Super Smash Bros. - Recension - Innan den 23/9 2000 - 18/4 2003 Utvecklare: HAL Genre: Fighting Spelare: 1- 4 Batteriminne: Ja Rumblepack: Ja Controllerpack: Nej Expansionpack: Nej Rek. åldersgräns: ingen Utgivningsår: 1999 Super Smash bros. kan inte precis jämföras med ett seriöst fighting spel som Tekken, Street fighter eller Virtua fighter. Det är mer som en blandning mellan ett fightingspel och ett plattformsspel. HAL har samlat ihop 12 st nintendokaraktärer alla med egna spel och låtit dessa slåss mot varandra. De har kört go-kart, spelat golf, mario har till och med lekt docktor, så varför inte låta de ge varandra än riktig omgång. Orginalkaraktärerna är Mario (Super Mario bros., Super Mario 64 bl. a.), Donkey Kong (Donkey Kong, Donkey Kong Country, Donkey Kong 64 bl. a.), Link (The legend of Zelda: spelen), Samus (Metroid I, II och III) Yoshi (Super Mario World 2, Yoshis Story), Kirby (Kirbys Dreamland, Kirbys funpack bl. a.), Fox (Starwing, Lylatwars), Pikachu (Pokémon). Spelet går inte ut på att tömma någons livsmätare som man gör i ett traditionelt fightingspel, utan i stället har man en liten procentmätare i hörnet som börjar på noll och ju mer stryk man tar, ju mer ökar mätaren. Ju mer procent desto lättare är det att slå eller kasta ner någon i stupen som omger banorna. När mätaren står på 100 kan man ganska lätt knuffa ner sin motståndare med en hård attack. Det högsta man kan ha är 999%. Då räcker det med den lättaste smällen så flyger man all världens väg. Det här spelet handlar alltså mycket om att hoppa. Något som är unikt är att man kan vara fyra personer på skärmen samtidigt, vilket kan skapa rätt mycket kaos. Dessutom finns det väldigt mycket föremål man kan använda. Dessa är ofta mycket starkare än karaktärernas grundattacker. T. ex. Ljussvärd från Starwars, Marios hammare i Donkey Kong eller varför inte pokéballs som det kommer ut en pokémon i från. Det finns runt 10-15 st sådana och de kommer varierande. Pokémons som Snorlax kommer och fyller hela skärmen, eller Hitmonlee som ger motståndaren en ordentlig spark i baken eller Charizard som ger dem hett om öronen. Det finns nio arenor man spelar på. Alla har sin egen plus en gömd. Det finns små och stora banor, de med mycket plattformar, de utan. Man får spela på taket av Peach castle, i DKs jungle, på taket av hyrule castle, på planet zebes, på Yoshis Island, i Kirbys Dreamland, i Secktor z och i Saffron city. Alla karaktärer har olika rörelser och alla är väldigt fantasyinfluerat. Mario skjuter eldbollar, Yoshi kastar ägg och Pikachu framkallar blixtar. Det finns två sorters "gamemodes". Det ena är 1 player game. Där man går igenom 14 banor, där man tillexmpel kan få möta 18 jättesvaga Yoshis, Metallmario från Super Mario 64. Han är jättetung och det är nästan omöjligt att slänga ner honom. Man får också vara allierad med två karaktärer och bekämpa en Donkey Kong som blivit jättestor. Man får naturligtvis ha en mot en fighter mot tillexempel Link, Pikachu och Samus. I VS mode spelar man fritt mot datorn eller mänskliga spelare. Man kan välja att köra inom en speciell tidsram eller med liv. Är man bara en kan man möta 2, 3 eller 4 datastyrda motståndare. Detta är inte lika roligt som att möta sina vänner. Man kan också köra teambattle, vilket går ut på att man kör i team. 1-2, 2-2 eller 1-3. Man kan tillexempel vara två mänskliga spelare som spöar datorns två karaktärer. Detta spel är det absolut roligaste fightingspel jag har testat. Alla karaktärer är mycket olika och man tröttnar aldrig. VS mode är bättre än 1p mode och det märks att det är gjort för flera. Grafik: 7/10 Inte otroligt vacker, men snygg och ren. Ljud: 9/10 Alla Nintends klassiska låtar kan inte bli annat än perfekt. Spelkänsla: 9/10 Mycket bra och orginell kontroll Livslängd: 8/10 Håller länge. Särskilt för flera spelare. Totalt: 9/10 En genial idé att bland fighting och plattform på det här viset. Annan åsikt: 8/10 Tredje åsikt: 8/10 Övriga åsikter: Super PLAY: 84/100 IGN: 8,5/10 GameSpot: 7,5/10 © 2000-2003 Christian Wall