Nätstruktur
Mobitex är ett hierarkiskt nätverk av noder. Längst ner i hierarkin finns de mobila enheterna som används ute på fältet. En mobil enhet kan vara allt ifrån en avancerad handdator till en enkel terminal som bara skriver ut meddelandena på papper. En gemensam nämnare finns dock, det är att enheten måste ha ett speciellt radiomodem. Modemet ska vara anpassat för det frekvensområde, de protokoll, de kommandon som avses samt vilken applikation som avses. De större tillverkarna av utrustning är BellSouth och 3Com emedan modem till största delen tillverkas av Ericsson, Motorola och RIM. Med dessa kan man skicka och ta emot datapaket via radioöverföring till nästa steg i hierarkin som är basradiostationerna, som benämns BAS (= BAse Station).
En
BAS kan innehålla upp till 16 radiokanaler, beroende på vilken typ av
radiostation det är. EB, BRS1, BRS2 och BRU3 är beteckningarna på de olika
typerna. De senast utvecklade är BRS2 och BRU3 och det är endast de som
säljs idag. Den area en BAS har radiotäckning för benämns cell och har
oftast en diameter på 20-30 km. En BAS styr självständigt trafiken mellan
mobiler enheter i sin egen cell, detta gör den även om någon överordnad
nod är ur funktion. All annan trafik skickas uppåt i hierarkin till lämplig
överordnad nod.
Direkt ovanför
BAS i hierarkin finns en MOX (Mobitex Områdes väXel eller Local Area Exchange).
MOX är förbunden med ett antal BAS och sköter även länkning till/från
externa nätverk, t .ex mot FST( Fast Terminal eller Fixed Terminal Subscription).
FST är en fast terminal(dator) som är ansluten till en MOX med en ledning,
direkt eller via ett nätverk. Ofta står den fasta terminalen i t.ex. ett
kontor varifrån man kommunicerar med sin arbetare på fältet.
Om man går upp ett steg i hierarkin ifrån MOX träffar man på MHX (Mobitex Huvud väXel eller Main Exchange) som används för att styra trafiken mellan de olika områdesväxlarna. Det är nästan identiska funktionaliteter och hårdvara i MOX och MHX.
MHX är normalt ansluten till en NCC, nätverkets kontrollcenter (Network Control Center) som används för att uppdatera mjukvara i de olika noderna, övervaka och registrera vad som händer i nätet. Genom NCC utförs även en viss service/underhåll på nätet samt administration för abonnemang, t.ex. faktura information. På mindre privatägda nätverk som inte behöver dessa funktioner räcker det att administrera nätverket från en enkel dator som kan vara placerad på företaget.
Topologi
Mobitex-nätet
består av olika sorters noder beroende på vilken nivå i topologin de ligger.
Under varje enskild nod finns en grupp av noder. Genom noderna överförs
text, data och röstsamtal i så kallade datapaket. Trafiken går mellan
fasta terminaler och mobilaenheter eller upp till en centraldator. Varje
nod i nätverket har ett abbonentregister som innehåller alla mobila eller
fasta enheter som befinner sig i dess hierarki. En basstation kan innehålla
upp till 1500 abbonenter.
Trafik
Kommunikation
mellan basradioantenner och mobila enheter sker med hjälp av radio. Mobitex
används i olika frekvensområden från 80 MHz till 915 MHz och med två hastigheter,
1,2 kbps och 8kbps. Kommunikationen mellan en mobil användare och en basstation
använder 2 radiokanaler på bandet. En kanal används för att skicka data
från basen till användaren, en sk ner-kanal. För kommunikation från en
mobil enhet till basen används en delad kanal, som delas med övriga basanvändare.
För att detta ska fungera används 'Slotted Aloha' vilket innebär att man
delar upp tiden i ett förutbestämt antal tidsluckor. Antalet bestäms av
NCC vid initieringen av nätverket.
Då den mobila enheten vill skicka iväg data till basen bestämmer en slumptalsprocess vilken av tidsluckorna den får använda och på så sätt undviker man att basens alla användare skickar data i samma tidslucka. Då en användare skickar iväg ett meddelande testar basen om mottagaren finns i dess sändningsarea. Om så är fallet, skickas meddelandet direkt till mottagaren, annars skickas meddelandet vidare till den överliggande växeln som i sin tur distribuerar vidare meddelandent.
