Pengar/Makt/Media Hur lätt är det för en individ med privilegier att vara osjälvisk och objektiv? Personer som av någon anledning har mer makt än allmänheten är sällan solidariska. Har man makt så utnyttjar man den på de sätt man kan och man hittar alltid vägar att få som man vill. Människan är ett väldigt kreativt djur. Ett ungt barn till exempel. Barnet är (om så är fallet) väl medvetet om föräldrarnas kärlek och utnyttjar det, eller i alla fall försöker utnyttja det till sin fördel när det inte får som det vill. Barnet är så väl medvetet om föräldrarnas kärlek att det inser att "de känslorna kan jag utnyttja till min fördel" en slags medfödd objektifiering inpräntad i barnets sinne. Det är i och för sig inte något som är bifogat med födseln utan med naturen vi är uppfödda i. Människan av idag är så inställd på att hela tiden analysera situationen och se "vad kan jag få ut av situationen?". Människor med pengar har oftast ett vältränat sinne för sådan. Media skall vara de svagas röst sägs det. Frågan jag då ställer mig är hur media skall kunna representera en samhällsklass som är den samhällsklass den samma är just för att det signifikativa för den är att man inte har pengar. Inga pengar, ingen makt och inte media. Hur skall en kommunikationskanal som ligger i händerna på de som sitter på pengarna kunna representera och skydda de som är det de är just för att de inte har det mediainnehavarna har? Den härskande klassen kan aldrig förkroppsliga underklassens vilja, strävan, ilska, sorg eller glädje då den inte besitter dessa känslor. Det är ganska logiskt. Förhållandet som kortfattat beskrivits här förkroppsligas tydligt i till exempel radio, tv och tidningar. tillbaks