Efter att ha tillbringat tid hemma och på Gran Canaria så greps jag våren -95 av resfeber, det bara var så att jag måste ut och resa. Kort därefter bokade jag en resa med Pink Caravan. Det startade en oro i kroppen som numera tar sig i uttryck att jag bara måste ge mig iväg utanför rikets gränser. Länkar till andra "Pinkare"   Resan i buss från Klarabergsviadukten till New Dehli tog cirka 10 veckor. Den kunde ha börjat lite bättre än vad den gjorde.     Som officer är det viktig med tider och att komma sent är i regel inget alternativ, framförallt inte om jag ska ut och resa. Men nu bar det sig inte bättre än att när jag, en kille från norrland, klev på bussen för att åka till Central stationen så blev det lite fel. -Går den här bussen förbi Central station?  -Javisst svarade chauffören. Det var exakt vad den gjorde. Snopet såg jag stationen glida förbi utanför fönstret.  -Oj vad ska jag nu hitta på, tänkte jag. Packningen vägde 32 kilo och jag hade kort tid på mig att hinna i tid.  Kort sagt, jag var något varm när jag spurtade in. Till råga på allt så var bussen försenad i 20 minuter. Efter den varma starten blev det bara bättre för varje dag som gick Bilder från Indien -95     Start