Lite om mentalvården förr....I Medicinalstyrelsens (numera Socialstyrelsen) Råd och anvisningar från 1906, alltså nästan samtida med Långbro sjukhus skriver man om mentalsjukdom så här: "Sinnessjukdomarnas natur och yttringar Detta är emellrtid icke förhållandet. Sinnessjukdomarna bero liksom andra sjukdomar på försiggående förändringar av rent kroppslig art, på rubbningar i rent kroppsliga förättningar" I en utredning ett par år tidigare rapporterar man från "försörjningsförättningar": "I ett större rum, längst borta i en uthuslänga, äro anordnade 4 burkliknande afbalningar af grofva träribbor på ett afstånd från hvarandra af 5-10cm. Golfytan i hvarje afbalkning torde var omkring 4 kvm....Inredningen är relativt snygg och väl underhållen. Vid inspektionstillfället låg i en af nämnda afbalkningar en medelålders man, uppenbarligen lidande af en typisk melankoli....Ett själfmordsförsök kan säkerligen när som helst befaras....De öfriga burarna voro vid mitt besök tomma, men två af dem upptagas om nätterna af:1:o) en "halffjollig" man, hvilken på grund af rymning är instängd om nätterna till straff för nämnda tilltag. Vid mitt besök befanns han vara iklädd ett högst besynnerligt plagg, benämndt "straffbyxor", hvars vänstra hälft var svart och den högra hvit, eller måhända tvärtom. Till denna uniform hör, att hvarken hängslen eller lifrem får begagnas. Delinkventen hade emellertid kommit öfver ett snöre ohc därmed hållit "straffbyxorna" nödtorfteligen uppe, men detta snöre fråntogs honom. Några andra sinnessjuka funnos enligt uppgift ej; då jag skulle gå upplyste dock slutligen föreståndaren, att 2 män och 2 kvinnor, som vistades å allmänt rum, nog voro "lite konstiga"; en af de senare trodde sig vara drottning, men ansågs icke vara just vidare sinnessjuk" Här är en skildring av en hustru, som inte ser något annat möjligt behandlingssätt för sin besvärlige make, än att ordna två burar att stänga in honom i: "S.A. gårdsägare i, enligt uppgift, bärgade omständigheter. Varit sinnessjuk i 23 år. Vårdats å statsanstalt för sinnessjuka i två omgångar men båda gångerna efter något år utskrifvits såsom obotlig och ej vidare i behof af vård å anstalt. Efter sista utskrifningen, för omkring 13 år sedan, har han enligt hustruns uppgift i det hela varit oförändrad och vårdats ungefär på samma sätt som här nedan angifves, ehuru han ett par gånger fått flytta från ett rum till ett annat. Hans nuvarande förvaringsrum var beläget en trappa upp i ett ömindre hus inne på gården. Man kom dit genom oeldat fd kök samt en därifrån ledande trång och mörk trätrappa. Rummet var tämligen litet (golfytan omkr 10 kv) ohc lågt i tak samt till ytterlighet vanvårdadt med afseende på tapetsering, takputs, fönsterpanel etc. I detta rum funnos tvenne afskrankningar, närmast liknande något slags burar af trästörar och ribbor på ett afståpnd af omkring 5 cm från hvarandra. Närmast fönstret å den ena buren voro dock äfven mellanrummen igenfyllda af senare anbragta träribbor. Den ena buren lågt ängst inne i rummet, bredvid kakelugnen, och användes om vintern, dne andra, närmast fönstret, men på sidan därom, var afsedd för sommaren. Den förra mätte 1,75 meter i längd och 1,50 i bredd, den senare 2X1,20 meter. I båda fanns anbringad en brits af ohyflade bräder, som upptog största delen af buren. Den sjuke vistades vid mitt besök i "sommarburen", liggande på britsen, insvept i något skynke af obestämd färg, men för öfrigt naken. Han befann sig i ett tillstånd af djupaste psykiska förfall, syntes föga berörd af besöket, men gjorde några krälande rörelser på britsen, sträckte fram handen och mumlade något om "konjak" ohc "tobak". Enligt hustruns uppgift lär han stundom röja en del barocka storhetsidéer, vara benägen för våldsamheter och rifva sönder allt hvad han kommer öfver samt ej sällan skrika och väsnas, så att något annat behandlingssätt än det nu begagnade, enligt hennes uppfattning ej vore möjligt. Han kan ej heller någonsin släppas ut ur burarna. Matkärl och nattkärl stickas in till honom under grinden till stängslet. Han läg icke vara i egentli mening osnygg, och han får synbarligen fullt tillräcklig föda. Hustrun syntes ingalunda sakna känsla för mannens beklagansvärda belägenhet, men lefde uppenbarligen i den tron, att allt hvad som rimligen kunde göras af henne blifvit gjort. Den förnedrande behandling den sjuk är utsatt för beror därför sannolikt på en visserligen nästan ofattlig grad af oförstånd, bristande omtanke och bristande sinne för vanlig, mänsklig snygghet ohc ordning...." Medicinalstyrelsen konstaterar i utredningen: "Äfven om dylika fall kunna betecknas som undantag, relativt taget, och äfven med hänsyn till, att de ofta betingats ava anhörigas ekonomiskt nödställda belägenhet eller kommunernas knappa tillgångar, är dock enligt hvad undersökningen synts gifva vid handen, det absoluta antalet af de sålunda vanvårdade förskräckande stort, hvilket, oberoende af öfriga fakta, som ofvan anförts, enligt medicinalstyrelsens uppfattning innebär en kraftig maning till en snar och omfattande utveckling af den offentliga sinnessjukvården." |