan, det blev nudlar och "fiskbullar" samt "Ladys Fingers", Cola och Kopi (Kaffe). Lite ovanlig frukost men helt normal på dessa breddgrader. Priset på denna frukost är nog det mest uppseendeväckande, 5-6 RM, vilket motsvarar ca 15 kr för oss båda. Kaffet smakade som kokkaffe ungefär om någon kommer ihåg hur det smakar.

 

Måndagen den 24:e åkte Tomas till jobbet i vanlig tid och jag fick sova ett par timmar ytterligare. Efter dusch och övriga morgonbestyr tog jag en promenad till det närliggande köpcentret där jag trodde att de serverade frukost. Men icke, där var nästan inget öppet så jag fick gå vidare och hittade ett ställe som verkade bra. Det blev sk. "Amerikansk frukost" vilket innebär korv eller stekt fläsk med stekt ägg, rostat bröd, smör och marmelad samt kaffe. Jag toppade med en Cola, man måste tänka på vätskebalansen i värmen.

 

Under dagen knallade jag runt i stan, tittade på både det ena och andra bla. marknaden (Wetmarket) och i några köpcentra. Besökte även turistkontoret men de hade inte mycket att erbjuda. Framåt kvällen gick jag tillbaka mot hotellet och stannade till vi det stora köptemplet i närheten. Köpte ytterligare CD-skivor med dataspel och program vilket är otroligt billigt här. Det skulle inte löna sig att "bränna hemma" om dessa priser gällde i Sverige, naturligtvis är det illegala kopior från Kina men de säljs i vilket köpcentra som helst. Ännu billigare blir det om man köper musik och dataskivor på marknader i stan, vilket vi naturligtvis gjorde. Kvällens middag blev Kinamat på en bättre restaurang inne i centrala Ipoh, två personer, en öl och fyra rätter till en kostnad av ca 90 kr.

 

Tisdag den 25/1. Vid sextiden ringde väckarklockan, snabb dusch, frukost i hotellrestaurangen och sedan bil till Camfils fabrik en dryg mil utanför Ipoh. På vägen hämtade vi Maa, en kines som är produktionschef på fabriken. Väl där fick jag träffa några av de anställda och tillfälle att ta de utlovade bilder för Södermanlands Nyheter, hoppas det blev något på filmen. Pratade med några av "gubbarna" som verkar ganska nöjda med svensk arbetsgivare. Inkomsten för en kvalificerad jobbare är ca 10.000 -12.000 RM/är (1RM=ca. 2:30kr) inkl bonus och andra förmåner vilket är relativt hög lön i området, kanske den högsta ? Som jämförelse kan nämnas att en liten bil, tillverkad i landet kostar ca 30.000RM. Arbetsgivaren betalar sjukförsäkring, vidareutbildning etc. och tar hand om sina anställda på ett bra sätt i förhållande till rådande villkor på den Malaysiska arbetsmarknaden.

Vid 11-tiden hämtades vi av en taxi som körde Tomas till flygplatsen och mig till centrala Kuala Lumpur. En resa på drygt tre timmar som kostade mig 50 RM vilket får ses som ganska dyrt då Camfil stod för transporten till flygplatsen ett par mil söder om stan. Jämförelsevis kostade bussen tillbaka till Georgetown, på ön Penang, bara 20RM vilket är nästan 20 gånger så långt. Snacka om billigt men skumpigt och aircondition.

 

