Jag kom till matte i November 1996 tillsammans med min syster Zmurf.
Så vi var inte precis små när matte fick oss, vi är födda i Juni månad.
Matte hade en gungstol som jag älskade att ligga i.
Hon gav oss ett hem utan hundar och gav oss mycket kärlek.
Vi fick många leksaker att leka med. Men jag var inte så förtjust i dessa. Syrran hon älskade att hoppa upp på gardinstängerna och gå ballans gång, eller så hängde hon sig i gardinerna. Matte hatade detta och skällde på henne många gånger. :O)
Jag tyckte om att ligga och sova i mattes säng. Eller så jagade jag syrran runt i lägenheten, det var kul. Att sitta i fönstret och titta på alla fåglarna var inte så dumt de heller. När sommaren kommer då har jag min favoritplats ute på balkongen, jag ligger på bordet och njuter av solen. Det värmer gott. På sommaren brukar matte passa på att bada oss. uussshhh. Det tycker inte jag alls om. Blöt och så hänger pälsen, och jag blir tvungen att torka mig. Nä fy.. Först sommaren vi var hos matte, rymde vi. Det var en varm och klibbig natt. Matte hade öppnat fönstret mer än vanligt och somnat. Då sa syrran till mig att vi skulle åla oss ut genom fönstret och sticka. Jag hängde på. Men jag förstår inte än idag hur jag kom ut genom fönstret, att syrran gjorde det kan jag fatta för hon var den smala av oss. Jag själv var ganska stor, men ut kom jag. Syrran sprang genast iväg men jag skadade tassen och kunde inte komma så långt. Så jag fick kalla på matten.
Det tog en stund att få henne till att vakna. Jag kan inte mjama så bra och högt, men tillslut vaknade hon och började leta efter oss.

Men det tog inte så lång tid innan hon fann mig. Jag satt ju under fönstret och var så rädd. Matte tog in mig och tittade till tassen. Jag somnade i soffan medans matte ringer hennes vän och berättade vilken kväll hon haft. Först stals hennes kläder i tvättstugan sen ville någon ha hennes cykel och "lånade" den, sen så rymde vi. Jag tyckte lite synd om matte faktiskt. Matte somnade till slut efter hon försök kalla på min syrra mitt i natten. Nästa morgon gick matte och hennes mamma ut för att leta reda på min syrra. Själv låg jag hemma och slickade på mitt sår. De letade och letade i fyra dagar utan att finna henne.
Efter nästan två veckor kom barnen in och sa att de hade en katt som kanske var mattes. Matte for ut och kom in med min syrra som jag nu inte alls ville ha här hemma. För nu hade jag det bra med att vara själv. Jag fräste och fräste. Syrran brydde sig inte utan år och gick till sängs. Matte blev rädd och ledsen över att jag gjorde så här.
Men det slutade gott. Jag är en katt som inte tycker om främmande folk, utan jag vill ha fasta baner i mitt liv. Så varje gång det kommer främmande så går jag och gömmer mig. Men jag har blivet bättre med tiden, i dag kan jag kanske komma fram och hälsa ..
Barn är jag inte så förtjust i. Dåliga minnen från dessa. Men jag är inte argsint utan jag går och gömmer min högt upp där de inte kan nå mig. Och det fungerar, jag blir inte störd. Jag är en lugn och stillsam katt som tycker om att ligga och ta det lugnt. Jag är mycket snäll och söt, säger matte och husse alltid. Jag tycker om att ligga i mattes knä på kvällarna när de tittar på tv. Jag har aldrig skadat någon, utan jag är dumt snäll. :O)

När syrran försvann, blev jag en helt annan katt. Jag fick bli den jag skulle vara och inte en katt som var ner tryckt, "mobbad", och hela tiden på hoppad.
Utan jag fick helt plötslig ta plats utan att bli hunsad, och jag kunde sova där jag ville och leka när jag ville och med alla leksakerna.
Visst jag saknar henne mycket, hon var ändå min syster men jag må mycket bättre i dag när jag får vara själv.
Jag vet att matte vill ha många fler katter och vi har testat med en lite kattunge som någon övergav.
Matte och husse tog genast ann katten, men jag tyckte inte om det. Men jag kanske bara behövde mer tid.
Men katten fick ett annat hem.
Matte tar alltid hand om katterna på vårt område. Hon ger de mat och kelar med de, ser till att de har det bra. Är det någon katt som man ser har varit inne katt då ringer hon Djurens vänner så de kan komma och ta katten och de den ett nytt hem där den får mycket kärlek
Alla katter som träffar matte har nog tur, hon älskar djur och skulle aldrig kunna skada någon av oss. Men tyvärr är inte alla som matte och husse.

Nä nu ska jag tassa vidare och leka.
Tack för att du tittar förbi i alla fall.
Glöm inte att sätta ditt tassavtryck i kattboken.. Så jag vet att du har varit här.