I mitten av förra århundradet utgjorde säkerligen Hamra Hälsobrunn en attraktion på Gotland.
Hit sökte sig framför allt folk ur de ledande samhällsskikten för att under några sommarveckor vederkvicka sig med brunnsdrickning. Att dricka brunn kom i modet under 1700- talet, då sådana svenska brunnsorter som Ramlösa, Porla, Ronneby och Medevi upplevde sin blomstringstid.
Brunnsdrickandet ansågs vara bra mot olika slags sjukdomar,  som t.ex. gikt, mag- och tarmsjukdomar, sjuklig fetma eller blodbrist.

Hamra Hälsobrunn upptäcktes 1752. P.A. Säve skriver i sina Gotländska Minnen att brunnen upptäcktes av en pronvicialmedious Johan Hjort, men senare efterforskningar har kunnat visa att så icke var fallet.
Under senare delen av 1700- talet levde i Västerås en man som hette Abraham Hülphers (1734-1798). Han var egentligen köpman, men hade även många andra intressen, bl.a. skrev han flera resebeskrivningar.

1770 utgav Hülphers en förteckning över mineralbrunnar i Sverige och där omnämnes även "Hamra Helso-brunn". Sannolikt besökte Hülphers aldrig Gotland, utan han hade fått sina uppgifter genom tullförvaltaren J.P. Torsman i Visby.

Torsman var född i Västerås och en ungdomsvän till Hülphers. I ett brev från 1770 skriver Torsman bl.a. följande till sin vän Abraham Hülphers angående hälsobrunnen:
"Af Doctor Hjort har Jag intet fått den åstundade underrättelsen ang.mineralvatnen hår å orten och länge dröjde innan jag feck så länge stånd på Doctor Naucler, att han dicterade mig följande, 0m den redan uptagne Helso-Brunnen på Gotland, der var icke någon sådan bekant förr än 1752 sedan Doctor Naucler till orten ankom.
Väl hade nuvarande Prof. Bergius observerat något mineralvatn i Hamre s:n, men hade ej träffat rätta attensprånget, hvilket orten invånare på Gotland på Gotländska kallade Pukes Sugdi eller Hin Ondes källa, i anseende till vatnets bittra smak, som gifvit Doctor Naucler anledning pröfva detsamma, hvilket och till verklighet kommit
d.16 sept.ofvanberörda år, tå källan funnits god. Under b;mte Doctors vistande på Gotland sedermera några år brukades källan med många menniskors nytta, men under hans frånvaro i Bohuslän brukades hon allenast 1761. Förledit år 1769 sattes källan ånyo i stånd af Doctor Naucler och blef med mycken förmon brukad.

Där är i Hamre s;n 4 källsprång af mineralvatn inom endistance af 300 aln (180 m.), af hvilka 2:ne äro upptagne allenast och gifver det ena af desse som  nu nyttjes svagare och det andra starkare vatn. Öfver den ena källan är hus, genom Doctor Nauclers  försorg bygdt 6-kantigt med 6 pelare och torn öfver hvilket han låtit upsätta ett slag-ur  samt en vacker metall-klocka." Samuel Naucler (f.1724) vilken nämns 1 Torsmans brev blev "pronvincialmedioust på Gotland 1751, men flyttade efter några år till Uddevalla för att återkomma till Gotland 1769.

På en skifteskarta från 1837 finns Hamra Helsobrunn angiven. Platsen är belägen söder om Långmyre gårdar och själva källan ligger på en liten höjdsträcka mellan Långmyre och Lillmyr.

I en artikel i Wisby Weckoblad 1832 publicerades ett brev från Kongl. Sundhets-Collegiun till Provincialmedicus D:r Fant i Visby, vilket innehöll en analys av vattnet från hälsokällorna i Akebäck och Hamra.
Efter att i tio punkter ha analyserat vattnet avslutas brevet på följande sätt: "...Detta watten är såleden att anse såsom en af de förnämsta Mineral-Watten, som finnas inom riket. Det liknar Sätra, Ramlösa, Porla och Adolphsbergs watten bland de Inländska, och Spawatten ibland de Utländska..."

Tjugo år senare kan man läsa följande notis i Gotlands Läns Tidning "... I historisk väg kan anföras: i Hamra socken, Öja pastorat finnas inom en liten widd 4 mineralkällor. Den helsobrunn, som her upptogs 1752, war länge i förfall, intill år 1760, då den sattes i stånd, och nyttjas ännu under namn af Hamra Brunn. Allmogen i trakten kallar detta källwatten för dess bittra smaks skuld "Päukes Saudi" d.w.s Pukens eller den Ondes brunn".

Ännu omkring 1880 lär man ha hämtat vatten från Hamra hälsobrunn och provinsialläkaren 1 Hemse, doktor Brydolf, lär ha behandlat vissa sjukdomar med gyttja härifrån och detta med gott resultat.

Det finns inte särskilt många skildringar bevarade om livet vid Hamra Hälsobrunn, men under sin Gotlandaresa sommaren 1799 skriver antikvitetskonduktören C.G.G.Hilfeling följande i sin dagbok, för den 11 och 12 Juli: "Skref och annoterade, samt lagade mig färdig at resa widare eftermiddagen som ock skedde, i sällskap med pastor Lindberg (kyrkoherde i Vamlingbo) och äldsta sonen af nyligen framledne Pastor i Wamlingbo Hansén (Jacob Andersson Hansén f.1730 d.1798) för att under wägen till Hamre kyrka wisa mig den mellanliggande HelsoBrunnen och sedan äfwen följa mig till Hamre.

