MÄNNISKAN



Det tog 4,5 miljoner för den moderna människan, Homo sapiens sapiens, att utvecklas. Det skedde genom många små förändringar. Där minsta lilla förändring la grunden för oss. Föregångare till den nutida människan har i miljoner år levt på marken och haft upprätt gång. De har utnyttjat händerna för att t ex gripa föremål och då haft stor nytta av sin förmågan att tillverka och hantera olika slags vapen. Att människan alltid varit en flockvarelse har också haft stor betydelse i kampen för tillvaron, liksom att hon började använda elden för att tillaga mat.
Människan är den enda art på jorden som kan föra muntliga och skriftliga konversationer vidare till nya generationer. Hennes dominans på jorden ökar genom utnyttjande av olika former av teknik. Antalet människor på jorden ökar nu mycket snabbt.
Vi har haft många förgångare. Människans släktingar dryopithecus, Australoptihecus, Homo erectus, homo Sapiens neanderthaliensis,
människans närmaste släktingar är Spindelapa, Gorilla och mandrill.

Spindelapor



Spindelapans kroppen är smäcker och smidig, armarna är långa och smala och svansen är utveklad till ett griporgan. Vilket behövs när den svingar sig mellan grenarna i den täta djungel vegitationen. Spindelaporna tillbringar sin mesta tid i träden. De förekommer från Centralamerika ned till mellersta Sydamerika.

Gorilla

(Gorilla gorilla)

Är den största arten inom familjen människoapor. Den är svartbrun, kraftigt byggd och har en oerhörd kroppsstyrka. Hanen kan bli mer än 2 m lång, ha en skulderbredd på över 1 m och väga upp till 300 kg. Gorillan har korta ben och jämfört med andra människoapor relativt korta armar och breda händer, som inte särskilt lämpar sig för klättring, och den håller för det mesta till på marken. Den kan bli upp till 30 år gammal. Honan föder en unge efter 9 månaders dräktighet. Gorillorna lever ett nomadliv familjevis eller i flockar på 20-30 djur. Ungarna stannar med familjen till könsmognaden vid ca 14 års ålder. Familjen bygger för varje natt ett bo i ett träd, där honan och ungarna sover medan hanen övernattar vid trädets fot. De livnär sig av växtföda och anfaller inte människor eller djur annat än i nödvärn. Blir de angripna slår honan oftast till reträtt med ungarna medan hanen stannar kvar, reser sig på bakbenen, vrålar och slår sig på bröstet med knytnävarna, vilket brukar vara tillräckligt för att skrämma bort den anfallande. Gorillan förekommer inom begränsade områden i tropiska Afrikas regnskogar. I bergstrakter i Zaire, Rwanda och Uganda lever rasen bergsgorilla, som är svart och långhårig. Den har under de senaste årtiondena minskat starkt i antal, och 1984 uppskattades stammen till endast ca 400 djur.

Vad skiljer människor från människoapor?


Av primaterna är det bara människan som helt har lämnat träden oct har upprätt gång på två ben. Hon skiljer sig i flera avseenden från aporna.

Käkarna


Människoaporna har mycket större hörntänder än människor. Hos människorna är ansiktet kort och inskjutet under den förstorade hjärnskålen. Hos människoaporna är underkäken förstärkt genom en kraftig utbyggnad av ben på främre delen av käkens insida, den s k aphyllan.

Handen


Människoaporna har långa fingrar, som bildar ett starkt, krokliknande griporgan. Människans tumme är tillräckligt lång för att för att kunna sättas mot fingertopparna. Det är detta som är grunden för människans förmåga att ta exakta grepp med händerna.

Foten


Människans fot har utvecklats till en stabil plattform. Det stora mellanrummet mellan stortån och de övriga tårna går det möjligt för människoaporna att gripa tag i grenar med fötterna, men det går också att de inte står stadigt på marken

Varifrån kom människan?

Dryopithecus



dryo = ek, pitehecus = apa. Denna troliga föregångare till både människor och människoapor (orangutang, gorilla och schimpans) levde i Afrika, Europa och Asien för 25 till 18 miljoner år sedan. Den var anpassad till skogsmiljö och var aplik. Den gick på alla fyra med knogarna i marken som nutida människoapor.

Australopithecus

(australo = syd)

I Egypten har man hittat en fossil efter en tidig förmänniska som levde för 4,5 miljoner år sedan. Dessa förmänniskor var ca 1,30 m långa. De var de första av människans föregångare som kunde gå på två ben. Man tror att de i först hand sökte sin föda i träden. Denna föfader i människans utvecklingshistoria kallas Australo pithecus ramidus (ramid = egyptiskt ord för rot). De äldsta fossiler som liknar människor mer än apor är ca 3-4 miljoner år gamla. De tillhör en annan grupp av förmänniskor, Australopithecus afarensis den kända "Lucy". Typiskt för dem är upprätt gång och att dom åt växtföda och kött; förmodligen var de till stor del asätare. Ur denna grupp utvecklades förutom människan även några tidigt utdöda arter. Förmänniskorna använde troligen verktyg, käppar och stenar, på samma sätt som nutida människoapor.

Homo erectus



Homo erectus står för den upprättgående människan. Homo erectus-människorna utvecklades under lång tid främst i Afrika. När de dog ut efter en miljon år hade de anpassat sig till många olika miljöer. Dom hade en vuxen längd över 180 cm lång.

Han hade sluttande låg panna och markerade ögonbrynsbågar. Homo erectus tänder och käkar blev med tiden mindre, och det är troligt att de åt tillagad kött och växtföda. De använde elden. Det kan vara en av anledningarna till att de kunde sprida sig till områden med kallt klimat. De tillverkade effektiva stenverktyg. Som dom använde vid jakt.

En ensam människa kan inte skapa en stor förändrig i dagens samhälle ännu mindre i framtiden. Man måste vara många för att kunna skapa förutsätningen att dom kommande generationerna har klart och drickbart vatten. En ren och andningsbar luft och samma möjligheter som vi hade. Först och främst ska vi tänka på den kommande generationen eftersom vi kommer ge de den vetskap som vi har idag. Därför måste vi börja med att tänka på den kommande och genom det så tänker vi på alla kommande generationer.