SV Fyrkanten inledde sin sjunde säsong i LUGI på onsdagen mot Plenty. Det var många frågor som skulle besvaras under kvällen
och visst fick vi tydliga besked - SVF blir att räkna med i år.
Premiäruppställningen: Mattias Seaman - Henrik Cantona, Niels Adams, Arne Jones - Olle McClair, Tobias Smith - Dani Sjölin
Det var en mycket kylig sen septemberkväll och därav förklaringen till att hemmasupportrarna var mycket lätträknade denna afton.
De som kom (vem?) fick dock se en tidig nyårsraket som värmde gott i de trognas hjärtan. Frågan var om SVF efter chocknedflyttningen kunde följa upp den
mycket imponerande segern mot Tempelikanerna i sista ligamatchen under våren. Då kom beskedet som skulle kunna ha fått vilken Staffan Lindeborg som helst att
ge upp i förväg, både Quinn och Jon var tvungna att lämna återbud bara minuter innan matchstart. SVF-lirarnas moral måste berömmas då man endast stärktes
av nyheten och opåverkade tågade in på planen just innan klockan slog halv nio och hela fotbollsvärlden höll andan. Men innan vi går händelserna i förväg, låt mig presentera
lagets stjärnor som man ställde upp i premiären. Självklart återfanns säkerheten själv, Mattias Seaman, i målet iklädd de legendariska oranga handskarna. Backlinjen framför honom
var en nyhet för SVF-upplaga hösten 98. Till vänster, Kapten Niels Adams, till höger nygamle Arne Jones och i mitten, Henrik Cantona. Den flambojante föredetta mittfältaren har nu, i äkta
Ingesson mannér, tagit steget ända bak som libro. På mittfältet härjade som vanligt Olle McClair och injektionen Tobias Smith, och längst fram på topp styrde och ställde skyttekungen Dani.
När domaren satte pipan till munnen och blåste inleddes 20 minuter av fotbollspropaganda signerat Sveriges mest intressanta fotbollslag för tillfället, SV Fyrkanten.
Passningsspelet fungerade redan från första tillslag och det märktes att SVF:arna har tillbringat många, långa träningspass tillsammans, samspeltheten är nu fulländad.
Det dröjde inte länge till SVF oroade för första gången framför den reslige Plenty målvakten, men trots inövade kombinationer kom di orange inte alltid till avslut.
Dani blev den förste SVF:aren för säsongen att prova ett skott, men även om skottets styrka säkerligen gav målvakten kalla kårar så gick bollen oturligt över ribban. Inskjutningen hade börjat.
För att analysera SVF:s spel behövs ett beprövat fotbollsöga. Ofta rullades bollen kort till Cantona som i sin tur matade Adams eller Jones på endera kant. Dessa backgiganter hade sedan ofta många passningsalternativ då SVF:arna var mycket rörliga under
hela matchen. Ofta gick passningen vidare till Dani eller Smith på kanten eller så mötte McClair eller Cantona upp i mitten och så fortsatte det, SVF sågade sig systemmatiskt igenom motståndarnas lag utan problem.
Det var just efter ett uppspel på kanten som SVF kunde göra 1-0. McClair passade i sidleds till Dani som först kontrollerade bollen innan han smekte bollen innanför målvaktens högrastolpe med ett lågt, pressat skott. En skön
start för di orange.
Kanske var det taktik, men SVF verkade lägga sig på försvar efter drömmålet och Plenty fick tillfälle till fler och fler bollkontakter utan att oroa framför Seaman.
Men en långboll in i straffområdet överrumplade SVF-försvaret och skarvades turligt i mål och di orange väcktes ur sin tillfälliga dvala. Efter kvitteringen var det bara ett lag på planen, nämligen fotbollsaristokraterna från NV-Skåne.
Man skulle kunna beskriva SVF:s spel som en avancerad tillämpning av totalfotbollen, samtliga spelare hjälptes åt i både anfall som försvar och Plenty, vars namn måste peka på spelarnas mångårighet, hade självklart
ingen lösning till uppgiften de ställdes inför, dvs anfallsvåg efter anfallsvåg. När så McClair och Smith växelspelade sig igenom motståndarnas försvar kunde McClair enkelt rulla bollen i mål och ordningen var
återställd, vi på läktarna kunde andas ut. Bara minuter senare och Seamans långa utspark ställde Plentys försvar totalt och McClair blev plötsligt helt fri med målvakten och med en delikat lobb kunde han utöka SVF:s ledning till
rättvisa 3-1. SVF var nu lika heta som sina oranga tröjor. Endast halvtidsvilan räddade Plenty undan fortsatt förnedring.
Säkerheten först var tränarduon Ardilles/Grahams bud till SVF-lirarna i halvtid. Men trots detta kunde SVF ha punkterat matchen tidigt i den andra halvleken. Danis inlägg från vänster skarvades av Smith framför mål och vid bortre stolpen kom McClair
i full fart men hann inte riktigt och kunde endast förmå att nicka bollen retligt just utanför. SVF skapade ytterligare chanser, Cantona, Smith och McClair hade alla skott mot mål. SVF fick sedan en gratischans att öka på ledningen då man tilldelades en
indirekt frispark i motståndarnas straffområde efter att målvakten hade plockat upp en bakåtpasning. Vi fick inte se SVF:s notoriska frisparksvariant idag, men Arne Jones drog på, dock blockerades skottet av den mänsklig mur Plenty försvaret hade format.
Därefter tog Plentys dödgrävarsluggerfotboll över.
På en hörna flyttade SVF upp samtliga spelare för att en gång för alla avgöra matchen. I stället kontrade Plenty och fick tursamt bollen i mål och det blev plötsligt spänning i matchen igen.
SVF försvarade sig föredömligt och Cantona visade gång på gång varför han har omskolats till libro, medan Adams och Jones höll rent på sin respektive kant. Slutresultatet skrevs till 3-2 i SVF:s favör, men det kunde lika gärna ha blivit 7-1 eller till och med 11-1.
SVF imponerade, sanna mina ord.
- R. Åhman
Spelarbetygen
Betygsskala: 1= bakfull 2= God allsvenskstandard
3= Hög allsvenskstandard 4 = Världsklass 5 = SVF style
Mathias Seaman