Men först lite om dagarna i KL, Kuala Lumpur, som är en av Asiens större städer. Hur stor kan ni säkert kolla upp, jag vet inte. Men jag vet att det finns en hel del pampiga byggnader att titta på och besöka, själv åkte jag upp i ett av världens högsta fristående tornbyggnader, "Menara Kuala Lumpur" vars högsta punkt befinner sig 421 meter över marken. Bara tre torn i världen är högre, CN Tower i Canada, Ostankino Tower i Ryssland och Shanghai Tower i Kina. Jag kan berätta att det var en imponerande utsikt över KL från tornets observationsplattform 276 meter över havet. Tyvärr var det mörkt varför det var svårt att fotografera, men själv fick hjälp av en vänlig kollega, läs turist, att bli med på bild. Efter denna hissnande smakade det bra med en svalkande milkshake på McDonalds i närheten. Därefter gick till "Petronas Twin Tower"  som säkert en del av er har sett på bild, huset eller husen kanske passar bättre, är tveklöst ett skrytbygge. "Petronas" är det statliga oljebolaget i Malaysia, bolaget gör mycket stora vinster och spenderar en del av dessa på byggen av typen "Twin Tower". Nyligen fick statskassan ett bidrag från oljebolaget på drygt tre miljarder kronor vilket kanske inte låter så mycket men tänk på vad saker och ting kostar i denna region och man får ett annat perspektiv.

 

Nu var själva tornen stängda för dagen men köpcentret emellan byggnaderna var öppen så jag tittade in, gillar man Eporio Armani kläder, äkta Rolexklockor och annat svindyrt är det rätt plats att spendera slantarna på. Men för en budgetturist som mig blev det bara en kort stunds fönstershopping och sedan en 4RM-taxitur till mitt 65RM-hotellrum. Tidigare på dagen hade jag råkat ut för ett sofistikerat försök att lura av mig pengar utan att det lyckades.

 

Efter att ha klivit upp vid 9-tiden gick jag ut med avsikt att söka upp busstationen för "Inter State"-bussar. Planerade att åka till Penang dagen därpå (se ovan) och ville vara ute i god tid. På väg att äta frukost på Pizza Hut i närheten fick flera erbjudanden om personlig service av "galanta damer" som såg ut att nyss vaknat av klädseln, färgglada nattlinnen, att döma. Jag avböjde vänligt och gick för att äta en "morronpizza" med kaffe som vi Européer brukar göra. Därefter gick jag mot busstationen och på vägen dit blev jag hejdad av en man i min egen ålder. Han undrade var jag kom ifrån, Sweden sa jag, -oj vilket sammanträffande, min syster ska snart åka för att studera till dataingenjör i Sverige sa mannen. -Du måste prata en stund med min syster och lugna vår mamma, snälla ?

 

Sådant är svårt att motstå, han erbjöd dessutom lunch i hemmet vilket jag tackade ja till. Ett par timmar kunde jag väl  spendera på något som kanske skulle visa sig intressant ? Vi gick för att ta en taxi och åkte sedan hem till mannens bostad där en "brother in law" (svåger) med fru mötte med mat och dryck. Den syster som skulle åka till Sverige hade tyvärr fått åka till sjukhus med den åldriga modern. Men de skulle snart komma tillbaka bara jag hade tid att vänta en stund. Under tiden berättade svågern att han var dealer vid ett "Black Jack"-bord på casinot, visade ett visitkort han snabbt stoppade tillbaka i plånboken. Han undrade om jag var bekant med spelet vilket jag inte kunde påstå, visst vet jag vad kortspelet 21 är men inte mer.

 

Han erbjöd sig då att visa mig hur jag med 100% säkerhet skulle kunna vinna vid ett sådant spelbord på casino. Vi gick upp till sovrummet på övervåningen och han visade några enkla tricks. Problemet tycktes bara vara att det måste vara just han som var dealer, annars skulle det inte funka eftersom någon annan inte kände till våra överenskomna tecken. Nu började han prata om en mycket rik man från Brunei kvällen innan vunnit pengar av min nyvunne vän men bara gett 300 US dollar i "ersättning" för hjälpen. Nu ville han att jag skulle spela dum turist och hjälpa honom spela av den rike mannen lite pengar. Jag kunde ju några "trix" som vi lärt tillsammans och till min hjälp skulle jag i min tur ha den man som hejdat mig på gatan en timma tidigare som skulle spela min guide i KL. Ett tag trodde jag att han ville se mig som spelare P casinot, men när det plötsligt dök upp en tredje man som presenterades som den rike från Brunei bad jag att få tala med min kortspelande lärare utanför rummet.

