Kommunfakta
Mölndals kommun bildades i januari 1971 efter att staden Mölndal och kommunerna Kållered och Lindome slagits samman. Mölndal är centralorten i kommunen. Mölndals kommun är beläget vid västkusten strax söder om Göteborg och kommunen tillhör Västra Götalands län.
I Mölndal bodde 55 558 invånare 1999 (fördelning se tabell). Landarealen är 148 km2 och invånartätheten är 376 inv./km2. 1998 den 38:e till folkmängd av landets 288 kommuner. 9% (1 260 ha) av den totala landarealen är åker- och betesmark, jordbruksmarken finns framförallt i dalgångarna; Fässbergsdalen, Averdedsdalen, Heljeredsdalgången och Lindomeåns dalgång.
Den totala produktiva skogsmarken i Mölndal är ca 39% (5 800 ha) av den totala landarealen (Översiktsplan 1990).
Det föds fler barn i Mölndal (1,7 barn/kvinna, 1998) än genomsnittligt i riket (1,5 barn/kvinna, 1998). 11% av kommunens invånare är födda utrikes (1998). Befolkningen i Mölndal har en relativt god utbildningsnivå, de flesta har gymnasial- eller eftergymnasialutbildning (77% av männen och 78% av kvinnorna).
62,8% av männen (16 år-) och 56,4% av kvinnorna (16 år-) i kommunen förvärvsarbetar (arbetstillfällen se tabell).
Den taxerade inkomsten 1999 var något högre i Mölndal än i hela riket, Mölndal 167 336 kr/inkomsttagare och hela riket 152 056 kr/inkomsttagare. Arbetslösheten för män 20-64 år var 7% och för kvinnor 5% (mars 1998).
Socialbidragen i Mölndals kommun ligger procentuellt i nivå med genomsnittet i riket. Totalt fick 2 250 hushåll socialbidrag 1997, den största delen av hushållen utgjordes av ensamstående män utan barn, vilka var 35% (36% i riket).
Resultaträkning för Mölndals kommun visar att Mölndal gick -419 kr/invånare 1999 (SCB). Det totala antalet bostäder i Mölndal var 24 850 /dec. 1998), varav 53% i flerbostadshus och 47% i småhus.
I Mölndal finns 23 grundskolor, två gymnasium och Komvux finns på två skolor. Dessutom bedrivs universitetets lärarutbildningar vid Pedagogen i Mölndal. Det finns många fornlämningar och andra sevärdheter i Mölndal, t ex Gunnebo slott byggt av John Hall 1796.
Näringsliv
Mölndal har gått från lantbruks- och trädgårdsstad till att bli en kunskapsstad med ett rikt näringsliv. Det finns mer än 3 500 företag i Mölndal, både stora och små.
17 000 människor pendlar till Mölndal varje dag för att arbeta på något av företagen. Några av de mer kända är Ericssonkoncernen (utveckling och tillverkning av försvarselektronik och mobiltelefoni mm), AstraZeneca (läkemedelsforskning), SCA HygieneProducts AB (utveckling och tillverkning av hygienprodukter), StoraEnso AB (tidigare Papyrus med produktion av finpapper och kartong) samt nyetablerade ABB-koncernen som flyttar tjugo av sina dotterbolag i Västsverige till det nya ABB Business Center, som nyligen färdigställdes vid Fässbergsmotet på Söderleden.
Mölndal har flera industriområden; Eklanda företagspark, Krokslätt, Lackarebäck, Riskulla, Åbro, Balltorp, Torrekulla, Lindome industriområde och Fässbergsdalen som tillsammans med Högsbo/Sisjön i Göteborg bildar Nordens största sammanhängande industriområde.
I Mölndal finns Åby travbana som drar en stor publik.
Mölndal, Lindome och Kållered har var sitt affärscentrum med ett stort utbud av affärer. I Kållered finns även en stor köpstad där bland annat IKEA finns.
Att så många företag valt att etablera sig i Mölndal är givetvis närheten till Göteborg samt bra kommunikationer. Mölndal genomkorsas av både E6/E20 och Västkustbanan. Landvetter Flygplats ligger 20 minuters körväg från Mölndal och närheten till Göteborg ger tillgång till tåg- och färjeförbindelser.
