Denna sida ingår i Akutbil Stockholm



Första hjälpen














När olyckan händer står man oftast ensam.
Under de första 5 minuterna avgörs den skadades chanser att överleva.
Det är då din kunskap om Första Hjälpen räddar liv.
















Första Hjälpen Kudde





En Första Hjälpen kudde är alltid bra att ha med sig i bilen när olyckan är framme.
Det finns även företag som utbildar privatpersoner i ABC (Första Hjälpen).
Inuti de flesta Första Hjälpen kuddar finns bilder och information om hur man skall
använda Första Hjälpen kudden vid olika olyckor.

Förbandslåda

Förutom nödvändiga läkemedel bör man även
ha en välförsedd förbandslåda hemma. Med t.ex.

Blodstoppare

(första förband), för större sår och blödningar.
Kan även användas som täck-, brännskade-, tryck- och stödförband.

Plåster.

Ha olika storlekar och gärna på metervara.

Rena kompresser.

Använd till vätskande sår och lite större sår.

Elastisk binda.

förband vid stukningar och vrickningar.

Sax och pincett.


Kirurgtejp.

för att fässta kompresser eller tejpa ihop skärsår.

Säkerhetsnålar


Mitella.

Håller upp skadad arm .
Plåster, gasbinda och liknande kan du gärna
placera lättillgängligt, så att barnen själva kan
plåstra om mindre skador.



MIDAS

Om Du möter en patient med sänkt medvetandegrad: Glöm aldrig

MIDAS!

-Meningit

-Intox

- Diabetes

-Andningsinsufficiens

- Subduralhematom


ABC står för följande:



A

Andning

B

Blödning

C

Chock



Livshotande läge Andning Blödning Chock

Livshotande läge



I samband med olyckor kan det uppstå situationer där skadade, medvetslösa människor befinner sig på en plats eller i en situation som är direkt eller indirekt livshotande för dem. Sådana livshotande lägen kan t.ex uppstå nära en brand, vid platser med risk för ras, vattenfyllda diken, frätande kemikalier etc. Det kan då vara viktigt att flytta de som är skadade till en säker plats. Men tänk på att aldrig flytta en person i onödan om det inte är ett livshotande läge. Vänta då tills sjukvårdskunnig personal anländer.

Andning

Den första och viktigaste uppgiften för dig som hjälpare vid ett olycksfall är att se till att den skadade kan andas. Våld mot huvudet, kvävning eller drunkning är de vanligaste typerna av olycksfall där andningsfunktionen hotas. Vid olyckor är det vanligt att människor omkommer av ofri luftväg. En medvetslös person kan inte kontrollera sina muskler. Det innebär att tungmuskeln blir slapp och tungan faller ner mot bakre delen av svalget och då kan luftvägen blockeras helt eller delvis. Det är en av de vanligaste anledningarna till andningshinder, och du märker det på att den skadade får ett snarkande andningsljud. Efter endast ett par minuters andningsstopp stannar hjärtat. För att förhindra ett andningsstopp kan du skapa fri luftväg genom att föra den skadades huvud bakåt- uppåt samt lyfta underkäken framåt, så som du gör vid hjärt- och lungräddning. Hos en medvetslös person är svalgreflexerna nedsatta. Blod, slem och maginnehåll kan därför lätt hindra andningen. Om vätska har kommit ner i luftvägarna kan du höra ett rosslande ljud. Lägg den skadade i framstupa sidoläge och rensa upp i svalg och mun för att skapa fri luftväg. Andra orsaker som kan leda till andningshinder kan vara skallskador, giftpåverkan på hjärna vid exempelvis kemiska olyckor, rökgasutveckling, förtäring av alkohol, droger, läkemedel mm. Om du hittar en person som inte andas men har puls, måste du starta mun- till- mun- andning. Skador i ansiktet samt på bröstkorg kan ge andningssvårigheter. Låt den skadade halvsitta i det läge som han/hon föredrar, om han/hon är vid medvetande och andas själv. Vid alla situationer där du måste ingripa för att skapa en fri luftväg ska du ta det lugnt och lita på vad du ser, hör och känner. Ditt lugna uppträdande och din närvaro behövs speciellt när den skadade är vid medvetande. Lämna aldrig en skadad med andningssvårigheter ensam.

