Lars-Inge Wallander

Om religion

Det finns tokiga människor som tror på mysterier. Några hävdar idiotiska tankar om det mestas oförklarlighet. En del blådårar menar att vi inte kan begripa mer än en smula av verkligheten. Jag är en av dom tokiga idiotdårarna.
    Så finns dom som säger att det är mycket som människor inte kan förstå, men så står dom där och plirar med händerna i byxfickorna och rullar på fotbladen menandes att trots det, så har dom själva rätt bra koll på läget. Dvs, det som andra upplever som mystiskt och otroligt finns det vissa förklaringar till liksom, och gissa vem som sitter inne med dom! Nej, nej, nej, jag menar inte dom konventionellt troende kristna, muslimer, buddister och mosaier. Dom har ju gått ut rätt tydligt och sagt hur saker är och hur dom kommer att bli.
    Det finns ju milt sagt en del spektakulära föreställningar om tillvaron hos dom. Men dom är genom åren ganska välkända och lätta att ta ställning till. Antingen behåller du din barnatro på Gud och hans mormor eller så ger du dig in i spekulativa tolkningar av vad som egentligen menas med det sagda och skrivna. Man kan förmodligen ha hur kul som helst i ansträngningen att uttyda vad Bibeln egentligen påstår. Men allt handlar om tro.
    Så finns det då dom här plirarna, som gärna drar in låtsasvetenskapliga argument i resonemangen. Kvantmekaniken och holistiska synsätt blir lätta offer för vilda idéer med inte så få religiösa inslag. Reinkarnationen och kvantjag är populära begrepp. Astrologi inte att förglömma. Healing är fint också. Dom umgås ofta med gudomliga begrepp. Kanske inte personliga gudar, men var och en kan ha sin gudsbild.
    Det är O.K., men jag misstänker att det finns en konkurrenssituation här. "Min gud är mycket bättre än din" och sånt. Även om alla gudarna är lika värda så skulle det bli ett snärj att hålla reda på dom. Men dom kanske inte har namn utan bara bildar ett gudskollektiv. Var det därför dom nordiska och grekiska dog ut? Det var för jobbigt att hålla reda på dom. Bättre att ha en enda. I och med att det här var före antitrust och monopollagar så gick det vägen. Skit samma.
    Apropos ingenting så har jag en arbetskamrat som är vegetarian och motståndare till djurförsök, pälsfarmer, jakt och annat sånt trist. Hon gillar inte ens att man tar kål på fiskar för att käka upp dom. (Nu vet jag flera som applåderar.) Nåväl, hon skulle också kunna tänka sig att kämpa aktivt för att t. ex. befria minkar. Allt detta kan jag förstå och bitvis sympatisera med. Men det finns en hake. Hon vill bli polis.
    Än så länge är ju polisens uppgift här i Sverige att upprätthålla lag och ordning och ingripa när lag och ordning inte följs. Än så länge är man på rätt sida om lagen om man föder upp grisar för slakt och minkar för päls. Och jag tror nog att det kommer att vara en tingens ordning inom överskådlig tid. Ja - ni hajar vart jag vill komma: Just när hon svartklädd med rånarhuva och avbitare befriat 2000 minkar, måste hon slita av sig huvan, på med skärmmössan, ta sig i kragen, på med handklovarna, brotta ner sig och ligga stilla tills förstärkning anlänt och hon kan förpassa sig till piketen.
    Inget sånt skulle kunna hända om hon hade hållit på Hammarby. Jag lovar.
    


        Sippe



Alla eventuella åsikter är naturligtvis krönikörens.
Pelles PAPPASIDA tar inget ansvar för materialets innehåll.
Copyright©Pelles PAPPASIDA 1999.