Inte kunde man tro den kalla decembernatten, ja det var bara minuter innan det skulle komma att heta morgon, inte kunde man då tro att hon och han, de två, en dag, bara tre år senare skulle inneha en stycken, i och för sig ingen flott eller innehållsrik, kanske inte ens existensvärd, men ändå inneha en hemsida ihop. Tillsammans alltså!

De båda har dag och natt grubblat och funderat och försökt förstå hur det kunde bli så här. Är det ödets narrar som får hemsidodelande att bli reell verklighet, eller snarare verklig realitet, eller har någon med sin stadiga hand styrt och väglett de två från ett liv utan ens en egen dator, till en sprudlande glad cybergemenskap med just denna sida som fast medelpunkt i tillvaron och en plats att luta sig tillbaka mot när förhållandet känns tungt eller arbetet öppnar upp ironins och skadeglädjens portar.

Tillbaks, om dock bara för några minuter, till den kalla och för övrigt gråtrista natten, då de båda varit på Tropic Star, en underbar källa till visdom och vetande, utklädd till en nattklubb, på en av sveriges mest underskattade orter, både vad gäller utbildningsmöjligheter, industiell utveckling och kulturliv, nämligen järnvägsknutpunkten och småstadsidyllen HÄSSLEHOLM, fjärran från glåmigheten, storstadsstressen och bristen på förståelse för den personliga integriteten som finns i tex Stockholm eller Göteborg. Ja, på Tropic Star där går pojkarna och flickorna omkring och letar med upphöjda huvuden, som vore de bedjande, letandes efter både motsatt och satt kön att medfölja hem och kanske diskutera de otroliga möjligheterna orter bär i sitt sköte. Eller kanske tala om de tunga värkande frågor som de många filosoferna fört med sig då de bestämde sig att ortens hälsosamma klimat gjorde det perfekt som bosättningsort.

De som då, mot allt statistiskt vetande, inte finner en partner att samtala med under besöket på Tropic Star, vandrat tillsammans i grupper ca 5 om 5, upp till det som många, tex Waynes Coffe shop, försökt efterlikna och annamma, inget mindre än Fred & Co:s Hamburgerrestaurant, vars meny väl kan klassas som något elegantare men ändå mycket gemytligare än Grand Hotell. Där gör de få som blivit över ett sista desperata försök att få en natt av platonisk kärlek och kulturellt utbyte.

Nu sluts till sist cirkeln i detta försök att, utan att glofifiera eller på något sätt glänsa, ge en realistisk bild av hur de två träffade och blev en gemensam hemsida. I denna sena timme, utanför Fred &Co vände sig Per om mot Eva, och i deras båda ögon blixtrade en våldsam storm av gemensam strävan för de större frågorna i livet till. Per gick, något som han i efterhand beskrivit som "I en ulterapidisk trans och dans", fram mot Eva som i sin tur helt förstenad stod krampaktigt hållandes i Fred&Co:s bravurnummer, Fred:s meal.

-Får jag smaka på din hamburgare?, viskade Per med sin sammetsröst.

-Ja, det får du! sjöng Eva, i något som de senare erinrade sig var i c-dur eller ciss.

Nu, och först nu kanske ni förstår varför jag tvunget måste måla upp denna målning kring berättelsen om hur de blev en hemsida. Först i det ögonblick ni ser helhetsbilden kan ni förstå vidden av deras möte där, den natten, bara några få tidsenheter innan gryningen förde dem i djup sömn med drömmen om hamburgerutbytet varmt omslutande dem…