Mölndals kommun har ett samarbete med företagen och ett resultat av det är Vision Plus, där kommun och företag skall ha ett gemensamt ansvar för näringslivets utveckling i Mölndal inför 2000-talet. Flera av företagen i Mölndal bedriver avancerad forskning och närheten till Chalmers, Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset har stor betydelse till att de valt att etablera sig i Mölndal.
I Mölndal är efterfrågan på bostäder stor, många av de som pendlar till Mölndal för att arbeta vill bosätta sig i Mölndal. Ett nytt bostadsområde är Eklanda i Fässbergsdalen där det har byggts 600 bostäder t. o. m. 1999 och 400 bostäder skall byggas där 2000-2002. Den största bostadssatsningen planeras i Balltorp, där det skall byggas 2 500 bostäder samt en närliggande golfbana.
Min bild av Mölndal
Vad säger all kommunstatistik och näringslivsinformation mig? Jag ser en levande kommun som satsar stort på företag, bostadsbyggande och infrastruktur. Mölndal är en välmående kommun med många välutbildade invånare.
I Mölndal finns det mesta man behöver, arbete, skolor, barnomsorg, bostäder, affärer mm. Det finns goda möjligheter till rekreation, vi har många grönområden, sjöar och idrottsanläggningar. Men det finns också det som är mindre bra i Mölndal, t ex biltrafiken som är den största enskilda orsaken till dålig miljö i kommunen.
Mölndal blir också splittrat av E6/E20 som genomkorsar kommunen. Många av företagen släpper ut miljöfarliga utsläpp i stora mängder. Kommunen arbetar för att öka miljömedvetandet både hos kommuninvånare och företag. Mölndal har en lokal Agenda 21, där man lagt förslag på olika åtgärder för miljöförbättring. Jag tycker att den bild förbipasserande får av Mölndal är ganska ful, det är bara vägar och företag som syns. Jag förstår att kommunen är beroende av företagen och kommunikationerna, men man kan tänka mer på att bevara en vacker miljö.
I det stora hela tycker jag själv att Mölndal är en trivsam kommun att bo i. Hur har då Mölndal blivit det som det är idag och varför har Mölndal en ljus framtid när så många andra kommuner inte har det? Ja, för att få svar på dessa frågor får jag gå tillbaks i tiden och se på vad som har skapat Mölndal.
Mölndals geologi och topografi
Mölndal har en geologisk historia som går ca 1,7 miljarder år tillbaka. De äldsta bergarterna bildades då. De vanligaste mineralierna i Mölndal är kvarts och fältspater. Den dominerande bergarten i Mölndal är gnejs (se berggrundskarta). Områdets äldsta bergart som utgörs av fin- till medelkornig bandad gnejs finns väster om Lindome (se kartan). Gnejs är en metamorf bergart, som omvandlas från t ex granit eller från en sedimentär bergart.
Mölndals kommun ligger inom det västsvenska sprickdalslandskapet. Berggrunden består av Bohusgranit och det är denna Bohusgranit som har spruckit upp genom floders, vattendrags och inlandsisens erosion och som på så vis har bildat Mölndals dalgångar.
Inlandsisen är också upphov till många av de sjöar som finns i Mölndal. Inlandsisen som rörde sig från nordöst mot sydväst bröt upp och krossade berggrund och förde med sig sediment och jordlager som fördes med isens rörelseriktning och fördelades efter markens topografi, detta bildade tillsammans med havet och dess olika nivåförhållanden olika jordarter.
Bergshöjderna är täckta av ett tunt lager morän. Det finns lättare sandjordar mellan övergångarna vid berg och dal. Vid dalgångarna övergår det i lera (tidigare havsbotten).
Mölndals kommun ligger nästan helt inom den jordartsregion som benämns "Västkustens berg och lerområde", det är bara den östligaste delen som når in i "Morän- och grusområdet". Berg och lerområdet domineras av berg med 55%, leran är 20% av ytan, 10% är sand, 10% är morän och på resterande 5% finns det mossar, kärr samt isälvsavlagringar.
(Mölndal, Lantbruks- och trägårdsstad... 1993)
I Mölndal kan man finna flera spår efter inlandsisens framfart, det finns bl. a. jättegrytor invid branter t ex vid Gunnebo och ett flertal israndsbildningar varav den mäktigaste av dem alla sträcker sig genom hela kommunen, den s k Göteborgsmoränen.
