Slfloggo.gif (2493 bytes)         Svenska Lantarbetareförbundet
                                                Box 1104    111 81 Stockholm  E-mail: info@sv-lantarb.se
Home ] Up ] Yrkesgrupper ] Avdelningarna ] Vår uppgift ] Stadgar ] [ Historik ]

 

 

 

 

 

 

"Förbundet bildas"
Svenska Lantarbetareförbundet bildades i sin nuvarande form 1918. Från början var det ett förbund enbart för lantbruksarbetare. Idag har många nya yrkesgrupper kommit till med det gemensamma att de arbetar med jord eller djur. Förbundet har cirka 17.000 medlemmar varav hälften arbetar inom jordbrukssektorn.

 

Fackföreningsrörelsen föddes ur förtryck, fattigdom, träldom, smuts och stank. Det som krävdes av den arbetande människan för hundra år sedan för att klara sig igenom tillvaron år ut och år in övergår i många stycken vår förmåga att förstå idag. Hon var inte bara fattig, hon var rättslös och i alla avseenden utlämnad åt en "överhet" som hade försett sig med precis alla de maktmedel den behövde. Många yrkesgrupper fick inte ens sin lön i pengar, de fick den i olika "naturaförmåner" (säd, potatis, ett ruffligt tak över huvudet etc etc). Vissa fick till och med finna sig i att deras arbetsgivare ("husbonde") hade lagstadgad rätt att aga dem och att utnyttja deras kvinnor och barn som gratis arbetskraft.

Med industrialismen i mitten på förra seklet föddes också arbetarens medvetenhet om sin betydelse för företagens existens. Med början i England, Tyskland och Danmark tog den fackliga organseringen fart, och under 1870-talet började även de svenska arbetarna organisera sig. Den drivande kraften var givetvis att förbättra arbetarens materiella förhållanden, och fackföreningarna kom nödvändigtvis att bli kamporganisationer uppbyggda enligt yrkesförbundsprincipen. Det vill säga att yrket utgjorde grunden för organisationerna. Efterhand slöt de sig samman till fackförbund vilka bildade landsorganisatiaoner. I Sverige skedde det 1898, då man bildade Landsorganisationen i Sverige (LO). Som en direkt följd av detta organiserade sig de privata arbetstgivarna 1902 i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). 1906 slöt de båda organisationerna ett avtal som innebar att SAF accepterade organisationsrätten.

Den Svenska modellen
Efter första världskriget utvecklades LO snabbt både i fråga om medlemsantal och makt. Detta främst genom den koppling man gjort mellan arbetarrörelsens båda grenar, den politiska (Sveriges Arbetareparti, SAP) och den fackliga (LO). 1938 slöts det avtal mellan LO och SAF som kom att betecknas som "den svenska modellen" - arbetsmarknadens parter slöt avtal som istället för lagstiftning reglerade förhållandena på arbetsmarknaden. En lösning som anses idealisk främst därför att den grundar sig på samförstånd mellan berörda parter och inte, som risken kan vara med lagstiftning, är beroende av vilken regering landet har för tillfället. LOs medlemsantal ökade starkt fram till 1980-talet, varefter det har stagnerat och på allra senaste åren till och med minskat i takt med den omstrukturering från mekanisk varuproduktion till numeriskt styrda processer samt en allt ökande informations- och servicesektor. Medlemsantalet är dock fortfarande i storleksordningen två miljoner, vilket betyder att ungefär var fjärde svensk är medlem i LO. Att det var arbetarna som en gång tog initiativet och fick främst i kampen om fackliga rättigheter är riktigt. Men det är inte riktigt som ofta sägs att tjänstemännen kom mer än ett halvt sekel efter. Det finns bevis för att till exempel lärare och bankanställda var organiserade redan på 1880-talet, men generellt var tjänstemännens situation betydligt bättre än arbetarens och det anses också att tjänstemännen i mycket högre grad identifierade sig med arbetsgivarna. Men under mellankrigstidens ekonomiska nedgångar försämrades även tjänstemännens villkor drastiskt, och det för dem dittills obekanta fenomen om otrygghet i anställningen var ett faktum. 1944 bildades Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) med idag en dryg miljon medlemmar. 1947 bildades Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) som till skillnad från de båda andra organisationerna även i viss mån organiserar egna företagare, främst i olika konsultyrken, privattandläkare och -läkare.

