Conker's Bad Fur Day - Recension - 26/11 2004 Spelsystem: Nintendo 64 Utgivare: THQ Utvecklare: Rare Distributör: Ingen i Sverige, Big Ben i England Genre: Plattform Spelare: 1-4 Batteriminne: Ja Rumblepack: Ja Controllerpack: Nej Expansionpack: Nej Åldersgräns: 18+ Utgivningsår: 2000 Andra system: X-Box (annan version) Nu i samband med Conker Live and Uncut till X-box tänkte jag damma av gamla Conker's Bad Fur Day till Nintendo 64. Damma av och damma av. Jag köpte spelet begagnat inte för så länge sedan. Live and Uncut är alltså en ren uppgradering av Bad Fur Day utan cencur och med ett riktigt fett flerspelarläge. Spelet har en historia också. Du kanske minns Diddy Kong Racing där Conker spelade med, men var en söt oskyldig ekorre som sa "I'm Conker!". Det släpptes också något gulligt GBA-spel med denna Conker och Bad Fur Day vad meningen att det först skulle bli ett barnvänligt plattformsspel à Banjo-Kazooie. Någon gång under utvecklingsarbetet lade Rare om kosan och bestämde sig för titeln Bad Fur Day, förvanlda spelet till ett groteskt vuxenspel med blod, sex, rå humor och massor av våld. Fortfarande spelade den söta ekorren huvud- roll, men han hade blivit en riktig suput; en ytlig, elak, egoistisk och girig ekorre. Spelet var mening att det skulle visa Nintendos vuxna sida, men precis innan releasen, fegade de ur hela projektet och lät THQ ta över. Nintendo var helt enkelt rädda om sin image bland föräldrar. THQ hade ju inte ens resurser i närheten av Nintendos och kunde inte marknadsföra spelet ordentligt. Efter- som inte Nintendo utgav det kunde inte deras generalagent i Sverige: Bergsala, ta del av spelet utan det släpptes aldrig här. De riktiga Rare-fanatikerna fick importera för dyr penning från England. Reultatet blev en ganska dålig försäljning till ett spel som stått i utveckling i många år. THQ fann för- modligen ingen riktig målgrupp. De marknadsförde sig till vuxna oinvigda, som förmodligen bara såg en ekorre och förkastade det på en gång. Barn ska ju naturligtvis inte spela det heller och då blir det endast kvar ungdomar i äldre tonåren som vuxit upp med gulleplutt-spel och som kan uppskatta humorn. Jag alltså. Hursomhelst, spelet börjar med att ekorren Conker dissar sin bimbo-flickvän Berri och går till baren istället. Efter denna blöta kväll börjar han bege sig hemåt men på grund av fyllan somnar han någonstans på vägen och när han vaknar på morgon har han ingen aning om var han är. Dessutom har han tidernas värsta baksmälla. Nu måste han på något sätt hitta hem och det är här spelet tar vid. Det utspelar sig endast under denna dåliga pälsdag och Conker får utstå myc- ket. Trots att det är ett vanligt klassiskt 3D-plattformspel drivs det hela tiden vidare av finurliga små sekvenser. Målet med spelet är att hitta hem och dessutom samla så mycket pengar som möjligt på vägen. Pengar är för övrigt det enda man samlar på, så vi slipper den vanliga "föremålsmanin" som vi är vana vid från tidigare Rare-plattformar. Handlingen tar oändligt konstiga svängar och den som söker logik får leta någon annan stans. Det påminner lite om ett extremt våldsamt South Park-avnitt fast helt utan logik och dramaturgiska mönster. Det bygger naturligtvis på att underhålla spelaren och även om humorn är konstant mycket rå, finns det lite konstiga ytterligheter. Väldigt ofta ser vi intressanta och välpassande film- parodier, ibland ren splatterhumor och ibland bara kissochbajs-skämt. Dessutom duggar sexanspelningarna och svordomarna tätt. Kissochbajs-skämten kunde vi ha sluppit tycker jag. Det är mer på småbarnsnivå, medan det andra passar in med varandra. En del filmparodier kunde helt klart varit vassare. Jag kan säga att det handlar om moderna klassiker för det mesta, typ Rädda Menige Ryan. Har man sett den filmen får man skratta mycket, men jag tänkte ta ett dåligt exempel som ofta förekommer. Under en sekvens har man i princip kopierat landstigning då Tom Hanks tillfälligt tappar hörseln. De har inte gjort någonting speciellt av det, endast satt in ekorrar där det var människor. Många gånger tycks Rare tro att det räcker med ekorrarna och sedan rakt av plagiat för att göra en parodi rolig. Så är naturligtvis inte fallet. Ändå, väldigt många skämt är väldigt lyckade, men tänk på att din humor måste vara rätt sjuk för att du ska kunna uppskatta flertalet. Min ribba för vad som är för mycket går ganska långt ner kan jag säga, men ändå blev det ibland för äckligt och grovt för mig