Att beräkna, mäta och sammanställa siffror mm har gjorts sedan forntiden. Under århundradena har dock dessa metoder och hjälpmedlen för dessa beräkningar förbättrats.

Redan under forntiden mätte man Nilens årliga variationer. Cheopspyramiden har blivit upphov till otaliga matematiska spekulationer. Tidiga med att utveckla exempelvis geometrin var de gamla grekerna Pytagoras, Euklides, Archiemedes och Heron. Tideräkningen och årets indelning startar under romarriket. Även araberna var tidigt ute med jordmätningar.

Runt år 1000 e Kr fick det gamla räknebrädet (abakus) konkurrens av algoritmen (positionssystemet). Framställningen av kartor ledde bl a till utvecklandet av olika mätmetoder och beräkningssätt.

Under medeltiden utvecklades beräkningsmetoderna av personer som Copernicus, Leonardo da Vinci, Galilei, Pascal, Newton och Tyko Brahe. Forskningsresorna under 1700- och 1800-talen har fått stor betydelse inte minst när det gäller framställningen av kartor. Metersystemet infördes först i Frankrike under 1790-talet, blev internationell standard senare.

Senare moderna hjälpmedel som utvecklats är t ex radarn, katodstråleröret, laserstrålen, relativitetsteorin, rymdsonder och satelliter.

Viktiga områden/delar inom såväl statistiken som matematiken är t ex: algebra, geometri, trigonometri, logaritmer, statistisk inferens, sannolikhetslära, gränsvärde, aritmetik, funktionslära, räknestickan, miniräknare, datorer, statistiska årsböcker av olika slag (över handel, transporter, turism mm) samt folk- och bostadsräkningar.