Mölndals topografi karaktäriseras av tre större dalgångar, skogsklädda höjdpartier och i nordsydlig riktning löper en förkastningslinje, som har gett upphov till Mölndalsåns branta dalgång (som jag kommer att visa har haft en stor betydelse för Mölndal). Det är stora nivåskillnader mellan bergsplatåerna och bergbotten i Mölndal, upp till 100 meter i de större dalarna.
Mänskligt liv i Mölndal genom årtusenden
För ca 10 000 år sedan släppte inlandsisen greppet om södra Sverige. Havet stod 90 meter högre än idag, men snart började landet snabbt att höja sig. Från början var Mölndal en ödslig ishavsskärgård.
Var bosatte sig då de första människorna och varför just där?
De första människorna som var jägare och samlare bosatte sig vid stranden ofta vid lägen som skyddade mot vinden. De första spåren som finns efter människor i Mölndal finns i Lindome (Skogtunafyndet) som är från ca 8-9000 f. Kr och som är en av Sveriges äldsta stenåldersboplatser.
Stora delar av Mölndal var länge täckta av havet och därmed fanns ett vattensystem som fungerade för transport, jakt (säl) och fiske. Några årtusende senare fanns flera boplatser (59 registrerade bo- och fyndplatser i kommunen) som alla huvudsakligen var förlagda i skyddade lägen i anslutning till dåtida vattendrag längs de stora dalgångarna och uppe vid sjösystemen i nordost.
I och med landhöjningen ligger dessa boplatsfynd idag på högt belägna platser (vattennivån var ca 25 m ö h vid äldre stenåldern). Att boplatserna låg vid vatten visar att människorna alltid varit och är beroende av vatten, både för transport (ännu viktigare då) och för sin försörjning.
Ca 3 000 år f. Kr går gränsen mellan äldre och yngre stenåldern och då börjar människorna att från fångstsamhälle gå över till jordbruk (små röjda områden) och boskapsskötsel, vattennivån sjunker till ca 10 m ö h och ger mark först för boskapen och senare för jordbruk.
Från yngre stenåldern finns det boplatser och stenkammargravar. I Mölndal finns ett tiotal hällkistor, "Dvärghuset" i Dvärred är den mest kända. Från bronsåldern (1 500-500 f. Kr) finns inga spår efter boplatser men det finns spår efter gravar som man antar har samband med boplatser. Många av dessa gravrösen ligger på bergen runt Fässbergsdalen, som då var en bred havsfjord (vattennivån 10 m ö h).
Gravrösen visar att man ändrat begravningssederna och börjat bränna sina döda. De var hövdingar och storbönder som begravdes i rösen och detta visar på ett samhälle som är uppdelat i skikt.
Det finns spår efter åkrar som visar att man hade åkrar som var kvadratiska till formen med konkava ytor.
Under järnåldern (500 f. Kr-1 000 e. Kr) blev klimatet sämre i Mölndal som i resten av Europa, det blev kallt och regnigt. Detta medförde att man var tvungna att ha stall till boskapen på vintern och samla foder för att lagra. Människorna blev nu bofasta och flyttar ner från höjderna till slättlandskapet, eftersom vattnet har sjunkit undan från lerslätterna (vattennivå ca 3 m ö h).
Många av ortnamnen som finns i Mölndal i dag kan spåras till yngre järnåldern, t ex Landa i Eklanda, som betyder terräng, mark och By i Åby som betyder "plats som tas i besittning för odling".
Gårdarna låg som ensamgårdar eller tillsammans i början till byar.
Den bördiga marken i dalen användes för foder och bete medan sluttningarna som var självdränerande och lätta att arbeta med användes för små åkrar. Åkrarna hade nu en plan yta.
Det finns bara få hus hittade från järnåldern, men med hjälp av gravfält och fornborgar (5 st i kommunen) har man lokaliserat bebyggelseområdena i Mölndal.
Under vikingatiden 800 e. Kr-1050 e. Kr kunde man från Askimsfjorden segla in i Fässbergsdalen, som var en havsfjord. Namnet Fässberg kommer från berget (bakom Plantman idag) där man förtöjer fartyg med en faest (tåg, tross). Landhöjningen gav upphov till vidsträckta slätter som kunde användas för bete och när landhöjningen fortsatte kunde den bördiga marken användas till åkrar eftersom den blev torrare.
