James Macfie
James married Margaret Macfie. Notwithstanding the surname, they were not, so far as is known, connected. James was a sea captain, and in 1807 he sailed for Buenos Aires on the brig Garland, and was never heard of again. For a time it was suspected, and then hoped, that he and his ship had been taken captive by the French, and carried to a settlement in the West Indies, perhaps because he had had some similar experience in 1805. He never saw his youngest son, William Andrew, who was born the same year that his father was lost at sea.

James Macfie
James gifte sig med Margaret Macfie. Trots efternamnet, var de såvitt man vet ej släkt. James var sjökapten, och år 1807 seglade han till Buenos Aires med briggen Garland, och hördes aldrig av igen. En tid antogs det, och sedan ställdes förhoppning på, att han och fartyget tagits till fånga av Fransmännen, och förts till en besittning i Väst Indien, eftersom han varit med om en liknande incident år 1805. Han fick aldrig se sin yngsta son, William Andrew, som föddes samma år som hans far försvann till havs.

William Macfie
William entered the family business as an apprentice at the age of 15, in 1791. On the 18th of April 1808 he married Jessie Johnstone, daughter of a Port Glasgow shipmaster, David Johnstone. Jessie died on the 10th May, 1817. Two years later (30th August, 1819), William re-married with Janet Marshall, daughter of Claud Marshall, Writer in Glasgow. William and his brother John wrote letters to each other almost daily, and after John's death in the end of 1852, his interest and vigilance relaxed, and soon he merited the title 'The Old Man' .

William Macfie
William började, 15 år gammal, i familjeföretaget som lärling, år 1791. Den 18e april 1808 gifte han sig med Jessie Johnstone, dotter till en sjökapten i Port Glasgow, David Johnstone. Jessie avled den 10e maj 1817. Två år därefter (den 30e augusti, 1819), gifte William om sig med Janet Marshall, dotter till Claud Marshall, en advokat från Glasgow. William och brodern John skrev brev till varandra nästan dagligen, och efter Johns död i slutet av 1852, minskades hans energi och engagemang, och han gjorde snart skäl för namnet 'Den Gamle Mannen'.

John Macfie
It was decided that John should represent his family at the new sugar refinery in Leith. He moved to Leith in 1805. On the 9th of November 1810 he married Alison Thorburn, daughter of William Thorburn in Leith. In 1812 he went to London for the first time. This was a business visit aided and urged by his father in law, William Thorburn. On 19th August 1815 John was elected a Burgess and Guild Brother of the City of Edinburgh. In October 1820 he was elected one of the Magistrates of Leith. At King George the Fourth's landing at Leith on 15th August 1822, he was welcomed by John Macfie, who now was the Senior Magistrate of Leith. John's enthusiasm apparently got the better of his proper sense of etiquette, for when the King stretched out his hand to be kissed, he seized it instead and gave it a hearty, Scottish shake. The mistake did not displease the King. Instead he seemed to have been rather amused.

John Macfie
Det hade beslutats att John skulle representera sin familj i det nya socker raffinaderiet i Leith. Han flyttade dit år 1805. Den 9e November 1810 gifte han sig med Alison Thorburn, dotter till William Thorburn i Leith. År 1812 besökte han London för första gången. Detta var en affärsresa, understödd och tillrådd av hans svärfar, William Thorburn. Den 19e augusti 1815 valdes John till borgare och skråmedlem i staden Edinburgh's. I oktober. 1820 valdes han in i Magistraten i Leith. Vid Kung George den fjärdes ankomst till Leith, den 15e augusti 1822, hälsades han välkommen av John Macfie, som nu var Magistratens ordförande. Johns entusiasm tog uppenbarligen överhanden över hans känsla för etikett, för då kungen sträckte ut sin hand för att bli kysst, fattade John den istället i ett hjärtligt, Skotskt handslag. Misstaget gjorde dock inte kungen missnöjd. Istället blev han uppenbarligen ganska road.