Blödning

I samband med olycksfall skadas ofta även blodkärl. Skadorna leder då till större eller mindre blödningar, beroende på vilka blodkärl som har skadats. Blödningar kan vara av två slag: yttre blödningar, som är direkt synliga för ögat inre blödningar, som du inte kan se men där speciella kännetecken kan avslöja en blödning. Dessa kännetecken kan vara snabb oregelbunden puls, gråblek kallsvettig hud, oro och ångest .

Kapillärer

Kroppens minsta blodkärl kallas kapillärer. Ett skadat kapillärkärl resulterar i en långsamt sipprande blödning med lågt tryck och kan i allmänhet stoppas med ett enkelt förband.

Vener

Vener transporterar blod till hjärtat. Det är högre tryck i venerna än i kapillärerna och skadas en större ven, så uppstår en mörk blödning. Blödningen är mörk till färgen på grund av det syrefattiga blodet. En sådan här venös blödning stoppar du normalt med ett förband, högläge och ett lätt tryck. Tryck direkt i såret om t.ex en stor ven i ljumsken har skadats.

Artärer

I artärer transporteras blodet från hjärtat med ett högre tryck än i venerna. Skadas en artär uppstår en pulserande, ljusröd blödning, som snabbt kan leda till en livshotande blödningschock. Skapa då först högläge och tryck hårt med fingrarna eller knytnäven på blodkärlen strax ovanför eller direkt i såret. Lägg sedan ett tryckförband. Bibehåll högläge.

Blödningschock

Blödningschock är ett tillstånd som beror på att den cirkulerande blodmängden är för liten i förhållande till blodbanans volym. Den vanligaste orsaken till blödningschock är att en skadad person har förlorat mycket blod. Då blir syreförsörjningen till kroppens alla vävnader inte tillräcklig. Ett sådant chocktillstånd kräver alltid omedelbara åtgärder. Vid blödningschock omfördelar kroppen blodresurserna så att de viktigaste organen hjärnan och hjärtat i första hand förses med blod. När blodmängden minskar i blodomloppet måste hjärtat pumpa runt blodet snabbare och snabbare för att kunna leverera tillräckligt med syre. Tidiga kännetecken på blödningschock är snabb puls, gråblek kallsvettig hud, oro och ångest . Syrebristen i kroppens celler gör att den skadade andas snabbt och ytligt. om syrebristen ökar sänks medvetandet och medvetslöshet inträder.

Hur kan du hjälpa?

En person med blödningschock placerar du i framstupa sidoläge med benen och/ eller den skadade delen i högläge, dvs högre än hjärtat. Då underlättas blodtillförseln till de viktiga organen. Se till att du skapar fri luftväg. Syretillförseln är viktig. Du måste hela tiden hålla den skadade varm för att förhindra värmeförlust och minska chockutvecklingen. Uppträd lugnt och varsamt. Stress och smärta försämrar tillståndet. Ge inte en person som riskerar att utveckla blödningschock något att dricka, risk finns att personen kräks.





Heimlich manöver

Heimlich manöver När någon sätter i halsen är det oftast en matbit som hamnat i luftstrupen i stället för i matstrupen. Om personen kan andas kan han eller hon troligen också hosta. Att hosta är det bästa sättet att få loss det främmande föremålet från luftstrupen. Om personen inte kan tala och inte får luft ber du någon ringa 112 medan du: 1. Ställer dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen. 2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet. 3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt - uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen. Denna åtgärd kallas Heimlich manöver och kan användas på vuxna. På spädbarn används en annan teknik: Lägg barnet på mage i ditt knä, tvärs över låren, så att barnets huvud kommer lägre än bröstet. Stöd huvudet. Ge några lätta slag i ryggen mellan skulderbladen, använd handloven. Upprepa om hindret finns kvar.




HLR


Lär dig hjärt- lungräddning!

Bröstsmärtor som varar mer än fem minuter kan betyda hjärtinfarkt och kräver snabb sjukhusvård. Hjärtinfarkt kan leda till hjärtstopp och då är det viktigt att snabbt påbörja hjärt- lungräddning. När personer får hjärtinfarkt känner de illamående, kan kräkas eller känner sig kallsvettiga. Hälften av alla som får hjärtstopp har haft centrala bröstsmärtor före infarkten. Den största riskgruppen för hjärtstopp är män och kvinnor över 60 år. När hjärtstoppet inträffar befinner sig personen oftast i hemmet och anhörig finns ofta i närheten.



