|
||
De viktigaste är mina föräldrar och mina syskon. Pappa har jag alltid sett som en hårt arbetande människa. En person som ger och gör allt för familjen och som tillsammans med mamma har fått offra mycket i sina liv för att kunna erbjuda sin familj den trygghet de så väl behövde. De har båda gett mig kärlek. Det har lärt mig skilja på rätt och fel. De har lyckats rätt bra. Mamma är i en klass för sig. Henne skulle jag också kunna ägna en hel bok åt. Som vacker 18-åring födde hon sin första son, Yerco, min storebror. Det var med honom jag kom att dela de viktigaste och mest betydelsefulla stunder i min uppväxt. Vi har bråkat, kramats, pratat, upptäckt världen och stött varandra genom vått och torrt. Som små barn blev vi tvingade att ta varandra med på våra kompisars kalas - något vi inte alltid uppskattade då, men ett minne som vi fortfarande skrattar åt. Det gjorde oss också oskiljaktiga. Oavsett hur långt ifrån varandra vi är rent geografisk eller att vi inte pratas vid på flera veckor så finns han alltid där för mig. Vi har haft roligt, och min bror var alltid där för mig när något hände. För att skratta med mig eller för att trösta mig. Sedan kom mina små syskon, Pablo och Javiera. Egentligen är de inte bara mina syskon. De är mycket mer en så. Min storebror och jag var som deras andra föräldrar. Jag kommer ihåg blöjbyten, barnvagnspromenader, lekar, solen och snön. Jag ser mig själv och mitt liv passera revy när jag tittar på dem. Den 15 december 1985 kom vi till Sverige. Jag lärde mig svenska och gick i skolan. Jag var inte precis den mest flitiga studenten med de bästa betygen (det var min storebrors last), det fanns annat som var viktigare för mig - människor. Familjen och kompisar var mitt största intresse. Det sociala livet har gett min själ styrka och en rikedom som gör mig till världens mäktigaste. Utan den är jag ingenting. Jag klarade mig hyfsat i skolan ändå. Det gav mig i alla fall en plats i högskolevärlden som har fått en betydande del av mitt liv de senaste åren. Platsen där jag träffade min blivande man och där jag fann vänskap likaväl som kunskap. En plats som har gett min liv sorg men framför allt glädje och kärlek. Det är så mycket som har hänt! Det finns så många minnen som jag skulle vilja dela mer er allihop. Men jag antar att ni inte orkar läsa så länge till. Så, istället för att jag ska berätta allt vad vi har varit med om vill jag att ni blundar. Blunda hårt och tänkt på alla de stunder som ni har delat tillsammans med mig. Alla de tillfällen som vi gemensamt har skapat. Alla de stunderna kommer jag också ihåg. Vi kanske inte har precis samma bilder men delar av dessa bilder har jag också med mig. Stunder som har förgyllt mitt liv och gett det mening. Och det, mina vänner, är jag er alla evig tacksam för. Så nu har ni fått läsa lite om min resa genom livet. Nu ska ja påbörja en ny resa. En livslång sådan. Den vill jag dela med er alla. Jag har mycket att fira och jag vill fira med er. Jag har hittat kärlek, trygghet och vänskap, allt i en förpackning (för att inte tala om hur snygg Han är). Det blir dock en äventyrlig resa, men om jag har tur kommer ni allihop att ta del av den. Love always,
|
