ERIK BLOMBERG

Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill
ty mörkret är allt, som ljuset
med bäven längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
 

KARIN BOYE

Ikväll har himlen ingen skrud

Ikväll har himlen ingen skrud.
Han huttrar naken.
Och aldrig såg jag förr hans blick
så alltför vaken

Säg, när du somnar in ikväll:
En dag är vunnen.
På vägen där man mister allt
en rast är hunnen.

Så skall du leva dag för dag
och ständigt mista,
och ändå vilja vara kvar
in i det sista.

Så skall du finna livet starkt,
som orkar brinna.
Så skall vart miste bli en vinst--
ty du skall hinna

Allt längre mot den livets grund,
som fött dig naken
och bortom alla drömmars svek
är själva saken--

Tills i ditt största mistes stund
din själ förbrunnen
går till de släkta ljusens stad.
En dag är vunnen.
 

STIG DAGERMAN

Jorden kan du inte göra om

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrig människa mindre
betyder en broder mer.
 

GUNNAR EKELÖF

Sång för att döva smärtan

Gå till stranden, mumlande i vinden
Gå till strandens stenar med din ångest.
Ser du, där är havet, här är landet:
Verkligheten! Du kan röra den med handen.

Lyft en sten från världens tunga hjärta
Väg den i din hand och låt den falla.
Lyft en sten och kasta den i vattnet,
Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska...

Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,
Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:
I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,
Och din själ ska bära känslor, djupare än lyckan.

Du skall stilla stormarna i världens hjärta,
Du skall fläta blixtrarna till enkla kransar
Och när alla stenars tyngd och död är sonad
Skall du gå befriad till ditt rika lugn.
 

PÄR LAGERKVIST

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden
Över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt ska tagas ifrån mig,
Inom kort skall allting tagas ifrån mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra
ensam, utan spår.
 

EDITH SÖDERGRAN

Livet

Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.

Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss göra.

Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga förbi genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.

Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.

Livet är att handskas med vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.
 

[ Back to main page ]