30-timmarsvecka

Det vanligaste men felaktiga argument mot trettiotimmarsvecka, framfört bland annat av docent Yngve Åberg i en analys av arbetstidsförkortningen mellan 1960-talet till början av 1980-talet, är:
Arbetstidsförkortning leder inte till nya arbeten. Orsaken är att förkortad arbetstid leder till produktionsbortfall, vilket minskar köpkraften i samhället, vilket i sin tur leder till att behovet av sysselsättning blir mer eller mindre konstant.
Argumentet är på ytan bestickande men vi vill i alla fall framföra vår önskan om att arbetsmarknadsministern driver frågan om trettiotimmars vecka. Orsaken är att ovan nämnda argument antingen a) är felaktigt eller b) inte behöver medföra de konsekvenser som bland annat docent Åberg framfört:
Punkt a) inom den matematiska statistiken är det ett välkänt fenomen att två sammanträffanden som på ytan verkar ha ett kausalt - ett statistiskt "säkerställt samband", långt ifrån alltid behöver vara fallet. Det finns mängder av felkällor vilka även erfarna statistiker kan falla i.
Det behöver alltså inte finnas något statistiskt samband mellan arbetstidsförkortning och konstant efterfrågan på arbetskraft.
Punkt b) ÄVEN om det finns ett sådant samband kan det minskade produktionsbortfallet vid arbetstidsförkortning kompenseras genom ökade investeringar. Här får naturligtvis staten ta sitt ansvar, vilket den kan utan att riskera att köpkraften ökar snabbare än tillgången på varor och tjänster - inflation.
I situationen beskriven i punkt b) kommer ju en minskad tillgång till varor och tjänster att kompenseras med en ökad köpkraft.

Argumenten för kortare arbetstid är många:

För oss alla ej utrustade med pensionsfallskärmar börjar pensionen vid 65 år. Statistiska undersökningar visar att den reella pensionsåldern ligger kring 58 år. Till största del har detta orsak i att förslitnings- och andra arbetsskador tvingar människor ut från arbetslivet i förtid. Det kostar samhället stora pengar, pengar som kan sparas in genom kortare arbetstid.

Kortare arbetsvecka skulle öka flerskiftsarbete även utanför de traditionella dygnetrunt arbetsplatserna (företrädesvis processindustri), en rationaliseringsvint.

Inom tjänstesektorn medför flerskift ett mer ekonomiskt utnyttjande av kontorsutrymmen, datorer et c.

Inom tjänstesektorn kan skiftarbete om natten användas till kommunikation med länder långt bort från vår tidzon, som exempelvis USA eller Australien. E-mail och fax är bra, men ofta krävs omedelbar kontakt. Lägre teletaxor på nätterna skulle även de utgöra en vinst.

Människor får mer tid över för barn och familj, att odla privata intressen, för studier, olika kulturella aktiviteter och blir därmed i förlängningen mer harmoniska och produktiva medlemmar av samhället.

Slutsaten blir att förkortad arbetstid inte innebär lönesänkningar eller utgör en samhällsekonomisk förlust
Alternativet är en kontinuerlig och drastiskt sjunkande levnadsstandard, något som kommer att noteras av medborgarna när det är dags att ställa sig framför valurnorna.