A-Line's Goya

GOYA

När Margaretha Nyström - Paulin. kennel Av Simmatorp bestämde sig för att sluta med uppfödning, tändes en tanke hos mig.
Jag hade haft Simmatorpshundar omkring mig sedan 70-talet och trivts med det. Skulle jag låta detta gå förlorat? Icke!
Att bestämma sig för att bli uppfödare är ett stort steg. Först och främst att kritiskt granska sina kunskaper.
Därefter att våga välja sina valpköpare med omsorg och kunna säga nej till vissa.
Jag ville försöka.

Maggan tipsade mig om en tik på Gotland, A-line´s Goya, som var till salu.

Jag fick veta att Windsongs fröken Sprakfåle (Sprakis) var mamma till henne. Sprakis hade jag träffat på ett jaktinternat tre år tidigare och blivit imponerad av.
Jag ringde upp Aarne Baumbach, kennel A´line´s. Maggan hade berett vägen.
Aarne hade sagt nej till flera intressenter, men jag fick godkänt.

När vi hämtade Goya. 1 1/2 år gammal vägde hon bara 15 kilo.
Med mycket mat och mycket motion byggdes hon upp till en mycket vacker flicka.
Fyra månader senare ställdes hon ut med Cert som resultat. Ytterligare tre månader senare var hon fullcertad, det som idag betecknas som SU(u)CH.
Goya hade en mycket stor jaktlust. Jag insåg snabbt att hon också var en mycket stor knallapportör och så skulle förbli.

En dag försvann hon in i ett moget rapsfält. Som alla säkert vet är det ogenomträngligt. Inte för Goya.
Efter sex timmar såg jag genom köksfönstret hur hon kom vinglande genom trädgården med en stor fasantupp i munnen.
Jag satte ner fasanen som genast flög iväg, tog in blinda Goya som hade mängder av rapsfrön i ögonen och började att tvätta med ögonbad.
Tre dagar tog det att få henne seende igen. Vad tror ni händer då? Dag tre släpper jag ut henne lös och vips var hon ute i rapsen igen. Tre timmar.
En vinglande Goya med en fasantupp i munnen. Ögonbad. Koppeltvång infördes tills rapsen var tröskad.
Goya fick fyra kullar. En eller flera i varje kull hade Cert. Många hade Ck. Därtill tog många pris på jaktprov.
Två fick championtitel.

När Goya var sju år miste en god vän till oss sin springertik.
Gösta är en superaktiv pensionär. Goya flyttade till honom.
De var tillsammans ungefär tjugotre timmar per dygn. Gösta är aktiv segelflygare och Goya var aktiv sorkletare.
Kombinationen blev slående på Falköpings flygplats som delägs av Kinnarps.
Goya gick alltid lös ute på fältet. Vid ett tillfälle fick ett Kinnarpsplan på väg att starta, gira för henne. Goya var nämligen fokuserad på en sork.
Detta skedde ytterligare vid ett tillfälle. Efter det rådde koppeltvång.
O´key, Gösta kopplade Goya. Det var bara det att ingen höll i andra änden av kopplet. Kinnarps gav upp.
Så här levde Goya sina sista år. Hon var mycket omtalad och omtyckt i Falköping där hon bodde.
Framförallt var hon den stora kärleken för Gösta.
Hon blev drygt tretton år gammal.

Tack Aarne Baumbach för att du lät mig få köpa Goya. En bättre start som uppfödare kunde ingen ha önskat sig.
Maine