DUVBO IK DJ20

  HEM

 

 

 

  INNEHÅLL-

 

         

 

La Capitaine´s  tankar om ....

...serieinledningen  01/02...

WE´RE BACK AND WE´RE GOOD!

..och så var allt som det brukar igen. I och med söndagens vinst, mot Bajen, fick våra motståndare åter se det Duvbo de är vana att se på plan. Ingen överraskning i och för sig, men för ordningens skull bör säsongens taktik kanske förklaras, om nu någon skulle ha missat den. Efter förra säsongen, då vi ju gled genom hela serien utan poängförlust och utan ordinarie målvakt, känner vi nu suget efter en utmaning. Visst är det kul att vinna serien men utan att ha behövt kämpa för det så blir känslan helt enkelt inte densamma.

Under vårt superseriösa uppstartsläger i Hallon kom laget under ett av de många mötena fram till att det bästa vore att lägga sig i den första omgången. Vi skulle då bli tvungna att vinna resterande matcher och därmed göra det lite roligare för de andra lagen. På detta sätt kan de ju i alla fall drömma om guldet.

Ja, nu är vi alltså där. Vårt första steg mot serieseger tog vi i söndags (11/11), återstår bara att se hur bra vi klarar resten.

Upp till bevis Grrrlz!

/LC 

...Åland 11-13 Maj-01-

Fre 17:30- Samling i Hallon. Än är det inte många som dykt upp, men det var det väl ingen som väntat sig heller. Själv är jag faktiskt för en gångs skull i tid.

Fre 19:30- En timme kvar innan båten ska gå. Trots ett litet missförstånd om vem som skulle åka sist i "minikaravanen" är vi i alla fall samlade. Kapellskär ligger ju trots allt en bit från sta’n, och alla verkar inte känna sig lika hemma på landet som Purjo. En av dem är Annika. När man tagit en avsväng (visst hette det så Jennie?) från motorvägen kör man en lite mindre väg ett par mil tills man kommer fram. Plötsligt utbrister Annika: "Titta kossor!", en inte allt för ovanlig syn på landet. Synd bara att kossorna var får…

Funderat på att skaffa glasögon Annika??

Lör 01:10- Äntligen har vi fått våra hotellrum. Nu ska vi sova, för om sex timmar är det dags för frukost. Mmmm Marabou!

Lör 10:40- Efter en liten sight-seeing i Mariehamn (och några varv i rondellen) hittar vi till sist hallen. Första matchen möter vi Huddinge. Efter en mållös 1:a period lyckas en Huddingespelare tyvärr få in bollen bakom Jojo i början på andra, men när Petra äntligen hittar rätt känns det genast bättre. Annika sätter 2-1 och vi vinner vår första cup-match se’n…se’n… äh sak samma. Nu ska vi i alla fall till "Kantarellen" och köpa bananer.

Lör 15:00- Nästa match möter vi ett lag som enligt programmet ska heta Team Erika, men som visar sig heta något annat (jag har glömt vad). Vad vi förstod så var detta laget ett ihop-plock från olika lag, och det var tydligen ett lyckat sådant, för de var väldigt bra. Det verkade dock ta oss några baklängesmål för att inse detta, men sedan spelar vi faktiskt ganska bra. Detta räcker dessvärre inte, och vi förlorar matchen med 2-4.

45 minuter senare börjar nästa match. Motståndare är Örebro SK, ett lag som spelar i Div. 1. Själva har vi knappt hunnit återhämta oss från förra matchen. Hur ska detta gå? Bra, faktiskt! Vi vann visserligen inte, men ett oavgjort resultat mot ÖSK, ett duktigt lag som en stor del av matchen bosatt sig i vår försvarszon, kändes för oss som en seger.

Lör 16:40- Efter ungefär en och en halv timmes lunch, är det dags för samling igen. Drygt halva laget, däribland de båda chaufförerna har under lunchen begett sig till "city" för att få något annat än mackor i magen. Först var vi dock tvungna att hitta ett apotek, för Tessan behövde få tag på hostmedicin, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. När vi äntligen hittar ett är det såklart stängt. Jag och Tessan skyndar vidare, medan resten stannar kvar och äter lunch. Nästa problem blir att hitta en öppen mataffär så att vi kunde köpa med oss lite lunch till de som valt att stanna kvar i hallen. Nästan alla stängde vid tre, så det var bara att ta en till tur till "Kantarellen". När vi äntligen kommer tillbaka till hallen är vi sena till samlingen. Det är inte långt kvar till nästa match....

Lör 20:00- Nu har det börjat hända saker. Men för ordningens skull är det väl kanske bäst att börja från början vilket betyder match mot Fullersta IBK med start 17:15. Under uppvärmningen, som i mitt fall består av att jogga på stället framför TV:n som visar hockey-semin mellan Sverige och Tjeckien, kommer en tjej från Fullersta fram till mej för att prata lite. Hon berättar att de torskat mot ÖSK och Huddinge, men att de slagit IBK Hammarland, ett åländskt lag vi ska möta i sista matchen. Slitna som vi är efter ÖSK-fighten gör vi väl ingen kanonmatch, men vinner i alla fall med 1-0.

