Personliga tankar

Det finns mycket i den kristna tron som är svårt att förstå och det finns mycket intressant att tänka på och diskutera. Det som jag har skrivit här är spontant nedskrivet och inte speciellt djupsinnigt (citat Rolf Riklund), men kan förhoppningsvis väcka några tankar. Det senast skrivna kommer först o s v

Använd gärna anslagstavlan om du vill säga eller diskutera något.

Var är kyrkan?(000110)

Vad har hänt med kyrkan i Sverige? Är det inte bra att kyrkan och staten följs åt? Jo, så länge staten inte bestämmer vad kyrkan ska tycka. Det är ju befängt att trosfrågor ska avgöras av personer av vilka många inte är troende kristna. Tron är ju definierad av Gud, skaparen. Han har gett oss sitt ord, det står fast för evigt, men nej det ska vi inte följa längre utan det är ju bättre om vi plockar ut det som inte väcker motstånd och sedan låter samhället konstruera resten. Bah! Vad är det för inställning? Vad har vi förutom Jesus och Guds ord? Om vi inte bygger och tror på det, vad ska vi då bygga på? Det finns inget annat. Eller hur?

En bön inför jul och nyår. (991216)

Herre, jag ber att du ska påminna oss om ditt liv som människa på jorden. Jag ber att det ska gå upp för oss hur ofattbart och viktigt det är för oss, och för vårt liv med dig. Gud, jag tackar dig för att du älskar oss och ger oss förlåtelsen trots allt vi gör, tack för den tryggheten. Sänd din Helige Ande och var hos oss när vi firar jul, du vet vad vi behöver, Herre. Tack för att du är här.

Gud, tack för att du är med oss alla dagar till tidens slut, även nästa år. Jag ber att det ska bli ditt år, att ditt folk ska kunna samlas runt dig och ditt ord, så att fler kan komma till tro. Herre, verka genom oss. Led oss närmare dig, till dig. Amen.

Seger (991204)

Var kommer vinnarkänslan från? Den härliga känslan man får efter att ha vunnit badminton-matchen eller när IFK vinner. Den är säkert också nära släkt med konkurrens och tävlan på andra områden än sport. I sport hör den ju hemma som en väldigt stor del, men på andra ställen tycker i alla fall inte jag att den lika självklart borde finnas. Det är ju den som driver oss att vara egoistiska och som gör att vi jämför oss med andra jämt och ständigt. Det är viktigt att vara starkast och att göra karriär och det är konkurrens och vinst som är drivkraften i vårt samhälle. Varför är det så? Jag tycker det är mycket märkligt. Det är knappast någon kristen åsikt att vilja vinna på bekostnad av andra, så den måste komma från ett annat håll än från Gud. Jag tycker att vinnarkänslan går mycket bra ihop med utvecklingsläran, den har säkert samma ursprung och kanske kan användas som ett argument för evolution. Det kan ju naturligtvis vara tvärtom också, att vinnarkänslan har funnits hos oss jämt(sedan synden kom) och att det är den som har lett Darwin med flera att uppfinna evolutionen, eftersom den passar så bra med vår vilja att vinna.

Himmelen - målet (991119)

Vi kristna är vanliga människor. Det är sant. Vi är inte bättre än dem som inte tror på Gud. Tycker vi det så är vi illa ute. Vad är skillnaden då? Vi följer Jesus. Vi tillhör hans kyrka, som vi bildar tillsammans med alla andra kristna. Vi underordnar oss en makt som är enväldig och vars vilja vi accepterar för att den är sann, även om den ibland strider mot förnuft och känslor. Att vara kristen är inte samma sak som att vara snäll. Att vara kristen är inte att välja bort allt som är roligt. Att vara kristen är att leva med ett mål.

Målet är himmelen. Tänk om alla kunde få komma dit! Jag hoppas att jag får träffa mina vänner där igen. Jag ber för det. Jag ber att de alla ska lära känna Jesus. Att vara kristen är att hjälpa till att leda andra till Jesus, så att han kan bli sann för dem. Att vara kristen är att ha himmelen som mål, inte bara för sig själv, utan för de man möter. I himmelen lever vi i Guds absoluta närhet, där finns ingenting som är eller kan upplevas negativt och ont. Där är allt bra och alla som är där tycker att allt är bra. Himmelen, här kommer vi!

Samvete, synd och frälsning (991105)

Har du någon gång känt dåligt samvete för något? Inte? Nehe...jaså, du skämtar, vilken tur, jag menar...jag tänkte väl det. Nej, du behöver inte känna dåligt samvete för det...