Sverige blev ett enat rike under 1000-talet och den första gränsen mot Danmark drogs. Halland var danskt och Bohuslän norskt fram till 1600-talet. Under 1200-talets första hälft blev Kållered och Mölndal svenska men Lindome var danskt. Detta medförde att Mölndal var en orolig gränsbyggd, som var ockuperad ett flertal gånger.
Den kristna kyrkan kom till Norden under medeltiden så också till Mölndal. Kyrkor byggdes på gamla kultplatser och kyrkorna lade under sig stora egendomar. I Mölndal fanns under slutet av 1300-talet ett "Biskopsbo". där ingick Gunnebo och Lackarebäck. Kyrkan hade även fiskerätt i Mölndalsfallen. På 1600-talet var det adelssläkter som ägde större delar av Fässbergs och Kållereds jordar eftersom Gustav Vasa på 1500-talet drog in mycket av kyrkans egendomar och fördelade dem till adeln. Mölndal som varit ockuperat av Danmark på 1300-talet, 1500-talet och 1600-talet fick ett tryggare läge i och med att Halland blev svenskt i mitten på 1600-talet i samband med freden i Roskilde.
I Mölndal fortsätter man att bedriva jordbruk på slätterna och i mitten på 1800-talet börjar man med trädgårdsodlingar. Men det är varken jordbruket eller trädgårdsodlingarna som varit det mest betydande för Mölndal.
Jag väljer att härifrån gå vidare till hur och varför Mölndal blivit industrialiserat eftersom jag anser att det är industrin som varit mest betydande för Mölndal.
Mölndalsån och dess betydelse
Som jag visat tidigare i arbetet har vattnet alltid påverkat människors försörjning och val av boplatser. Vattendrag var förr mycket viktiga kommunikationsleder och även viktiga energikällor.
När människorna i Mölndal blivit bofasta bönder började de intressera sig för forsen och de möjligheter som fanns att utnyttja den. Mölndalsån avvattnar stora delar av Härrydas kommun, Gröen, Rådasjön, Stensjön och Delsjöarna avvattnas innan ån sedan mynnar ut i Göta älv. Genom Kvarnbyn har Mölndalsån ett femtontal fall med en sammanlagd fallhöjd av 45 meter (större fallhöjd än Trollhättan, men med mindre vattenmängd) på en sträcka av ca 800 meter från Stensjön/Grevedämmet ned i dalen till dagens centrala Mölndal.
Därifrån rinner Mölndalsån (se bild) vidare genom Göteborgs kanaler och Gullbergsån mot havet i väster (Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län 1986).
Mölndalsborna har tidigt använt fallens kraft för att mala säd, hur tidigt är svårt att veta men redan 1397 nämns namnet Mölndal i skrift. Namnet Mölndal kommer från mölna som betyder kvarn och detta tyder på att det fanns kvarnar i området redan då. Man vet att det var kyrkan som spred kunskapen om vattenmalning och att kyrkan hade en kvarn och ett ål- och laxfiske i Mölndalsströmmen i slutet av 1300-talet.
I mitten av 1500-talet fanns ett tiotal kvarnar i Mölndalsån. Kronan donerade 17 kvarnar till Göteborg vid dess grundande 1621. Egentligen skulle hela fallet ha donerats till Göteborg men kronan lyckades inte lösa in de övriga kvarnarna.
Det fanns både mjölkvarnar och sågkvarnar. För Göteborg var förnödenheter och skatter från Mölndals kvarnar en viktig del i ekonomin. Handelsmän från Göteborg sökte sig till Kvarnbyn och det blev liv och rörelse vid fallen. Man började bygga bostadshus vid bergssluttningarna under 1700-talet.
I slutet av 1600-talet och på 1700-talet fanns ett fyrtiotal kvarnar och en viss manufakturtillverkning (se bild) med bl. a. klädesstamp, mässingbruk och handpappersbruk (Kulturminnesvårdsprogram 1988). Det mesta som producerades i Kvarnbyn avsattes i Göteborg med omnejd, detta visar att Göteborg och Mölndal haft stor nytta av varandra sedan länge.
Industrialisering
Det är Mölndalsfallen med dess kvarnar som är bakgrunden till den tidiga industrialiseringen i Mölndal.