 

Jag talade om för "svågern" att det inte blir något spel för min del, även om jag fick 300 dollar att satsa och 50% av vinsten och jag bad om att få bli skjutsad tillbaka till KL. De insåg efter en stund att det inte skulle bli kortspel med mig som medverkande och mycket hastigt lämnade vi området i en röd Mazda 323 som inte fans där när jag kom, en fjärde man körde bilen. På väg mot stan ringde min kamrat sin syster igen som jag talade några ord med i telefonen. Vi kom överens om att träffas dagen därpå då jag skulle kunna berätta lite om Sverige, när jag lämnade tillbaka telefonen hördes att hon i andra ändan avslutade förbindelsen, men min kamrat fortsatte att prata. Jag blev körd till "Central Market" i närheten av både busstation och Chinatown och lovade ses på Pizza Hut morgonen därpå.

 

Något skakad försvann jag in på marknaden och det tog en stund innan lugnet infann sig igen, en spännande upplevelse som kunde slutat hur som helst. Naturligtvis fanns ingen kamrat med syster P Pizza Hut vid 9-tiden dagen därpå, konstigt hade varit annars. Nu passade jag på att köpa en fräsig kloka, Brightling-kopia, och dubbelt så många falsarier av märkes solglasögon till "knattarna" i Nävekvarn och ett par Timberland skjortor till mig själv, fejk naturligtvis.

 

000127 Georgetown, Penang.

 

Kl. 14.00 den 27/1 satt jag P bussen mot Georgetown, Penang dit vi kom vid 18.30-tiden. En svarttaxi tog mig till hotell CATHAY som verkar vara en byggnad av äldre årgång, kanske från kolonialtiden då Britterna styrde staden ? Rummet är stort men spartanskt och AC:n fungerar hjälpligt utan att kyla ordentligt. Det blir nog ett annat rum på ett annat hotell i morgon, Continental som har en lyxig lobby har samma pris för ett rum vilket jag ska gå och kolla hur det ser ut. Är det bättre flyttar jag dit. Denna första kväll i en ny stad har jag bara ätit middag på en kinakrog ett par hundra meter från hotellet och tagit ett par öl på samma avstånd.

 

000128 Georgetown, Penang

 

Det var skönt att få sova utan att bli störd, ja förutom lite musik från någon närliggande restaurang och AC:n som väsnas en aning. Dagen innehöll en del intressanta upplevelser, gick först till det största köpcentret i stan, KOMTAR, där turistcentrat skulle finnas på 58:e våningen. Inga skyltar och bara hiss till våning 5 ? Efter en stunds irrande frågade jag en uniformerad tjej och fick veta att turistkontoret fanns på "groundfloor", alltså markplanet. Hittade så småningom en skylt och en disk som verkade vara den rätta. Här fanns hiss till 58:e våningen ! Där uppe tog man 8RM i entré för utsikten som inte gick av för hackor. Men så mycket turistcenter var det nog inte, mest krimskrams.

 

Tillbaka P marken hoppade jag in i en taxi som tog mig till Penang Hill och bergbanan där, på toppen befann man sig på 709 meters höjd över havet. Fina parker och ett par tempelbyggnader, ett hotell och en liten botanisk trädgård med div. fåglar att titta på. Käkade Nasi Goreng, apelsinjuice och en kopp kaffe för ca 15kr. Bergbanan tar max 80 passagerare och har ett vagnbyte ungefär 2/3 upp, det var lite svettigt i den trånga kupén under de ca 20 minuter det tog att åka enkel resa. Tillbaka vid dalstationen bytte jag till buss nr 8 som tog mig till Kek-Lok Si-templet ett par kilometer söderut. Templet anses som ett av de vackraste i hela Sydostasien och tog 20 år att bygga. Det är verkligen imponerande men tyvärr pågår renovering och nybuggnation på området varför det var lite stökigt. Dessutom håller man på att förbereda för det kinesiska nyåret som inträffar inom kort, därav de röda och gula lamor som finns på en del av bilderna ni förhoppningsvis kan se här intill.