Samvetet är den del av oss som hjälper oss bedöma vad som är rätt eller fel. Från början tror jag att samvetet beskrev en objektiv sanning, given av Gud, om hur vi skulle ställa oss till olika saker. Men med tiden har våra samveten, som en gång var vassa och felfria, trubbats av genom att vi påverkas av det som finns i samhället runt omkring, för där råder definitivt inte alltid Guds mening. Det här har Gud naturligtvis upptäckt och gjort något åt, nämligen gett oss en lag, så att vi när vi inte längre själva jämt kan avgöra vad som är objektivt rätt kan vända oss till Gud, som är sanning, och skärpa våra samveten på lagen.

Det här betyder inte att vi måste följa lagen till punkt och pricka, det är omöjligt. Men samvetet och lagen är ändå oerhört viktiga, eftersom de visar oss på allt vi gör mot Guds vilja, dvs de visar oss vår synd. Det är bara genom att upptäcka synden, som vi kan förstå att vi behöver Jesus, att vi behöver förlåtelse. Det är då vi kan upptäcka den stora glädjen och befrielsen som vi får genom Jesus, som tagit straffet i vårt ställe.

Förmaning (991024)

För en kristen är kristen gemenskap väldigt viktig. En gemenskap där man känner sig hemma och där allt kan tas upp. Det kan vara en bibelstudiegrupp, vänner eller en kristen församling, de fyller lite olika behov. Det står mycket i bibeln om just detta och en sak som kan vara svår att utöva fullt ut är förmaning. I dag är den allmänna inställningen att det mesta är tillåtet, men så är det inte enligt kristendomen. Kärleken mellan kristna är istället att vilja varandras bästa inför Gud och då är det viktigt att säga ifrån och ta upp problem av olika slag, som man kan upptäcka hos andra. Jag tror, och känner så själv, att vi har oerhört svårt att ta "kritik", vi vill inte bli tillrättavisade, men den inställningen är fel. Det är ju inte för att förtrycka eller besserwissra som en kristen förmanar en annan, utan av kärlek. Vi har ju alla samma mål.

Bibeln

Det är svårt att tro på sånt i Bibeln som är mot vårt sunda förnuft eller mot vad samhället tycker. Mycket låter felaktigt och ologiskt först. Varför säger Gud det eller det? Då är ofta den enkla förklaringen att Bibeln är flera tusen år gammal, allt kan inte gälla i vår tid. Men jag tror att det är farligt att plocka bort bitar av Bibeln, som inaktuella. Dels blir ju följden, och risken, att mer och mer tas bort och det blir omöjligt att dra gränsen för vad som får röras och kompromissas med. Dels är det nog att göra Gud väldigt liten. Han har ju trots allt koll på allt och har han sagt något så ligger det något i det, oavsett om vi tycker det verkar ologiskt eller omöjligt, för det gör det ibland.

Ondska

Guds person och kunskap är svårgreppbar. Visste han t ex att Adam och Eva skulle göra det förbjudna, redan innan han skapade dem? Det måste han väl ha gjort, han vet ju allt. Varför skapade han dem ändå? Varför tillåts vi göra så mycket ont? Det är ett viktigt och alltid aktuellt problem som kanske bara Gud själv vet svaret på. Gud har gett oss fri vilja, d v s vi får och kan göra det vi själva vill, och därför kan vi välja att göra rätt eller fel i olika situationer, trots att det kan göra mycket skada. Varför har vi en fri vilja? Gud skulle kunna ta bort den, så att vi blev någon slags "robotar", som gjorde allt enligt Guds vilja. Alltså kanske den slutliga frågan är : Vad vill Gud ha oss till? Ett svar är att han vill bli älskad av individer som gör det frivilligt. Det kan vi bara göra om det finns ett alternativ, d v s om vi kan välja att vända oss från Gud, att inte älska honom.

Slump?

Jag läser en hel del fysik i min utbildning och det händer självklart att man tvivlar och påverkas av den allmänna uppfattningen att allt går att förklara med naturvetenskap. Men ju mer jag läser, desto mer förstår jag att även om Guds medverkan förnekas, så måste en stor portion tro finnas för att kunna komma vidare, t ex bakåt i tiden(skapelsen, Big Bang...), inåt i atomernas minsta beståndsdelar eller utåt i universum. Komplexiteten är enorm, så för att acceptera att, 1)Materia(energi) är evig(universum kan ju inte helt plötsligt uppstå ur intet) och 2)Slumpen gjorde att materia råkade befinna sig i ett tillstånd så att först universums alla stjärnor och planeter skapades och sedan liv kom till på jorden, krävs en oerhört stark tro. Sannolikheten att "tillståndet" för liv ska inträffa är så liten att det inte går att uttrycka i ord och är det något som borde betraktas som omöjligt så är det väl det. Det kanske t o m är mer sannolikt att Gud finns.

