Av de ursprungligen tolv invignings eller konsekrationskorsen finns åtta stycken bevarade.På norra långhusväggen finns kyrkans största muralmålning, nämligen en passionsfris från 1400-talet, utförd av passionsmästarens skola, vilken finns företrädd i många gotlandskyrkor.

De olika scenerna föreställer från vänster till höger bilder ur Kristi lidandes historia.
Först ser vi Jesus och hans lärjungar samlade till den sista måltiden, därefter följer Jesus i Getsemane, hur han blir förrådd av Petrus, gripes av de romerska soldaterna, vilka tar av honom hans klädnad och iför honom kungamanteln och törnekronan.
Vi ser hur Jesu lidande kulminerar i vandringen till Golgata och hur han korsfästes.
Nedanför korset ser man den sörjande Maria tillsammans med aposteln Johannes, en tredje kalbariegrupp.

Bildsviten skildrar även Jesu gravläggning och uppståndelsescenen, samt hur Jesus frälser en man och en kvinna från helvetets kval. I bakgrunden kan man ana helvetets portar och slutligen beskrivs Kristi himmelsfärd. Den allra sista bilden i passionsfrisen är dock så illa skadad att det är omöjligt att veta vad den har föreställt. Under denna svit av målningar finns ett draperi av ungefär samma ålder, vilket restaurerades 1953.

I korets och långhusets valv är målningar från 1700-talet bevarade. I sydvästra långhusvalvet urskiljes namnet "MAGN.SKOGES" och i det sydöstra gärdsnamnet "SOLMUNGS". Troligen är det bönder från Skogs och Sallmunds, gårdar i socknen, som bekostat dessa målningar, sannolikt i samband med restaureringen 1792.

På altarskranket finns följande inskription: "ANNO 1721 hafuer kyrckiovärclen MARCUS NORRGARDE med sin k. hustru MARGRETA latit bekosta thenna målning." under korväggarnas puts finns även draperimålningar från 1700-talet.

Altartavlan är utförd i sandsten och placerades på kyrkans högaltare i samband med restaureringen 1792, den har formen av en grekisk tempelgavel och är representativ för de nyklassicistiska strömningar som då rådde på kulturens område. 1887 bemålades altartavlan med ett lamm med korsfana. Detta ersatte ett äldre motiv med apostlar eller helgonbilder.

1953 genomgick Hamra kyrka en betydande inre restaurering, kanske den mest genomgripande sedan kyrkan färdigställdes någon gång omkring 1300-talets mitt.
Vad beträffar interiören har kyrkan under de senare århundradena genomgått tre större restaureringar, nämligen 1792, 1887 och 1953.

Ännu 1953 upptogs hela den bakre delen av kyrkorummet av en stor läktare uppförd 1792.
I utrymmet under denna läktare kallas av församlingsborna for "Svart Kammarn". på läktaren fanns en stor sädbinge placerad, vilken användes som sockenmagasin.
Under senare delen av 1800-talet erhöll orgeln sin placering på läktaren och i en nisch var även kyrkans alla träskulpturer placerade, med undantag för triumfkrucifixet. vilket var upphängt på norra långhusväggen.

Tillbaka till Hamras historia