 

Viktigaste förbundsövergripande uppgiften: Politisk påverkan.
Medan LO klart deklarerar sin politiska samhörighet med socialdemokraterna står TCO och SACO partipolitiskt neutrala, vilket inte innebär att de inte gör politiska ställningstaganden eller bedriver politiskt påverkansarbete. Sådan verksamhet är i själva verket en mycket väsentlig uppgift för fackföreningsrörelsen totalt sett. Viktigast är givetvis att lägga grunden för ett visst ställningstagande bland de egna medlemmarna, och därifrån driva detta ställningstagande vidare till allmänhet, politiker och andra beslutsfattare på alla nivåer. Fackföreningsrörelsen har i Sverige goda möjligheter att påverka det politiska reformarbetet i ett tidigt skede eftersom vi har traditionen här att fackförbunden skall vara representerade i utredningar som föregår förslag till riksdagen. Därtill kan man, en rätt som alla organisationer i Sverige har, skriva egna motioner till riksdagen. Vilket också görs med mycket stort flit: LO, TCO och SACO är sammantaget de ojämförligt flitigaste motionsskrivarna av alla i Sverige! Efter beslut kommer genomförande. Och även i den fasen har den svenska fackföreningsrörelsen goda möjligheter att påverka genom sin tämligen heltäckande representation i ämbetsverkens nämnder och styrelser. Liksom för den delen även i många statliga och andra företags bolagsstyrelser. Därtill har vi den breda representation i näringslivet som kommer av lagen om m edbestämmande (MBL). Den delen har visserligen ingenting med den politiska processen att göra men så mycket mer med utformningen av de anställdas villkor på arbetsmarknaden i allmänhet och på den enskilda företagen i synnerhet. Det finns mycket att berätta om den svenska fackföreningsrörelsen. Går du till biblioteket finns det hyllmeter på hyllmeter om oss, och vill du läsa ett alldeles utmärkt koncentrat av vår födelse, utveckling och tänkbara framtidsscenarier är Nationalencyklopedin att rekommendera. En hel del av uppgifterna här är för övrigt hämtade ur den.

Men världen slutar inte vid Sveriges gränser
Att Sverige globalt sett idag är ett utpräglat välfärdsland motsäger nog ingen på allvar trots den ekonomiska snålblåst som råder för närvarande. Fackföreningsrörelsen viktigaste uppgift nationellt sett är givetvis att på alla sätt verka för en fördelningspolitik som får så rättvisa konsekvenser som möjligt. Ett arbete som för att det ska bli framgångsrikt kräver stort engagemang av såväl medlemmar som alla andra samhällsmedborgare. Du som läser detta och känner att du vill delta i kampen mot den sociala nedrustningen i Sverige bör omedelbart ta kontakt med ditt fackförbund och förhöra dig om vad de har på gång och var du passar in. Är du inte medlem är du hjärtligt välkommen ändå. Medlem blir man på direkten genom att fylla i en enkel blankett.  I hela den demokratiskt utvecklade delen av världen har fackföreningsrörelsen en viss frihet. I många länder sin fulla och rättmätiga frihet, men i en hel del begränsas rörelsen genom fientlig lagstiftning. Ett exempel är de många stora bilfabriker som byggts i USA av japanska företag och där det är inskrivet i anställningsvillkoren att fackföreningsverksamhet är totalt förbjudet. Detta trots att människornas rätt att organisera sig är inskriven i internationella överenskommelser ingångna till exempel inom famen för FN, ILO och Europarådet. För att denna rätt verkligen skall respekteras i varje land bedriver fackföreningsrörelsen i övriga länder ett mycket intensivt arbete på en mängd olika plan och genom ett antal olika gemensamma internationella organisationer. Du som är intresserad av internationellt fackligt arbete gör klokt i att genast ta kontakt med ditt eget fackförbund och förhöra dig om hur du ska kunna medverka i det.

upp.gif (307 bytes)