I dagens sista drabbning är det alltså Hammarland som står för motståndet. Vi går in på plan med vetskapen att detta är ett lag som inte har många vinster med sig i bagaget, men det behöver ju inte betyda att de gett upp. Det hade de inte heller, och det slutade med att vi förlorade mer än matchen. Maria, som tidigare har haft problem med sin fot, åker på en rejäl stukning. Efter en stunds avbrott sätter matchen igång igen, dock utan Maria, men det hinner inte gå många sekunder innan nästa person ligger på plan och vrider sig av smärta. Denna gång är det Mickan, och vi misstänker snart att detta är något mer än en vanlig stukning. Efter matchen, som för övrigt slutar 3-2 till Hammarland, får vi hjälp av en snäll(!) Gnagare, som hjälper Mickan till akuten. Heléne följer med som stöd. Efter att ha skjutsat laget till hotellet åker jag med Purjo till akuten för att se vad som händer.

Lör 21:30- Vi har nu fått reda på att det förmodligen var ett ledband som slets av. Mickan har för säkerhets skull blivit röntgad, men på den syntes ingenting. Hon ska nu få ett par kryckor att leka med den närmsta tiden. Själv har jag varit en sväng på hotellet och hämtat mat, d.v.s. pizza och Cola. När vi ätit klart får vi återvända till hotellet, vilket är precis lagom tills Schlagerfestivalen börjar. Vilken timing!

Sön 01:05- Har precis återvänt till mitt eget hotellrum för att sova. Jag och Jennie såg nämligen på S-festivalen hos Tessan, Petra och Sara. Jennie var faktiskt det enda som var vaken när det hela avgjordes, men hon hade varit smart nog att taktiksova. Hon knoppade nämligen in ungefär då omröstningen började, men piggnade till lagom till att allt spännande började. Själv gjorde jag precis tvärtom. Jag gick in i dimman strax efter att Jennie vaknat, och missande hela upplösningen. Det var kanske lika bra... När jag får reda på vilka som vann tror jag att det är ett skämt, vilket det tyvärr inte är. Något som däremot är ett skämt är att Portugal vann, vilket Sandra inte riktigt fattade. Sandra hade nämligen också somnat till omröstningen, men inte utan att låta sitt sällskap få reda på vilket land hon trodde skulle vinna. Sandra trodde stenhårt på Portugal, och när Tilde väcker Sandra för att berätta att hon tippat rätt svarar Sandra med nyvaken röst "F-n va’ bra jag e’". Mmm, jätte…..

Sön 07:00- Väckning! Nu gäller det att pallra sig upp ur sängen, för om en dryg timme ska vi möta Huddinge i match om tredje pris.

Sön 09:10- Gårdagen tog visst ganska hårt. Frågan är vilket som var värst, att spela fem matcher på en dag, eller att Estland vann. Hur som helst åker vi på spö med 3-0. Nu ska vi skynda oss till hotellet för att packa, och sedan åker vi tillbaka för att titta på Herrfinalen som börjar om en timme. Se’n är det tyvärr dags att bege sig till båten.

Sön 14:00- Nu har vi ätit lunch, och några har börjat spela poker för att låta tiden gå. Tack vare Helénes super-rush hamnade vi först i lunchkön, så maten var ju snabbt avklarad. Purjo passar också på att underhålla oss med alla sina namn, och det är en del.

Sön 15:00- Det börjar bli dags att bege sig ner till bildäck. Petra gör Sara sällskap, samtidigt som Jennie överlåter sin plats som "sällskapsdam" åt Mickan så att hon ska slippa hoppa på kryckor genom hela korridoren till ankomsthallen. När vi kommer ner står bilarna så tätt att dörren till passagerarsätet inte går att öppna mer än ett par centimeter. Mickan tvingas därmed hoppa runt bilen och klättra in via förarsätet till allmänhetens stora nöje. Bättre underhållning går knappast att få medan man sitter på bildäck och väntar på att lägga till. Mickan börjar nu tvivla på om hon gjorde rätt när hon bestämde sig för att göra mig sällskap.

Knappt har vi intagit våra platser innan vi upptäcker nästa problem. Bilen står på övre plan, och för att komma ut ur båten måste vi köra ner för en ramp. Vi står parkerade längst fram på denna ramp. Det givna samtalsämnet blir hur rampen ska sänkas. Vi kommer fram till två möjliga alternativ. Antingen sänker de framdelen, vilket skulle resultera i en lutning på vad vi för stunden uppskattar till 90°, minst. Det andra alternativet är att de sänker hela rampen så att vi kan köra av lugnt och säkert, för att sedan höja bakdelen så att bilarna bakom kan köra ner. Vi bestämmer oss för att det måste vara det senare alternativet. För att vara på den säkra sidan passar vi på att fråga en i personalen som råkar stå bredvid. Det skulle vi inte ha gjort. Han förklarar att det är alt. nr1 som gäller; "Men det brukar gå bra", säger han lugnande, men tillägger: "Visst har det hänt att bilar har börjat rulla, men har man bara växeln i och handbromsen hårt åtdragen ska det inte vara något problem". Känns skönt att höra när man sitter i en bil där det mesta inte fungerar som det ska, däribland handbromsen…Den stora höjdskillnaden mellan planen får oss snabbt att inse att om bilen börjar rulla för tidigt kommer vi att volta.