Ett litet 6. kantigt Brunnshus af Bräder, jämte nödiga mindre Hus woro här byggde. -Jag drack af wattnet som war rätt kallt, ej obehagligt, ehuru något Svafvelaktigt efter mitt tycke. Ett stycke härifrån visades mig flera källor som woro af sämre halt, en af desse ägde ett ganska osmakligt och bittert watn, denna källa kallades af allmogen Päukes eller Pukes Saudi, som will säga "Fanens Brunn".

Efter besöket vid Hamra Hälsobrunn begav sig Hilfeling till Botreifs i Hamra, där han logerade hos befallningsmannen Winters änka. På morgonen den 12 Juli besökte han Hamra kyrka och senare på förmiddagen sammanträffade han med "de förnämste Brunnsgästerne".
"Klockan 10. förmiddagen fortsattes resan till Sollmunds, en gård där de förnemste Brunns Gästerne logerade, ligger helt nära Hafskusten, wäl byggd och Planterad med flere slags Löf trän under hwilkas lummige grenar en mängd så kallade Stare Stunkar woro anbragte, hwilkas inbyggare fägnade såwäl åboernas som ock Dessas Gästers öron med sin dageliga Concerte, jämte det deras ungar borttogos som läckerheter på Bordet.

De härwarande Brunnsgäster woroHr Gosseuren Mathias Donner med Fru, Borgmästaren Grewesmöhlen, En Landssecretär Molander med Fru, en Demoiselle Bachérus och Landsfiscal Westberg, samt Provincial Med.Dr.Hjort.
-Jag blef till middagen qwarbuden, hade rätt roligt i detta muntra och angenäma Sällskaps Fägnad och förnöjd afreste Jag i sällskap med Doctor Hjort till Öija och mitt goda qwarter".

Även från de följande årtiondena finns notiser om förnäma gäster vid Hamra Hälsobrunn. När lektor W.Molér i sin ungdom besökte brunnen sommaren 1867 anteckade han bl.a. följande i sin dagbok: "D.25 juli varit vid HelsoBrunnen och druckit vatten. Bland namn, skrifna på brunnshusets väggar lästes: Carin af Klint, Hedda Sophia af Klint 2/7 1809, samt Erik af Klint blott smakat vattnet 11/6 1809". Erik af Klint var vice landshövding under den ryska ockupationen 1808 och följande sommar hade han tydligen rest till Hamra för att dricka brunn tillsammans med sina döttrar.

Enligt vad äldre hamrabor berättat för mig bodde ännu under 1860 och 70-talen brunnsgäster vid Sallmundsgårdarna i Hamra, men därefter tycks verksamheten ha upphört.

Trots att Hamra Hälsobrunn måste ha varit väl känd under 1800- talet är tidninsnotiserna härifrån ganska sparsamma, men här skall återges några ur Wisby Weckoblad från år 1835.
"Vid Brunnsdrickningen i Hamra ifrån och med den 1 juli innevarande år kommer ifrån mitt Apotek att tillhandahållas diverse Medicamenter och Artificiella watten under herr Provisor Euréns uppsigt.
Visby den 25 juni 1835

C.Fr.Klint Apotekare

Tydligen var Hamra Hälsobrunn väl frekventerad sommaren 1835 eftersom man t.o.m hade en egen "apotekare" på platsen, som kunde tillhandahålla "diverse medicamenter" utöver det hälsobringande vattnet.

Men det var inte enbart idylliskt när man drack brunn i Hamra, vilket följande notis i Wisby Weckoblad den 25 september 1835 visar. "Till Visby Landskansli inkom den 18 september 1835 följande anmälan. En måndagsmorgon i förliden Juli månad bortstals ut ur ett af Brunnsgäster bodt och begagnat rum hos Nils Hanssons Enka wid Sallmunds i Hamra en halskedja af Guld omkring 2 alnar (120 cm.) lång, med ett litet rundt eller åttkantigt lås, hwarpå Control var anbragt. Skulle den wara såld eller pantsatt igenlöses den gerna jente en belöning af sex rdr. 32 sk.Bco, som äfven betalas för bewislege upptäckandet af tjufven, eller för sådana upplysningar som säkert kunna leda dertill. Och anmodas hwar och En som på något sätt kan bidraga till upptäckten att derom lemna underrettelse till Krono-länsmannen Wennemo wid Botreifs i Hamra".

Redan vid sekelskiftet tycks byggnaderna på platsen ha varit försvunna, men ännu 1885 nämns "hälsobrunnen" på en skifteskarta. Området var 8,6 ar och upptaget som samfälllghet för gårdarna Långmyre och Bertilsmässe. 1922 diskuterade den då nyligen bildade Hoburgs Hembygdsförening att man skulle ställa i ordning platsen. Föreningen uppdrog åt Jacob Wahlby, Sallmunds, som då tillhörde styrelsen att han skulle undersöka förutsättningarna för detta och inkomma med förslag. Runt den 2 meter vida öppningen för källan fanns det kvar en sexkantig stenskoning, själva grunden för brunnshuset. Vidare påträffades två kar av ek, som var nersatta ovanpå varandra i källan.
Vid det fortsatta arbetet visade det sig dock att en del av stenskoningen från brunnshuset hade rasat ner i källan, vilket omöjlig gjorde en fortsatt upprensning. Långt  senare, 1970, lät Hoburgs Hembygdsförening Inhägna både hälsokällan och den s.k. Päuk- Saudi, för att åtminstone utmärka platsen för vad som en gång var den största turistattraktionen inom Hamra Socken.