Giftinformation

Första hjälpen vid förgiftningstillbud

Efter förtäring: Ge ett glas dryck. Om ett frätande ämne svalts är det viktigt att omedelbart skölja ur munnen och ge dryck. Vid intag av en petroleumprodukt (t ex tändvätska, lacknafta, lampolja) ska man inte framkalla kräkning. Ge några matskedar grädde om barnet är opåverkat. Uppsök/kontakta sjukhus vid hosta, kräkning eller tecken på slöhet.

Viktigt:

Ge aldrig något att dricka till ett barn som är slött eller påverkat på annat sätt. Framkalla inte kräkning och ge inte medicinskt kol förrän du vet om det behövs och kan ske utan risk.

Efter stänk i ögat:

Spola omedelbart under några minuter i mjuk vattenstråle från t ex ett rent dricksglas eller dusch. Håll ögonlocken brett isär så att sköljningen blir effektiv. Kontakta/uppsök sjukhus eller läkare vid kvarstående irritation. Vid stänk av frätande ämnen ska man fortsätta spola minst 15 minuter och därefter upprepade gånger under transporten till sjukhus eller läkare.

Efter spill på huden:

Spola omedelbart och rikligt med rinnande vatten. Tvätta med tvål och vatten.

Efter inandning:

Det kan vara viktigt att vila efter inandning av vissa giftiga/retande gaser eller ångor.

OBSERVERA.

Ett barn med andningsbevär, tilltagande slöhet, medvetslöshet eller kramper ska omedelbart till sjukhus. Lägg ett barn som är medvetslöst i framstupa sidoläge, så att tungan inte täpper till svalget och orsakar kvävning. Om barnet andas dåligt kan mun-mot-munandning behöva ges.

RING GIFTINFORMATIONSCENTRALEN (112) eller SJUKHUS/LÄKARE för ytterligare råd.

Läkemedel

Läkemedel kan innebära stor förgiftningsrisk. Detta gäller även receptfria mediciner, t ex värktabletter och järnpreparat. Andra exempel på riskabla läkemedel är hjärtmediciner, lugnande medel, sömnmedel, medel mot depressioner och malariapreparat. Läkemedel ska alltid förvaras oåtkomliga för barn, i låst medicinskåp. Ställ alltid undan medicinen, även när någon i familjen är sjuk.

Olyckstillbud med följande mediciner är dock relativt ofarliga.

AD-vitaminer:

Engångsförtäring av 25 ml, en flaska, AD-vitamin (ACO) är ofarligt, men det är lämpligt att göra ett uppehåll med AD-vitamintillskott i ungefär en månad.

Fluortabletter:

Det räcker att ge dryck, gärna mjölk om barnet ätit mindre än 100 fluortabletter ā 0,25 mg fluor. Observera dock att det finns starkare fluortabletter.

P-piller:

Förtäring av upp till 20 p-piller är ofarligt.

Om du misstänker att barnet ätit medicin:

Kontakta omgående sjukhus/läkare eller Giftinformationscentralen för råd om vad som behöver göras. Invänta aldrig förgiftningssymtom. Tag med preparatet, förpackningen etc om sjukhus uppsökes.

Kemiska produkter

Många kemiska produkter som finns hemma är relativt ofarliga medan andra innebär stor risk för förgiftning. Särskilt farliga är frätande kemikalier, t ex ammoniak, kaustik soda, lut, propplösare, syror, ättika (24 %), vissa avkalkningsmedel, vissa maskindiskmedel,. En annan grupp vanliga och farliga produkter är lösningsmedel och bränslen av petroleumtyp, t ex tändvätska, lacknafta, lampolja, bensin, fotogen. Dessa kan lätt glida ner i lungorna och orsaka en kemisk lunginflammation. Förvara alla farliga hushållskemikalier oåtkomliga för barn - låt dem alltid vara kvar i originalförpackningen för att undvika förväxling. Håll noga uppsikt över produkterna när dessa används. Läs alltid varningstexten.

Olyckstillbud med följande produkter är relativt ofarliga:

Handdiskmedel, tvättmedel, schampo och tvål: Vid förtäring av enstaka klunk eller munfull räcker det att ge ett glas dryck. Om ett tillbud inträffar med en kemisk produkt, ge första hjälpen och kontakta Giftinformationscentralen eller sjukhus/läkare för råd.