Mickan är nu helt övertygad om att hon valde fel, men inser samtidigt att det är för sent att göra nå’t åt saken nu. Själv sitter jag nu med en puls som närmar sig 200-strecken och funderar över hur otroligt bra konditionsträning detta måste vara.

Som tur är slutar allting lyckligt. Det visar sig att de tillämpar en kombination av de båda alternativen, vilket gjorde att lutningen inte blev allt för stor. När vi kör av båten skiner solen, och trots att vi haft det väldigt kul på Åland känns det just nu mest skönt att vara hemma igen.

 

Motståndare       Resultat          Duvbo-mål av

Huddinge               2-1                 Petra, Annika

"Team Erika"         2-4                 Petra, Annika

Örebro SK             1-1                 Petra

Fullersta IBK          1-0                 Annika

IBK Hammarland   2-3                 Mickan, Tilde

Huddinge               0-3                        -

 

 

Helgens …

CD: "Svenska Schlagervinnarna 1958-2001"

Namnkung : Purjo, Purran, PJ, Bo-Patrik, Barbapappa….Ja kärt barn har

många namn, eller vad är det nu man brukar säga.

Djurexpert: Annika (sorry Heléne, men Annika slår du inte!)

Kommentar 1: "Nä dra mej baklänges på en släpvagn och behåll mej där"

/ Tessan

…Kommentar 2: "Avvakta nå’n dag, det lägger sig nog"

/ Någon försöker vara hjälpsam och bespara Mickan ett besök på akuten.

Tror att en viss person idag är glad att vi inte följde det rådet.

…Experttips : Sandras Portugal

…Smidigaste 1: Mickan - för din otroliga grace på bildäck

…Smidigaste 2: Petra – när vi väntar i Kapellskär på att få köra ombord på

båten. Någon som har en hakklapp????

…Färggladaste: Turkosa-byxor-mannen (som dessutom dyker upp i ett par

knallröda brallor da’n därpå).

…Span: Grattis Patrik! Av kommentarerna i gästboken att döma vann du en

jordskredsseger.

/ LC

 

....söndagen 4 februari - 

Samling 09:45 i Hallon. Dagen började bra när man såg att småkillarna lirade match och att sargen därmed redan var uppe. En uppfriskande promenad i den 16-gradiga kylan fick oss i alla fall att piggna till. Mindre än en timma kvar till matchstart... Hur det sen gick är ju inget vi behöver älta, men en annan som såg matchen från sekretariatet tycker i alla fall att vi bjöd upp ganska bra (förutom då andra). Ida och jag gladdes åt många snygga anfall och en härlig kämpainsats av alla framför allt i sista Om vi bara får lite högre träningsnärvaro lär det gå betydligt bättre på cuperna i år än innan... Efter matchen åkte vissa (Anna, Carro, Sara, Annika, Lisa och Heléne) till Jakobsberg för att titta på elitserie-innebandy mellan K/J-Udden (3-6). På vägen dit mellanlandade vi på Burger King (synd för dej Ida att du inte följde med). Vi hade jättekul och det var synd att inte fler följde med och kollade in skotten (ja vad trodde ni vi tittade på!) Vi har ju trots allt en bit kvar till de stora grabbarna... 

...matchen mot AIK-  


Ja vad säger man, vi spöade Gnaget. IGEN! Fast det satt ganska hårt åt.
    Den lilla planen gjorde det svårt att skapa några fria ytor, vilket ledde till ett tätt och ganska hårt spel. Vi gick upp till en 2-0-ledning, men två snabba utvisningar mot oss gav AIK-spel fem mot tre, och snart var det reducerat. En stund senare kom även 2-2-målet.
     För att dra upp tempot och (förhoppningsvis) dra ifrån, gick vi ner på två femmor i sista perioden. Detta gav resultat. En bit in i tredje perioden tog vi återigen ledningen, men AIK gav sig inte. 3-3 dröjde inte särskilt länge, men när vi gjorde 4-3 orkade de inte komma igen. Vi vann till slut med 6-3.

    Jag vill passa på att berömma lagets AIK:are, som var minst lika tända som vi djurgårdare             (och övriga). Det ser bra ut tjejer!
                                                              
                      

Skott: 24-8 till Duvbo                                                  / La Capitaine

 
Skicka e-post till caroline.g@swipnet.se med frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.