också. Jag måste säga att dialogerna är för mesta otroligt välskrivna och för att vara ett tv-spel är röstskådespelarna grymt duktiga. Har du spelat Metal Gear Solid 2 vet du hur dåligt det kan vara. Nej, röstskådespeleriet är inte bra i det spelet och definitivt inte manuset. Mage till överspelande skådisar och pretentiöst manus har man väl aldrig skådat. I Conker's Bad Fur Day, där är det bra. En lustig detalj är att skådisarna både är britter och amerikaner och att britterna många gånger försöker härma amerikansk accent. Förmodligen eftersom spelet främst riktade sig till den amerikanska marknaden. Apropå ljud, så är musiken också riktigt bra. Den är välarrangerad i sekv- enserna och oftast väldigt välpassande. En del låtar fastnar verkligen i huv- udet. Grafiken imponerar ständigt också. Visst kunde det flyta bättre, men så är ju fallet med de allra flesta Nintendo 64-spel, särskilt de som tänjer på konsolen kapacitet i samma grad som Bad Fur Day. Däremot är animationerna och effekterna i absoluta världsklass. Ta Conker's ansiktsuttryck till exempel. Man kan hela tiden se vad han tänker och tycker och således har utvecklarna en helt unik förmedlingsform. Inte imponerar det idag, men på N64 på den tiden var det enormt. Designmässigt håller det också hög klass. Det vi hittills diskuterat, handling, bild och ljud, brukar ju oftast bara vara curiosa i ett plattformspel. Även om så inte är fallet i det här spelet så måste du ju också ha roligt medan du spelar. Har de lyckats? Det blir ett halvglatt mja. Tyvärr måste jag säga att mellan sekvenserna är Conker's Bad Fur Day ett lite halvlyckat Rare-plattformspel. Visst är det ofta roligt och mycket varierande. Dessutom är det intressant hur hela spelet är en enda värld. Du går alltså in in och ur banor som det vanligtvis brukar vara i plattformsspel utan allt är sammanhängande. Tyvärr är ofta kontrollen "sladdrig" och ibland ganska oexakt. Väldigt ofta provar man på nya kontroll- former, som FPS, racing och sådant. Detta känns inte alltid helt genomarbetat även om det överlag är mycket bättre än genren i regel. En annan grej jag måste klaga på är att man i vanlig Rare-anda måste utföra saker tre gånger. Väldigt många gånger är det så i spelet och särskilt med bossarna. Kasta majs i sjön tre gånger, hämta tre kugghjul, hitta tre nycklar. För att förlänga spelet använder utvecklarna ofta sådana här 3-moment för att upprepa en ofta ganska smart uppgift tre gånger. För spelet är inte långt, inte särskilt längre en tolv timmar för en avancerad spelare. Och visst kan man trycka in spelet på under hälften. Ändå finner jag inte detta så hemskt negativt. Hade det varit längre hade man nog tröttnat. Förutom de där 3-mom- enten har spelet ett enormt högt tempo och det sker växlingar hela tiden. Att sitta dubbla tiden med detta hade förmodligen varit uttråkande. Med alla sek- venser blir spelet lite som en actionkomedi som utspelar sig under en kort tidsram. Som Die Hard till exempel. Därför blir ändå spellängden ganska rätt- färdigande. Tänk om Die Hard var fem timmar lång. Hade du funnit den lika fängslande då? Dessutom finns det ju ett flerspelarläge som jag inte pratat om. Det ökar på livslängden rejält och är faktiskt väldigt välgjort. Har får man också en hel komiska upplevelser, det kan jag och lillebror lova. Trots att jag klagade en del på det här spelet är jag ändå riktigt förtjust i det. En recension, även om den är skriven av en amatör, ska förstås vara kritisk. Ganska inte så här lång, men kritisk. Har man bara inte för många moraliska problem med spelet och i innehav av riktigt sjuk humor, då kan man uppskatta Conker's Bad Fur Day rejält. Under de tiotal timmar det krävs för att klara spelet har man roligt i princip hela tiden och det är väl ändå en mycket viktig egenskap. Grafik 9/10: Inte flyter det fint, men kära nån vad resten är bra. Ljud 9/10: Musik och röstskådespeleri i världsklass. Kontroll 7/10: Kul, men sladdrigt och ibland dåligt genomarbetat. Livslängd 8/10: Inte särskilt långt, men hektiskt. Bra flerspelarläge. Totalt 8/10: Nintendo gick miste om något. Sidonotering: Vill du ha spelet leta efter det begagnat på blocket.se eller tradera.com. Leta efter PAL-versionen och tänk på att det är väldigt hög om- sättning på tradera. Leta en gång i veckan alltså. Undvik internetbutikerna eftersom priset alltid är så högt där. Räkna dock med att punga ut minst 400 spänn. Eller köp en X-Box med Live and Uncut. © 2004 Christian Wall