Växter och bär

Många bär och växter är lockande för små barn. En del är giftiga men sällan farliga i den mängd barn brukar äta. De flesta av dessa tillbud är därför oskyldiga och allvarliga förgiftningar är sällsynta. Blomvatten (även liljekonvaljvatten) är ofarligt. Gullregn, idegran, liljekonvalj och tibast är exempel på växter som kan innebära risk för förgiftning vid förtäring av mer än enstaka bär eller frön Vissa krukväxter, t ex prickblad, High Chaparral och gummiplanta innehåller en växtsaft som är starkt irriterande för mun och svalg samt ögon och hud. Kontakta Giftinformationscentralen för bedömning av risken med en växt och för råd om eventuella åtgärder.

Svampar

Olyckstillbud där barn smakat på små svampar som växer i gräsmattan är relativt oskyldiga. Förtäring av enstaka sådan svamp brukar i regel vara ofarligt. Kontakta dock Giftinformationscentralen för bedömning av risken. Bland svampar som växer i skogen eller på naturtomt finns några mycket giftiga arter. Dit hör bland annat vit flugsvamp, lömsk flugsvamp, gifthätting, vissa spindelskivlingsarter och rå stenmurkla.

Om du misstänker att barnet smakat på giftig svamp:

Kontakta Giftinformationscentralen eller sjukhus/läkare för råd. Spara om möjligt den aktuella svampen för eventuell identifiering.

Tobak

Allvarlig förgiftning efter förtäring av tobak är ovanligt. Om barnet svalt snus, mer än en halv cigarett eller mer än ett par fimpar bör man dock kontakta Giftinformationscentralen för bedömning av risken.

Geting- och bistick hos Barn

Hos de flesta barn ger geting- eller bistick lokala besvär som svullnad, värk och klåda kring själva stickstället. Vissa barn kan dock reagera med illamående, matthet, svullna läppar och ögon, klåda, utslag och andningsbesvär. En sådan allmänpåverkan beror ofta på en allergisk reaktion eller att barnet fått många stick samtidigt. De lokala besvären kan lindras genom att fukta huden och gnida in en tablett acetylsalicylsyra (t ex Magnecyl, Dispril) på stickstället. Alternativt kan man kyla med is eller smörja in en svag kortisonsalva.

Läkare eller sjukhus bör uppsökas:

vid tecken på allmänpåverkan, se ovan om barnet tidigare reagerat allergiskt vid insektsstick vid stick i munhåla eller svalg vid många stick samtidigt

Huggormsbett hos barn

Huggormsbett medför oftast smärta och kraftig svullnad kring bettstället. Ibland kan allvarliga förgiftningssymtom utvecklas och därför ska ett ormbitet barn alltid föras till sjukhus eller läkare.

Vid ormbett:

lugna barnet låt barnet vila med den bitna kroppsdelen så stilla som möjligt, gärna i högläge lämna bettstället i fred uppsök sjukhus eller läkare Se till att barnet har stövlar när det går i högt gräs eller ormrika marker. Lär barnet att aldrig ta i ormar.

Förgiftningsolyckor kan förebyggas!

Lås alltid in alla läkemedel i ett särskilt medicinskåp. Förvara farliga kemikalier "barnsäkert" och i originalförpackning och håll uppsikt över produkterna under användning. Läs varningstexten. Vissa kemikalier är så skadliga, t ex kaustik soda och starka syror, att de är olämpliga att ha hemma. Plocka bara svamp som du av egen erfarenhet absolut säkert vet är ätlig. Tänk på att förtäring av giftig svamp kan få allvarliga följder. Se till att barn har stövlar när de går i högt gräs eller ormrika marker, och lär dem att aldrig plocka upp ormar. Ha alltid medicinskt kol hemma. Tänk på att risken för förgiftningstillbud ökar när barnet är på besök i mindre "barnsäker" miljö.

HUGGORMSBETT HOS VUXNA

Grad av påverkan

Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt. En utebliven reaktion beror på att inget gift har insprutats och detta inträffar vid 30-50 % av alla bett. Om huggormen injicerar gift tillstöter symtom. Ca 150-200 personer vårdas årligen på sjukhus till följd av huggormsbett och 20-30 % av dem utvecklar en måttlig till allvarlig reaktion.

