Borneo i sikte


Just som solen i öster snabbt stiger ur ett gråblått, dimmigt hav höjer sig i väster, rätt förut, konturerna av höga berg, ännu fjärran och tungt molnbeslöjade.
   Vi närmar oss Borneo.
   Jag vet intet mer fantasieggande, mer tjusande och lockande än att se "nya land" dyka upp vid horisonten! Det är som en berusande drog för ens oroliga vandrarhåg. Och allra helst när det är ett sådant land som Borneo. vilt och okänt, med huvudjägare, diamanter, guld och ädlstenar. För att inte tala om olja och stenkol. Varje vit man som far till Borneo tror väl alltid att han skall hitta skatter och bli rik eller bli halshuggen av huvudjägarna eller bli gift med "hövdingens dotter". De flesta får erfara att livet gestaltar sig annorlunda än de tänkt sig; det hade jag redan fått höra på båten, men kaptenen bad mig på fullaste allvar att hålla ögonen öppna för diamanter när jag vadade i floderna, och att tänka på honom om jag hittade någon som var särskilt stor. Så jag väntar mig allt av Borneo och är vild av längtan att snart vara nära de berg som nu ruskar morgondimmorna av sig, stigande allt högre i det klara morgonljuset.
   Vi går till ankars vid Tarakan, oljeön. Den är yttersta utposten i norr mot vildmarken. Här skall jag skaffa mig nödiga förråd och roddare för min vidare färd uppför de väldiga floderna till det inre av landet, där jag för holländska statens räkning skall undersöka djungels virkesrikedom.
   Tarakan är en genuin oljeplats utan annat intresse än olja. Där bor ett hundratal vita män, även de utan annat intresse än olja.
   Jag köper ris, torkad fisk, kryddor, tobak, glaspärlor och dylikt att ge åt dajakerna, värvar mig en kock och åtta roddare och startar med en lång, smal båt uppför Sesajapfloden, okända öden till mötes. Mot den tropiska djungels mystiska värld, mot febrar och huvudjägare, mot guld och diamanter går färden. Jag drömmer vilda drömmar om strid och lycka när Tarakan försvinner bakom oss och mangroven sluter sig om oss. Och när natten faller på, flammar marelden grön där paddlarna hugger i vattnet.


   Tillbaka till Dajak