Nu kan du stå och skrika, matte, jag är fri !!!

Vad var det ? Attan också, matte såg mig och nu kommer hon med stora steg. Ingenstans att smita och gömma sig ? Jo, jag fintar henne och springer in och lägger mig under köksbordet i köket....det gick. Usch vad matte var arg. Bäst att ge henne en puss för då smälter hon. Smack !

Det fungerade ! Tur för mig.

(Mattes kommentar: Hon vet precis hur hon ska göra för att jag inte ska vara arg på henne, prata om att vara smart och ögontjänare !!! )

Jag hittar inte alltid på en massa hyss, jag är nämligen riktigt duktig på lydnadsplanen också. Bara inte matte är för nervös när vi ska tävla.
Matte var förutseende och lärde mig en massa saker när jag var liten. Jag fick lära mig hur jag skulle göra under tiden vi lekte och stimmade rundor. Jag fick också gå på valp och unghundskurs på Brukshundklubben där matte är Handledare för Nybörjare. Gissa om det var kul, speciellt när vi skulle pröva på spår i skogen.
Första gången jag skulle spåra sprang matte och gömde sig när jag inte såg. Det tog lite tid innan jag förstod vad jag skulle göra, men till sist doppade jag näsan i marken och iväg bar det. Nette, som gick med mig i spåret, flög över stock och sten, sådan fart hade jag.
Plötsligt kom jag till ett stengärde.
Jaha, det är väl bara att klättra över, tyckte jag. Men gissa vem som låg på andra sidan och inte sa ett dyft. Jo, matte.
Jag hade inte märkt henne för vi hade vinden i ryggen. Jag blev så rädd ! Men matte hade godis i fickan och min leksak med sig så det var inte så farligt när allt kom omkring ändå. Men än idag tycker jag inte om stengärden, man vet ju inte vilken fuling som ligger på andra sidan, brr.

Idag tränar jag bara lydnad med matte, någon gång blir det lite spårarbete också. Tävlat har jag också gjort, hela tre stycken i Lydnadsklass I !

Första gången var på SBC Specialen i Skåne. Matte hade inga stora förhoppningar på oss p.g.a. hon visste inte riktigt hur jag skulle vara när hennes nerver satte igång på allvar. Jag var knappt tretton månader när detta gick av stapeln. Skönt var att det inte var så många deltagare. Allt gick lugnt och stilla tillväga.
När vi hade gått färdigt hela programmet började mattes klubbkompisar att jubla. De filurerna hade stått och räknat våra poäng.

Gissa vad ? Vi hade klarat uppflyttningen till lydnadsklass II på vår första tävling med 178 p av 200 möjliga !! Matte var överlycklig och visste inte vilket ben hon skulle stå på eller vad hon skulle säga.
Det blev tid för prisutdelningen.
Nu höjdes taket till skyarna ! Inte nog med att vi hade klarat oss, vi vann tävlingen för klass I och kammade även hem vandringspriset för klass I och II samt blev utsedda till Bästa Skåning-97. Gissa om att matte var stolt över mig !!! Jag var nämligen den yngste deltagaren också. Inte illa va ?
De andra gångerna har inte gått så bra, jag blev nämligen sjuk och fick åka till Djursjukhuset strax efter, men idag mår jag bra och vi tränar vidare på att klara klass II till våren. Mer om det när jag kommer så långt.

Många hälsningar

Lace (via matte´s tangentbord )