Vindskontoret

Jag såg ett foto idag när jag städade min vind

jag fann det upp och ner och undangömt

när jag vände på ramen och såg att det var du

så kom det åter känslor jag nästan hade glömt

Du ler med halvöppen mun som du drar lätt på sned

bilden är från spännande dar nån gång runt åttiotre

jag minns att vi var starka då och allt vi rörde vid

det fick ett sken av renaste guld det var en magisk tid

Det har gått snart femton år sen jag fångade ditt skratt

på en av många bilder jag tog då

och jag var mannen som funnit en väldigt dyrbar skatt

men vart du sen tog vägen är något jag ofta tänker på

Vi tappade bort allt vårt fina guld

tiden går och jag känner nu att jag står i skuld

av all den kärlek som jag fick finns inget kvar

här går jag ensam och släpar mej genom gråa dar

och ett foto utav dej är allt jag har

Nu tar jag hissen och flyr vindens kalla atmosfär

här har jag aldrig trivts så vitt jag minns

jag far till källaren och ser vad jag kan hitta där

för det är där som resten av alla mina minnen finns