Trälhavets Merlin föddes en vacker sommardag den 27 juni 1994 på Trälhavets
kennel i Åkersberga utanför Stockholm. Han är av rasen mellanschnauzer och
har färgen peppar&salt, eller rent ut sagt svart,vit och grå. Pappa är en ståtlig
champion, med flera titlar från olika tävlingar. Självklart har han något krångligt
namn (som alla riktigt fina hundar) men kallas rätt och slätt First. Mamma har
även hon vunnit tävlingar och heter Athena. Alla valpar i kullen döptes till namn
som börjar på bokstaven M. Förutom Merlin blev det bl.a. en Midas, en Mozart
och en Mortimer. Kullen bestod av två honor och fem hanar. Efter ETT besök
på kenneln hade vi bestämt oss för att skaffa hund. Hur skulle man kunna motstå
att köpa en sån underbart söt liten valp?
12 veckor gammal, den 12 september 1994, hämtade vi Merlin.

Trots att han var störst i kullen (en söt liten tjockis!) var han inte stor. När han satt
ner räckte han inte upp med huvudet till våra knän ens en gång. Skägget var kort och
spretade åt alla håll och kanter. Snacka om oemotståndlig!! Merlin tyckte inte alls om
att bli tagen ifrån sin mamma och den enda värld han kände till. Han pep hela vägen hem,
trots att han fick sitta i stormattes knä (alltså mammas). Gissa om man kände sig hemsk
för att man gjorde detta mot denna lilla söta valp. Men Merlin vande sig snart vid oss och
hans nya hem och blev snart en busig liten valp som testade gränserna hela tiden.

Eftersom Merlin är familjens första hund har vi ju gjort en del misstag när det gäller hans
uppfostran. Han kan t.ex. inte springa lös för då vet man aldrig var han tar vägen, men
annars är han väldigt snäll och duktig. Såhär på senare år har hans personlighet verkligen
framträtt alltmer och man har börjat märka av hans små egenheter, vad han gillar och inte
gillar. Att jaga snöbollar är en favorit, när vädret tillåter. Ibland kan det vara svårt att se
snöbollen, det är ju så vitt överallt, men det är alltid kul att springa, hoppa och sticka nosen
i marken som om man har hittat den i alla fall. Det är kul att springa efter det mesta, bara
man är på humör. Pinnar, någon av hans leksaker, en boll, you name it. Får man godis blir
man väldigt duktig på att sitta fint, ligga, skaka tass, gissa i vilken hand godisen ligger i och
en rad andra saker (vad gör man inte för en godis?!), men att rulla runt eller spela död är något
han aldrig förstått sig på.