Ett bra exempel på inledning är 2:a satsen ur Ludwig van Beethovens 6:e symfoni, "Pastoralsymfonin", i första hand scenen vid bäcken och när man hör göken. Genom detta klargörs vad som menas med programmusik för att sedan gå tillbaka i musikhistorien, så långt tillbaka som medeltiden och Ignaz Frans Bibers "Innsbruck ich muss dir lassen".

Det egentliga stora genombrottet för programmusiken kommer dock något senare med tonsättare som Antonio Vivaldi med t ex "La tempesta di mare" och "De fyra årstiderna". Andra barrock tonsättare med programmusik är Georg Fridrick Händel med "Wassermusik", Johan Helmich Roman med "Drottningholmsmusiken".

Det stora genombrottet för programmusik kommer dock först under Wienklassicismen med verk av Beethoven (Wellingtons seger) och Josef Haydn (Avskedssymfonin) och Wolfgang Amadeus Mozart och Franz Schubert (die Forelle). Men ett av de första riktigt stora exemplen på programmusik kommer med Hector Berlioz och symfoni "Fantastic" och "Harold in Italie". Andra som ägnar sig åt programmusik är Felix Mendelsohn med "Hebriderna" och "Merstille und glückliche Fart". Under senare delen av 1800-talet kommer en rad olika exempel på programmusik inte minst under nationalromantiken. Här kan nämnas verka av Bedrich Smetana (Ma vlast och Hakon Jarl), Antonin Dvoraks symfoniska dikter som "Der Wasserman" och "Die Waldtaube", Jean Sibelius med Lemminkäinen svit, Edward Grieg med Peer Gynt, Carl Nielsen med "En fantasiresa till Färöarna", Ottorino Respighi med "Romerska Fontäner", Modest Mussorgskij med "Tavlor på en utställning", Nikolaj Rimskij-Korsakov med "Sherarasade" och Peter Tjajkovskij med "1812" . Under 1900-talet når programmusiken en höjdpunkt med verk som "En alpsymfoni" av Rickard Strauss. Andra verk som är mer eller mindre programmusik är de som görs av impressionisterna Claude Debussy och Maurice Ravel. Musik av Joaquin Rodrigo, Emanuel De Falla samt av de stora operatonsättarna kan till viss grad kallas programmusik, t ex veristerna som Giacomo Puccini, Rugiero Leoncavallo och Pietro Mascagni. Under senare delen av 1900-talet kommer program-musikaliska verk av mer atonal/minimalistisk art verk av t ex Hans Werner Henze, Luigi Nono med flera.

Kompositioner av flertalet av ovannämnda tonsättare finns på moderna Cd-skivor. Inte minst gäller detta Beethovens 6:e symfoni och Vivaldis "De fyra årstiderna".