 

Det sista som hände denna dag var inköpet av en kvällstidning och så provade jag på "Sataye" som är små grillspett med biff resp. kycklingkött doppade i en småstark sås av något slag. Måste säga att det var jäkligt gott så det blir nog fler av den sorten. En kväll i Ipoh tillsammans med Tomas åkte vi runt och letade efter ett ställe där man serverade just denna läckerhet utan att lyckas hitta något.

 

000129 Georgetown, Penang

 

Det kändes i fötter och ben efter gårdagens aktiviteter, ska utnyttja taxi och cykelriksha som här kallas Trishaw i större utsträckning vid längre sträckor. Det kostar inte särskilt mycket, igår kväll t ex. då en mycket skröplig gubbe trampade närmare 20 minuter till nattmarknaden för ca 25 kr. Taxi tillbaka var ännu billigare. Det går att förhandla ner priset men jag tyckte gubben behövde slantarna, kanske är det bara mitt dåliga samvete som spelar in men billigt var det.

 

När detta skrivs är kl. ca 17.00 och jag har hunnit med en tur på stan, shoppat några T-shirts och scannat ett antal bilder som skickats hem till burken på Trädgårdsgatan. Om ett par dagar kan ni läsa detta och då befinner jag mig i Phuket, Thailand vilket väl de flesta vet var det är. I morgon söndag kl. 05.00 avgår bussen dit, kostnad 45RM x 2:30kr. Då hoppas jag kunna bada i havet för första gången under denna resa, kolla in "James Bond-ön", Patong beach och annat spännande som man bara hört talas om.

Vi hörs när jag vet mer om vad som hände där, tills dess, sköt om er !

 

Hälsningar Steve

 

Ps. På kontorsväggen uppe vid Penang Hills toppstation stod följande att läsa.

" Build bridges instead of walls and you will have friends" ds.

 

Hälsningar "Steve the gambler"

 

En poserande resenär vid besöket i världens tredje högsta tornbyggnad som är belägen i Kuala Lumpur, Malaysia. Fick lite hjälp av en kollega (resenär) att knäppa bilden

Mat som serveras direkt på gatan överallt i Malaysia eller Thailand

Glada grillmästare på nattmarknaden i Ipoh

"Twin Tower" i Kuala Lumpur. Bilden är lite skakig vilket beror på avsaknad av kamerastativ. Men det blev ju en ganska festlig bild ändå.

Världens fjärde högsta fristående tornbyggnad finns i Kuala Lumpur, och jag har varit där uppe i kulan på toppen.

Restaurang på gata i Kuala Lumpurs Chinatown

Fejk, fejk, fejk, finns det gott om på olika marknader. Här solbrillor i Kuala Lumpur men klockor, Cd-skivor med spel eller musik, kläder etc. är mycket vanligt förekommande.

Säkert fanns 20 olika gatustånd med kopior av märkesklockor på marknaden i KL.

Georgetown, Penang. Tvärs över gatan vid den blå byggnaden mitt på bilden bodde jag vid besöket i denna intensiva men pitoreska stad.

Tempelstaty vid Kek-Lok Si-templet i utkanten av Georgetown, Penang

Det 30 meter höga tornet vid Kek-Lok Si-templet som , under öppettid, är möjligt att klättra upp i

Guldbuddastatyer i Kek-Lok Si-templet

En gammal uttjänt vagn för bergbanan vid Penang Hill

Enl. "Packat och Klart", SVT:s reseprogram, måste man prova på att åka cykelriksha eller "Trishaw" som det heter i Georgetown. Jag har testat några gånger och det var kul.

Här grillas de Sataye-spett som smakade så gott en kväll i Georgetown.

Volvo är en ganska vanlig importbil i Malaysia, Georgetown är inget undantag och denna gamla traktor stod mitt bland stånden på nattmarknaden.

Entrésidan av mitt hotell här i Georgetown, gammal byggnad i kollionalstil med stora men spartanska rum.

Här slaktas kyckling på marknaden i kineskvarteren nära stadens centrum. Killarna tyckte det var roligt att jag fotade och avlivade kycklingar med kniv inför kameran. De blodiga bilderna får ni se en annan gång.