Roaming
Roaming är ett sätt för nätverket att hela tiden veta var de mobila enheterna (MOB) befinner sig, dvs vart meddelanden skall styras för att hamna rätt. Varje nod innehåller en lista med användare under respektive nod och därmed vet nätverket vilken bas som har kontakt med användaren. Om en användare flyttar sig ut ifrån basens område så att signalstyrkan sjunker under ett visst förbestämt gränsvärde, väljer enheten en ny basstation. För att veta vilken basstation som har bäst signalstyrka testar enheten ständigt alla tillgängliga basstationer, rangordnar dessa i en tabell beroende på signalstyrka och vid bytet väljs basen med högst signalstyrka. Därefter skickar enheten en roamingsignal till den nya basen för att meddela nätverket att det skett ett byte.
Roaming kan även ske mellan noderna. Detta förekommer till exempel då den överordnade noden, av någon anledning, är ur funktion. Om en områdesväxel plötsligt går ner, dvs tappar sin funktion, kan basradiostationerna som normalt är under den med hjälp av roaming byta över till en annan områdesväxel. För att detta skall vara möjligt krävs det en redundant förbindelse mellan basradiostation och den nya områdesväxeln.
Protokoll
Mobitex
använder sig av många olika protokoll för att transportera data. NCC,
kontroll centralen, använder ett program som heter OM som i sin tur använder
ett protokoll, Drutraf, för att omforma kommandon till ett mer lämpat
form. Drutraf har en speciell signal för varje OM kommando som ska skickas
på transportlagret. På transportlagret används protokollet LPAK. Detta
protokoll används av alla olika högre protokoll för att skicka data mellan
noder. LPAK använder i sin tur X.25 som nätverksprotokoll, vilket innehåller
LAP-B som datalänklager och X.21 som fysiskt lager.
Ramstruktur
Ramhuvudet innehåller en massa information bl.a. synkroniseringsbitar, information om vilken apparat som sänt meddelandet och till vilken apparat det ska till. Ramhuvudet inkluderar även nätverkets identitet, basstationernas identifikationsnummer och ett antal kontrollflaggor. För att uppnå hög överföringshastighet är ramarna indelade i två block där varje block är kodat. Det första blocket (Primary Block) innehåller adress och kontrollinformation om den mobila enheten. I det efterföljande blocket (Following Block) ligger nätverksinformationen och själva meddelandet som maximalt kan vara 512 bytes långt.
Mobitex är ett hierarkiskt nätverk av noder. Längst ner i hierarkin finns de mobila enheterna som används ute på fältet. En mobil enhet kan vara allt ifrån en avancerad handdator till en enkel terminal som bara skriver ut meddelandena på papper. En gemensam nämnare finns dock, det är att enheten måste ha ett speciellt radiomodem. Modemet ska vara anpassat för det frekvensområde, de protokoll, de kommandon som avses samt vilken applikation som avses. De större tillverkarna av utrustning är BellSouth och 3Com emedan modem till största delen tillverkas av Ericsson, Motorola och RIM. Med dessa kan man skicka och ta emot datapaket via radioöverföring till nästa steg i hierarkin som är basradiostationerna, som benämns BAS (= BAse Station).
En
BAS kan innehålla upp till 16 radiokanaler, beroende på vilken typ av
radiostation det är. EB, BRS1, BRS2 och BRU3 är beteckningarna på de olika
typerna. De senast utvecklade är BRS2 och BRU3 och det är endast de som
säljs idag. Den area en BAS har radiotäckning för benämns cell och har
oftast en diameter på 20-30 km. En BAS styr självständigt trafiken mellan
mobiler enheter i sin egen cell, detta gör den även om någon överordnad
nod är ur funktion. All annan trafik skickas uppåt i hierarkin till lämplig
överordnad nod.Direkt ovanför
BAS i hierarkin finns en MOX (Mobitex Områdes väXel eller Local Area Exchange).
MOX är förbunden med ett antal BAS och sköter även länkning till/från
externa nätverk, t .ex mot FST( Fast Terminal eller Fixed Terminal Subscription).
FST är en fast terminal(dator) som är ansluten till en MOX med en ledning,
direkt eller via ett nätverk. Ofta står den fasta terminalen i t.ex. ett
kontor varifrån man kommunicerar med sin arbetare på fältet.Om man går upp ett steg i hierarkin ifrån MOX träffar man på MHX (Mobitex Huvud väXel eller Main Exchange) som används för att styra trafiken mellan de olika områdesväxlarna. Det är nästan identiska funktionaliteter och hårdvara i MOX och MHX.
