Fredagen den 8 Mars kl 12,00 kände jag att värkarna kom tätare och tätare. Kunde inte riktigt klocka dom men det var ca 10 - 5 min emellan varje. Jag åt lunch och ringde min svärmor, som behövde vara barnvakt åt Hanna som var hemma och var sjuk och storasyster Ronja som slutade på dagis kl 15.00. Svärmor skulle komma och jag ringde KS, det var egentligen fullt men dom lovade att flytta på en patient så vi fick plats.

Kl 13.53 kom vi in på KS, då var jag öppen 5 cm. En ctg kurva kopplades och kollade hjärtljuden och värkarna. Värkarna kan avta när man kommer in för att senare efter ngn timme starta på allvar igen. Detta hände mig, måste ha spänt mig hema. Men undersköterskan förklarade att dom INTE skulle skicka hem mig igen. (Var inne 6/3 mellan 22.00 - 07.00 blev hemskickad då värkarna helt avtagit/försvunnit under natten; Morr vad besviken jag var)

Nåja det var skönt iaf att vara inne och inte bli hemskickad, vi skulle komma hem med bebisen. Dom gjorde iordning ett förlossningsrum. Nr 5 blev vårt och vi flyttade med alla saker dit.

Kl 18.13 ber jag att få Epidural Ryggbedövning: EDA, narkos läkare kallas och EDA läggs kl 18.50. Värkarna kommer tätt nu, men med EDAN känner jag inte mycket, jätte skönt. Sitter i sängen och läser, ringer några samtal. Med EDAN kan jag prata i telefon utan att behöva stöna och stånka igenom värkarna. Superskönt.

Kl 19.15 får jag dropp för att inte värkarna ska avta. (Kan göra det med EDA)

Kl 20.00 mäter dom hur mycket jag har öppnat mig: 8 cm, jag tycker det är segdraget men med EDAN så går allt bra. Dricker mycket vätska under tiden och har kunnat kissa själv flera ggr.

Kl 21.59 ber jag att dom kollar min öppenhet igen, nu har jag gått TILLBAKA till 5 cm, faller ihop isängen av oro för hur lång tid det ska ta innan Mini Nasse är ute, börjar tappa hoppet om min BABY.

Men under dagens lopp så har vi pratat om att vi eventuellt skulle spräcka fosterhinnorna (fostervatten + slemproppen) om detta hände.

Jag ochBM diskuterade igenom detta och jag bad dom spräcka hinnorna, jag kände att jag orkar snart inte fler motgångar. Grinade och grinade var helt förtvivlad. Min man John försäkte tröste så mycket han kunde, BM talade om att nu fanns det ingen återvändo. Jag skulle snart ha min baby hos mig.

Kl 22.00 går vattnet, jag försöker att hämta lite nya krafter, dricker mycket. Kl 22.25 är jag ÖPPEN 10 cm. YIPPI......

Ställer mig till min favorit förlossnings ställning: knästående, hänger över ryggstödet till sängen under hela kryst arbetet.

Äntligen får jag börja KRYSTA, jag längtar så efter atte Mini nASSE, KAN KNAPPT KONCENTRERA mig på kryst värkarna.

Under kryst värkarna så kommer det många fula ord och höga skrik ifrån mig: mitt sätt att föda barn på. PÅ så vis kunde jag krysta ordentligt men samtidigt försiktigt. Kl 22.40 frågar BM mig om jag vill känna på huvudet, jag känner på huvudet och allt hår, yippi ett troll till.

Nästa sekund så frågar hon om jag inte vill ta emot babysen då den NU är på väg ut. Jag lutar mig framåt och tar emot med båda händerna. Anledningen till att jag tar emot Mini Nasse är att jag spricker av nyfikehet: Pojke eller flicka???. Jag vill själv se vad det är + vara den förste som ser vad det är.

Med navelsträngen dinglandes får jag äntligen upp honom i famnen och ser till min stora LYCKA att det är en pojke. Sötare pung och penis/snopp har jag sällan skådat.... Och det är vårt mirakel!!!!!!!!!!!!!!!

Född 020308 kl 22,42
Vikt 4255gr
Längd 54 cm
Huvudomf 37 cm

Familje lyckan är på topp. Nu är vi 3 barns föräldrar.

Ronja född 961101 kl 04.34 DS
Hanna född 000801 kl 00.01 KS
Hampus född 020308 kl 22.42