Gud har gömt sig i en elektron.


I begynnelsen, eller i vart fall längesen, skapade människan Gud till sin avbild. Människan har alltid hittat på "Högre makter" och gör än idag. Vi lever inte i en sekulariserad värld om någon trodde det. En överväldigande majoritet bekänner sig till någon tro. Men religionerna förändras och reformeras. Religionen kan otvivelaktigt erbjuda något många människor har svårt att finna annorstädes. Eftersom jag är född och uppvuxen i Sverige är den religion jag mest kommit i kontakt med och har detaljrikast bild av den protestantiska kristendomen. Den handlar mycket om att alla ska ha ett personligt förhållande till Gud. Denna religion fyller ett behov av närhet och kärlek och garanterar ett större sammanhang och att allt har en mening i denna tillsynes kaotiska värld. Kristendomen garanterar även evigt liv till den som bekänner sig till tron. Gud tänker på dig hela tiden och när du dör kommer du till himlen. Det låter jättebra. Och finns viljan att tro så går det i de flesta fall. Men sen finns det endel envetna själar som vägrar vaggas till ett mentalt tillstånd som kan liknas vid rofylld sömn. Teodicé problemet kallas det att "Ondskan" s.a.s. har brett ut sig i en värld skapad av den fullkomlige Gud. Detta att Gud är så "diskret" när det gäller att handskas med företeelser som Han inte borde acceptera att döma av vad som står i Bibeln som sägs vara i hög grad inspirerat av Honom har många med mig svårt att acceptera. Av mina blygsamma erfarenheter av världen (till stor del genom media) har jag kommit fram till att Gud inte finns. Jag är en ateist. De finns de som menar att det är omöjligt att avgöra om en högre makt existerar. De kallas sig agnostiker. Det är kanhända en mer vetenskaplig hållning. För att visa att ett något inte existerar i denna värld måste man ju i princip gå igenom vartenda punkt i universum med alla tänkbara sinnen. Gud kan ju tänkas gömma sig i en elektron. Å andra sidan brukar man utgå från att ett fenomen inte finns till dess att det kan bevisas. T.ex. Rosa flygande elefanter. Från min synvinkel är mycket av det som religiösa håller på med absurdt. Ponera att två fotbollslag A och B skall mötas i en match. Om A ber Gud att hjälpa dem till vinst ber de samtidigt om att B ska förlora. Den enes bröd är den andres död. Så här är det i en massa sammanhang där människor vänder sig till Gud. Och Gud i sin fullkomlighet ska väl vara rättvis. Jag blir sur när en idrottsstjärna säger att Gud hjälpt honom/henne till sin nuvarande position. De innebär ju att han satt käppar i hjulet för en massa andra.