Björkö hamn i vinterskrud		Björkö hamn
	Björkängen där vi bor		Kolviks fyr

Lite historia:

För 10 000 år sen hade inlandsisen tryckt ned landet så att det låg 100 meter lägre än nu. 3 000 år senare hade landet rest sig 75 meter och grupper av stenåldersjägare hade bosatt sig på öarna i fjordmynningen som blev Göta älvs utlopp.
Där jorden inte spolats bort av havet växte lövskog, mest ek som gav öarna sitt namn, Eiykryöarna, ekarnas öar.

Jägarna lärde sig för 6 000 år sedan att bruka jorden och jakt på fågel och havsdjur samt fiske dominerade troligen som näringar.

För ca. 2 000 år sedan var Björkö troligen en handelsplats och fick sitt namn från ordet birk (=björk) som betyder handel.

1500-talet var en stor sillperiod och blev en högkonjunktur för öarna. Flera salterier och trankokerier anläggs på de flesta öar. Under 1700-talets sillperiod var Björkö öarnas huvudhamn. Björkö Huvud hade 5 salterier och på ön fanns samtidigt ca 20 trankokerier. När sillen försvann revs allt och huvudnäringen blev igen jordbruket.

Under perioden 1850-1950 blir öborna föregångsmän när det gäller fisket med större båtar och bättre redskap. År 1913 fanns det i Bohuslän 87 motortrålare därav 78 i Öckerö socken.

Ibörjan av 1900-talet fanns det 28 fiskebåtar på Björkö, flest var det på 40-talet med 38 st. Nu finns bara ett fåtal kvar. När bilfärjan kom på 60-talet sökte sig många in till arbetsplatser på Hisingen och i Göteborg.

En av Sveriges viktigaste och största landningsplatser för fiske är idag Björnhuvudet på Öckerö.

Björkö, eller Bohus-Björkö som är det riktiga namnet, är en av de till ytan största öarna inom Öckeröarkipelagen.
Det finns ca.1 300 bofasta på ön och bara en mindre del är bebyggd.

Det finns två gästhamnar på Björkö, i Skarvikshamnen och vid Framnäs

Tidigt på våren tittar blåsipporna upp vid Pjonken som är vida känd. Där finns den vanliga blåa och även den vita albinovarianten.

Militärens område på Björkö har minskat och numer är bara den norra delen militärt skyddsområde.