Symtom

Huggormsbett medför i de flesta fall smärta och en blåaktig svullnad kring bettstället. Ibland kan allmänpåverkan inträda med symtom som illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt medvetandegrad. I svårare fall kan svullnaden och missfärgningen spridas och omfatta hela den bitna kroppsdelen och också delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.

Åtgärder vid huggormsbett

Lugna den bitne, som ofta är rädd och orolig. Den ormbitne ska vila och den bitna kroppsdelen hållas stilla, helst i högläge. Lämna bettstället helt i fred (man ska inte avsnöra, klämma, suga, skära eller dylikt). Kontakta läkare eller Giftinformationscentralen. Alla som blivit huggormsbitna bör observeras på sjukhus eller vårdcentral.

Förebyggande åtgärder

Kontrollera stelkrampsskyddet inför sommaren. Se till att barn har stövlar när de går i högt gräs eller ormrika marker, och lär dem att aldrig plocka upp ormar.



gn.

GETING-, BI- OCH HUMLESTICK HOS VUXNA

Symtom

Reaktionen på stick av geting, bi eller humla är i regel endast lokal och yttrar sig som brännande smärta, svullnad, rodnad och klåda på stickstället. Svullnad efter stick i munhåla eller svalg kan innebära risk för kvävning. Vissa personer kan dock reagera med allmänpåverkan som illamående, matthet, ansiktssvullnad, generell klåda och utslag, blodtrycksfall och andningsbesvär. En sådan allmänpåverkan beror på en allergisk reaktion eller många stick samtidigt.

Åtgärder vid geting-, bi- och humlestick

Gadden avlägsnas försiktigt. Den lokala reaktionen kan lindras effektivt genom att fukta huden och gnida in en tablett acetylsalicylsyra (t.ex. Magnecyl, Dispril) på stickstället. Tvätta bort acetylsalicylsyran när symtomen klingat av.Kylning med is liksom applicering av en svag kortisonsalva/kräm lindrar också besvären. Läkare eller sjukhus uppsökes: - vid tecken på allmänpåverkan - om personen tidigare reagerat med överkänslighet vid insektsstick - vid stick i munhåla och svalg - om småbarn eller gamla drabbas av flera stick.

Förebyggande åtgärder

Allmänpåverkan efter insektsstick beror i regel på en allergisk reaktion. Om du tidigare har haft en sådan reaktion i samband med insektsstick är det lämpligt att med en läkare diskutera förebyggande behandling och eventuella mediciner att ha till hands om du skulle bli stungen igen.

HUGGORMSBETT HOS VUXNA

Grad av påverkan

Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt. En utebliven reaktion beror på att inget gift har insprutats och detta inträffar vid 30-50 % av alla bett. Om huggormen injicerar gift tillstöter symtom. Ca 150-200 personer vårdas årligen på sjukhus till följd av huggormsbett och 20-30 % av dem utvecklar en måttlig till allvarlig reaktion.

Symtom

Huggormsbett medför i de flesta fall smärta och en blåaktig svullnad kring bettstället. Ibland kan allmänpåverkan inträda med symtom som illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt medvetandegrad. I svårare fall kan svullnaden och missfärgningen spridas och omfatta hela den bitna kroppsdelen och också delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.

Åtgärder vid huggormsbett

Lugna den bitne, som ofta är rädd och orolig. Den ormbitne ska vila och den bitna kroppsdelen hållas stilla, helst i högläge. Lämna bettstället helt i fred (man ska inte avsnöra, klämma, suga, skära eller dylikt). Kontakta läkare eller Giftinformationscentralen. Alla som blivit huggormsbitna bör observeras på sjukhus eller vårdcentral.

Förebyggande åtgärder

Kontrollera stelkrampsskyddet inför sommaren. Se till att barn har stövlar när de går i högt gräs eller ormrika marker, och lär dem att aldrig plocka upp ormar.



Om olyckan ändå är framme:

Ge första hjälpen. Ring Giftinformationscentralen eller sjukhus/läkare.

Vid inträffade förgiftningstillbud (dygnet runt) - telefon 112, begär giftinformation. Allmäna förfrågningar om akuta förgiftningar (dagtid) - telefon 08-33 12 31


Denna sida ingår i Akutbil Stockholm