Den elake jarlen hade omringat hela den goda staden med sina 60 bågskyttar och 9 glänsande riddare i fulla vapen.
Då arméerna möttes på ängarna utanför staden blev det hård strid.
Den striden blev i alla fall kort, faktum var att tärningarna visade att Ralles Ryttare förintats fyra gånger om
Men rätt sida vann resten av slaget och jarlen flydde skamset hem till sin borg.
Och det, mina vänner, var sagan om Ralles Ryttare.
Inne i staden beredde sig de tappra äventyrarna och statsvakten på ett desperat försvar.
Anföraren för armén innanför murarna var en tempelriddare av Zoriánorden
vilken red i spetsen för stadens improviserade kavalleri, sju ryttare utrustade med påkar
och läderskjortor, de numera berömda Ralles Ryttare…
Härföraren skickade ryttarna mot de fientliga riddarna och statsvakten mot fiendens bågskyttar utan att
vidare reflektera över
att han då skickade sig själv och sju trashankar mot numerärt överlägset tungt kavalleri.
och själva lyckats såra sex riddare. Tempelriddarens häst snubblade under anfallet och gav honom
en inre blödning, vilket ledde till Döden i armarna på den sköna alviska helerskan han äventyrat med så länge.