Ordet är fritt att uttalas men kanske inte att bli hört Det sägs att det som skall vara någon form av förutsättning för en demokrati är en oberoende medieapparat. Och det är klart. Ett statligt media som vore politiskt färgat hade inte varit särskilt demokratiskt. Den allmänna synen på media är den om den rena, oskyldiga underhållningen. Om någon sådan existerar är för mig tveksamt. Allt som sägs är färgat av social atmosfär och liknande och har alltid någon form av syfte. Medvetet eller ej. Författaren eller producenten har sina värderingar som högst troligen präglar inslaget/ programmet/filmen eller liknande. Vad jag vill komma åt är att ingenting är oberoende utan att man har fått anpassa ordet "oberoende" efter samhället. Det finns alltid en vinkling på skapelsen i fråga, på samma sätt som det finns en vinkling på detta jag skriver nu, även om just denna samling ord har ett tydligt uttalat syfte och ett klart ställningstagande. En stor skillnad är dock att detta troligen kommer nå någon större massa folk. Detta är heller inte någon underhållning, utan bara rena uttryck av funderingar tillskillnad från en film med viss moralisk färgning. Just att använda underhållning eller humor för att få ut ett budskap har på senare år blivit väldigt utnyttjat. Man får då en mer avslappnad uppmärksamhet från den potentiella kundens sida. Vem kan hålla sig från teven när Manpowers reklam med Robert Gustavsson eller för den delen Gula Sidorna reklamen dyker upp i rutan? Ett sätt att komma närmar kunden och få kunden att vilja veta mera utan att tvinga på den samma massa trista information. Gemene man ser på dessa reklamer som underhållning snarare än något annat. För en tid sedan, eller för ganska länge sedan faktiskt på TV4 debattprogram, Svart eller vitt stod ämnet "djurrättsaktivism" på dagordningen. Det något heta samtalet svävade runt det tveksamma rättfärdigandet av militanta aktioner mot ting i till exempel SMIs ägo, huruvida det var okej att begå handlingar av mindre fredlig natur mot Karolinska sjukhusets laboratorier eller liknande. Bland de debatterande fanns representanter från SÄPO, SMI och Djurens BefrielseFront för att nämna några. Programmet inleddes av ett reportage med lite bakgrund till debatten som sedan tog vid. Lennart Ekdahl dirigerade friskt bland det närvarande. Som jag ser det var det bara en liten detalj som störde. Det faktum att representanterna från mer autonoma miljöers rätt att framföra sina åsikter förtrycktes ideligen. En åskådning som jag kan tyckas göra då jag själv är vegan, men till och med min mor reagerade över att SÄPOs representant fick den överlägset största delen av kakan. Ordet är fritt att uttalas men kanske inte alltid att höras. Frågan jag ställer mig är hur objektivt ett statligt media kan bli. Det är ganska självklart att en programledare om inte annat sätter en personlig prägel på programmet i fråga. Hur kontrollerat är inte programmet då? Det borde rimligtvis hava vissa restriktioner. Eftersom det är ett statligt media jag vill åt så säger det sig självt tycker jag att det är på statlig nåd som samhällsdebattprogram förekommer. Det handlar inte helt sällan om samhälls och politikerkritik. Sådant är aldrig bekvämt för de som kritiken riktar sig mot. Skulle de som sitter på mediaapparaten "låna ut" den till de som vill granska eller kritisera dem? tillbaks