Michail Bakunin Bakunin var en grov, ovårdad jätte. En bohem med enorm livsglöd som spenderade sitt liv runt omkring i Europa på resande fot. Han levde på konjak, vin, böcker, gåvor och lån från vänner och beundrare. Han var helt befriad från egendomar och gav lika frikostigt som han tog. Bakunin föddes 1814 i Ryssland. hans far var intellektuell liberal som uppfostrade sina barn efter Roussoueau, så Michail fick lära sig många språk. I sina tonår var han "anpasslig" och efter artilleriskolan i S:t Petersburg blev han officer i Litatuen, men där tog det tvärstopp. Han bröt sig ur sin väntade karriär och tog avsked från armén genom att simulera sjukdom. Han for till Moskva för ett liv som intellektuell, men fortsatte 1840 till Berlin där han levde på lån hemifrån. Där ifrån fortsatte han mot Paris för att träffa bland andra Karl Marx och Joseph Proudhon. Bakunin straffades oräkneliga gånger för uppvigling och hamnade en gång i dödscellen i Sachsen, i Österrike tvingades han stå fastkedjad upp emot en vägg i elva månader i fästningen Olmütz. När han sedan återvände till Ryssland fick han 6 års fängelse där, fick skörbjugg och tappade tänderna. han satt näst intill i total isolering, men behöll trots det sitt sinne i gott skick och fortsatte sitt skrivande. 1857 fick han dock sin dom ändrad till förvisning till Sibirien. Där ifrån lyckades han fly till Japan, sedan vidare mot San Francisco, New York och slutligen till London, där han tillbringade resten av sitt liv. tillbaks