Religion

En studiekompis till mig är muslim. Vi har pratat en del religion och båda har väl insett att vi kanske inte hade så bra kunskap om varandras religioner, som vi trodde. Som jag ser det, nu, finns det många likheter och några stora skillnader. Meningen med livet för en muslim är att lyda Gud (obey God), att följa de riktlinjer som Gud har gett. Ingen "vanlig människa" klarar dock det helt och hållet(utom profeterna, som enligt islam är syndfria), utan måste lita på Guds godhet på domedagen, när ens onda och goda gärningar vägs mot varandra. Jag tror att konsekvenserna av detta blir ganska likt ett kristet liv, där vi strävar efter att leva som Jesus gjorde (Jesus gjorde ingen synd, han är ju Gud). En stor skillnad är att enligt kristendomen har Gud offrat sig själv genom Jesus, som därigenom tar straffet för våra synder, så att vi kan bli syndfria och komma till himmelen. Gud har alltså kommit ner hit till jorden, en oerhörd förnedring för honom, och låtit människor döma och döda honom, bara för att vi ska kunna bli frälsta. Det är en stor skillnad.

Kristet liv

Jag skrev förut att en kristen kan vara säker på att leva med Gud efter döden. Men hur kan man vara säker på att man verkligen är kristen? Hur ska man leva som kristen? Jag tycker det är en av kristendomens stora frågor och borde ha ett tydligt svar.

Att sträva efter att leva som Jesus gjorde är en bra utgångspunkt, dvs att följa lagen och inte synda, men samtidigt vet vi att det är omöjligt för oss att leva på det sättet; Guds lag gör oss medvetna om synden som vi alla har inom oss, men den kan inte frälsa oss i sig själv. Detta gör det lätt att komma in i slapphet och inte bry sig så mycket om hur man lever, eftersom vi vet att det inte går att leva perfekt. Dessutom kanske man tänker att alla kan bli frälsta och komma till Gud, det spelar ingen roll hur man har levt och det är sant på sätt och vis. Det räcker att man tror så får man förlåtelsen, utan krav, men tron måste finnas. Det kanske är just där som hemligheten ligger. Tror man på Jesus så drivs man att efterlikna honom, så att det blir en följd av tron. Det finns inga krav, men är man sant troende så kommer det automatiskt. Det här är lätt att säga, och själv känner jag ofta att jag borde ha gjort det eller det och tagit det där tillfället som jag fick, att berätta om Jesus för andra, jag borde brinna för att berätta att om man inte tror och kommer till Gud, så kommer man till helvetet. Det är hårt och svårt att prata om, men det finns bara de två möjligheterna. Trots detta så faller jag tillbaka i synden om och om igen, synden är en del av oss människor. Slutsats: Det är svårt och krävande att leva och utvecklas som kristen.

Prayer (Ursäkta engelskan)

How important is prayer? As a Christian there is no demands to pray regularly, well actually there is no direct demands at all, to be a Christian all you need to do is believe that Jesus is God and has died and risen to give you the forgiveness for your sins. This gives us a freedom that implies a big responsibility. And to handle this responsibility I think it's important that our relationship with God is very close. That is why I'm certain, although I myself often fail, that we should take a great deal of time to nurse that relationship. And on what do you build it? On love, which comes by getting to know God, and just as you talk and spend time with people that you want to get to know, we have to pray, talk to God, and read the Bible, which is Gods words to us. I also think that we need to make time for God to answer, to take silent moments and just listen to God. He has promised to answer all our prayers, we won't always hear or understand the answer, but he will answer and we can have two-way communication with God. He is a person and he loves us, without doubt, but we must build a relationship to love him back.

Faror

Satan är verksam. Han finns överallt i samhället och försöker locka oss, och lyckas ofta få oss, att vända bort från Gud. Jag har pratat en del om detta med andra och jag tror man kan säga att de faror och frestelser som finns här i det svenska samhället ofta är mycket väl dolda. Vi luras att tro att vi inte behöver Gud, eftersom vi inte har några direkta materiella problem. Vi har mat, vi har tak över huvudet och vi blir inte förföljda för vår tro, "Javisst, du tror på det, för det känns rätt för dig. Jag tror på det här istället, det är rätt för mig". Detta gör att det är lätt att slappna av och det är säkert en stor orsak till att i alla fall jag har svårt att ständigt leva i gudstillbedjan. Att leva i bön blir lätt bara teori för mig, inte praktik. Men en nära relation till Gud är nödvändig, för farorna finns. Förmodligen finns det bara ett sätt att streta emot, och framför allt upptäcka, de här farorna och det är att be om hjälp från Herren. Han ser allt som är snett i världen och han kan visa det för oss. Om vi ser till honom istället för till oss själva.

OBS! Diskutera gärna religion (och annat), eller ge synpunkter, på anslagstavlan, se länken till vänster. Var inte rädd för att börja...