Redan 1805 anlades ett spinneri vid ett sågverk i Grevedämmet i Mölndal. Den industriella epoken i Mölndal bröt ut med textilindustrin, Mariedals och Rosendahls bomullsspinnerier anlades 1830 på södra sidan och längs fallen. Pappersindustrin kom till Kvarnbyn på 1850-talet, då man gick över från handpappersbruk till maskinpappersbruk.
D. O. Francke (legendarisk Mölndalsbo) som ägde fabriker i fallen bildade i mitten av 1850-talet Rosendahls fabrikers AB. Bolaget ägde bland annat Rosendahls spinnerier och väverier och Rosendahls Sockerbruk och Korndals pappersbruk som då var det största i Sverige. Papperstillverkningen var med våra mått liten eftersom papperet tillverkades av lump som det ofta rådde brist på.
Industrins expansion förde med sig att den växande arbetarbefolkningen behövde bostäder. Till en början bodde många arbetare i fabrikernas vindsvåningar. Men detta räckte inte och arbetarkaserner byggdes. Från 1860-talet upplät Rosendahls fabriksbolag tomter med 10-årig besittningsrätt till sina arbetare för 5 riksdaler per år. Arbetarna byggde med hjälp av lån från bolaget sina egna hus på Kvarnbyns höjder, inget hus är det andra likt eftersom man byggt sina hus efter de branta terrängförhållandena.
Husen är en blandning av små stugor och större hus som arbetarna själva ägde till skillnad mot i många andra industriorter. Det är dessa hus som blev Mölndals Kvarnby. Andra företag följde i Rosendahls spår och upplät även de tomter och lån till sina anställda. "Egnahemmen" var inte alltid bara av godo eftersom arbetarna blev bundna till företaget av arrende och lån, miste de sitt arbete miste de även sitt hem.
Arbetarna levde under tuffa förhållanden, lönen var 15-18 kronor i månaden för kvinnor och det dubbla för män och barnen som började arbeta vid 12 års ålder hade 5 kronor i månaden. Av Rosendahls fabrikers anställda var 20% av de anställda under 15 år. De anställda arbetade 12-13 timmar om dagen sex dagar i veckan. Tuberkulosen härjade i den fuktiga och kyliga miljön vid forsen.
Så småningom ägde Rosendahlsbolaget alla bruk, fabriker och markområden vid nedre delen av strömmen. Bolaget gick senare i konkurs men verksamheten fortsatte som Korndals AB med Francke som ledande man. Nu började man gå över till att använda trämassa vid papperstillverkningen. Götafors startar en sulfitfabrik i Kvarnbyn 1880 för att tillverka pappersmassa av träflis och man bygger två syratorn, "Gomorra" och Sodoms torn" för tillverkning av kokvätskan. Francke lyckades få patent på tillverkningsmetoderna och tiderna såg ljusa ut.
Men under 1880-talet började Korndals AB få problem på grund av dåliga konjunkturer och när Francke dog gick bolaget i konkurs. När konkursboet såldes 1893 köptes det mesta av Marcus Wallenberg. I den f. d. sulfitfabriken startade man en textilfabrik och pappersbruket Korndal ombildades till AB Papyrus (numera Stora Enso AB).
Förutom Korndals AB fanns det andra industrier i Mölndal, bl. a. oljeslageriverksamheten som utvecklades under ledning av M. E. Delblanco på 1800-talet. Företaget ökade sin tillverkning som var det största i landet 1910.
Man fick lägga ner sin produktion under 1:a världskriget eftersom det blev störningar i importen av linfrö. Man gick istället över till kemiska produkter, framställda ur olika slags oljor. Företaget övergick till ett nytt bolag, Svenska Oljeslageriaktiebolaget, SOAB (finns även idag).
Textilindustrin är en anan industrigren som fanns i Mölndal med en mängd mindre fabriker, t ex Bettyholm, Carlsfors, Rosenberg, Ahlafors och Forsåker. Det största företaget blev emellertid de fabriker som anlades i Krokslätt. Den första fabriken anlades 1870 av C. Johansson. Efter utbyggnad hade fabriken bl. a. väveri, färgeri, blekeri och tryckeri. Företaget slogs sedan samman med Mölnlycke Väfveriaktiebolag.