MHX är normalt ansluten till en NCC, nätverkets kontrollcenter (Network Control Center) som används för att uppdatera mjukvara i de olika noderna, övervaka och registrera vad som händer i nätet. Genom NCC utförs även en viss service/underhåll på nätet samt administration för abonnemang, t.ex. faktura information. På mindre privatägda nätverk som inte behöver dessa funktioner räcker det att administrera nätverket från en enkel dator som kan vara placerad på företaget.
Topologi
Mobitex-nätet
består av olika sorters noder beroende på vilken nivå i topologin de ligger.
Under varje enskild nod finns en grupp av noder. Genom noderna överförs
text, data och röstsamtal i så kallade datapaket. Trafiken går mellan
fasta terminaler och mobilaenheter eller upp till en centraldator. Varje
nod i nätverket har ett abbonentregister som innehåller alla mobila eller
fasta enheter som befinner sig i dess hierarki. En basstation kan innehålla
upp till 1500 abbonenter.Trafik
Kommunikation
mellan basradioantenner och mobila enheter sker med hjälp av radio. Mobitex
används i olika frekvensområden från 80 MHz till 915 MHz och med två hastigheter,
1,2 kbps och 8kbps. Kommunikationen mellan en mobil användare och en basstation
använder 2 radiokanaler på bandet. En kanal används för att skicka data
från basen till användaren, en sk ner-kanal. För kommunikation från en
mobil enhet till basen används en delad kanal, som delas med övriga basanvändare.
För att detta ska fungera används 'Slotted Aloha' vilket innebär att man
delar upp tiden i ett förutbestämt antal tidsluckor. Antalet bestäms av
NCC vid initieringen av nätverket.Då den mobila enheten vill skicka iväg data till basen bestämmer en slumptalsprocess vilken av tidsluckorna den får använda och på så sätt undviker man att basens alla användare skickar data i samma tidslucka. Då en användare skickar iväg ett meddelande testar basen om mottagaren finns i dess sändningsarea. Om så är fallet, skickas meddelandet direkt till mottagaren, annars skickas meddelandet vidare till den överliggande växeln som i sin tur distribuerar vidare meddelandent.
Roaming
Roaming är ett sätt för nätverket att hela tiden veta var de mobila enheterna (MOB) befinner sig, dvs vart meddelanden skall styras för att hamna rätt. Varje nod innehåller en lista med användare under respektive nod och därmed vet nätverket vilken bas som har kontakt med användaren. Om en användare flyttar sig ut ifrån basens område så att signalstyrkan sjunker under ett visst förbestämt gränsvärde, väljer enheten en ny basstation. För att veta vilken basstation som har bäst signalstyrka testar enheten ständigt alla tillgängliga basstationer, rangordnar dessa i en tabell beroende på signalstyrka och vid bytet väljs basen med högst signalstyrka. Därefter skickar enheten en roamingsignal till den nya basen för att meddela nätverket att det skett ett byte.
Roaming kan även ske mellan noderna. Detta förekommer till exempel då den överordnade noden, av någon anledning, är ur funktion. Om en områdesväxel plötsligt går ner, dvs tappar sin funktion, kan basradiostationerna som normalt är under den med hjälp av roaming byta över till en annan områdesväxel. För att detta skall vara möjligt krävs det en redundant förbindelse mellan basradiostation och den nya områdesväxeln.
Protokoll
Mobitex
använder sig av många olika protokoll för att transportera data. NCC,
kontroll centralen, använder ett program som heter OM som i sin tur använder
ett protokoll, Drutraf, för att omforma kommandon till ett mer lämpat
form. Drutraf har en speciell signal för varje OM kommando som ska skickas
på transportlagret. På transportlagret används protokollet LPAK. Detta
protokoll används av alla olika högre protokoll för att skicka data mellan
noder. LPAK använder i sin tur X.25 som nätverksprotokoll, vilket innehåller
LAP-B som datalänklager och X.21 som fysiskt lager. Ramstruktur
Ramhuvudet innehåller en massa information bl.a. synkroniseringsbitar, information om vilken apparat som sänt meddelandet och till vilken apparat det ska till. Ramhuvudet inkluderar även nätverkets identitet, basstationernas identifikationsnummer och ett antal kontrollflaggor. För att uppnå hög överföringshastighet är ramarna indelade i två block där varje block är kodat. Det första blocket (Primary Block) innehåller adress och kontrollinformation om den mobila enheten. I det efterföljande blocket (Following Block) ligger nätverksinformationen och själva meddelandet som maximalt kan vara 512 bytes långt.