Kvarnrörelsen i fallen förändrades med tiden, timrade skvaltkvarnar ersattes av hjul- eller turbinkvarnar ofta av sten. Men konkurrensen med de elektriska kvarnarna blev för svår och kvarnarna upphörde. Den sista mjölkvarnen revs på 1940-talet. Tiderna förändras och med elkraften kom andra faktorer än vattenfallet att påverka fabrikernas läge.
Med bättre kommunikationer försvann beroendet av bostäder och arbetsplatser i närheten av varandra. Det starka bandet mellan städer och byar som fungerat var för sig och som varit beroende av varandra har upphört. Istället finns idag en region, Göteborgsregionen med ett stort kontaktnät. Mölndal är idag en del av denna region och inte längre en by med ett vattenfall med kvarnar och industrier.
De gamla industrierna har mist sin betydelse och nya företag har bildats. Människor har anpassat sig till utvecklingen och tidens gång. Idag finns endast en kvarn byggd 1858 kvar i Kvarnbyn, Mölndals kommun äger den sedan 1983.
Mölndals framtid
Jag anser att Mölndal har en ljus framtid efter att ha arbetat med Mölndal. Kommunen satsar stort på att få fler företag till Mölndal, man bygger och planerar nya bostäder och bygger ut infrastrukturen. Kommunen har en ganska stabil ekonomi och ett fungerande samarbete med andra kommuner inom Göteborgsregionen.
Jag tror att industrins dagar i Mölndal är över och att tjänste- och kunskapssektorn är framtiden. Jag tror att papperstillverkning i Mölndal går mot sämre tider, StoraEnso AB varslar anställda och har en allt sämre lönsamhet. Men det finns många stora företag som fortsätter att utvecklas, t ex Ericssonkoncernen, AstraZeneca, dessa och många nya som kommer att lokaliseras i Mölndal är en del av Mölndals framtid.
Det är i mycket närheten till Göteborg och goda kommunikationer som gynnar Mölndals utveckling samt att man inom kommunen är mycket förutseende. Mölndals kommun planerar inför framtiden att man skall hänga med i samhällsutvecklingen, detta är en av Mölndals starka sidor enligt mig. Jag har märkt att Mölndal är mycket bra på att marknadsföra sig själva och det behöver en kommun vara idag för att lyckas i konkurrensen om företag och människor. Mölndal har en jämn befolkningstillväxt och många är intresserade av att flytta till Mölndal, detta bådar gott inför framtiden. En kommun behöver välutbildade och arbetsföra människor för att utvecklas.
Samtidigt som man satsar så stort på företag, vägbyggande och bostäder tycker jag att Mölndals kommun måste satsa mer på att bevara en vacker och sammanhållen kommun. Annars är det stor risk att Mölndal kommer att bli en splittrad kommun och att många förbipasserande bara uppfattar kommunen som en ganska ful genomfartsled. När jag summerar alla mina intryck av Mölndal tycker jag att Mölndal är en kommun med en stark tillväxt och med en ljus framtid.
Källförteckning
Agenda 21 och Miljöpolicy Mölndals kommun, 2000
Jacobsson, Helena, 1972: Mölndals Kvarnby.
Kvarnar i Mölndals Kvarnby, 1986. Göteborg: Länsstyrelsen.
Mölndal Kommunfakta, 1999. SCB.
Mölndals kommun - Introduktion, 2000. 2000-04-20. http://www.molndal.se
Mölndals kommun, Kulturhistorisk Undersökning, 1984. Uddevalla: Kommuntryckeriet.
Mölndals kommun, Kulturminnesvårdsprogram, 1988. Göteborg.
Mölndals kommun - Näringsliv, 2000. 2000-04-20. http://www.molndal.se
Mölndals Kvarnby, 2000. 2000-04-20. http://museum.molndal.se
Mölndal Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling, 1993. Mölndal: Lindgren & Söner AB.
Nyinflyttad, Välkommen till Mölndals kommun. Jan 2000-Dec 2000.
Stolta Stad, 2000. Göteborgsposten 2000-02-24.
Strannelind, Maria, 1994: Mölndalsåns dalgång. Göteborg: Länstryckeriet.
10 000 ÅR av mänskligt liv i Mölndal, 1985. Mölndal: Lindgren & Söner.
Översiktsplan 1990 för Mölndals kommun, 1990.
