DIKTER OM BARN 
Era
barn är inte era barn
De
är söner och döttrar av
Livets
längtan efter sig själv.
De
kommer genom er men inte ifrån er.
Och
fastän de lever hos er
tillhör
de er ändå inte.
Ni
kan giva dem kärlek,
men
inte era tankar.
Ty
de har sina egna tankar.
Ni
kan hysa deras kroppar, men inte deras själar.
Ty
deras själar dväljs
i
morgondagens hus,
som
ni inte kan besöka
ens
i era drömmar.
Ni
må sträva att efterlikna dem
men
sök inte att göra dem lika er.
Ty
livet vänder inte tillbaka
och
dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni
är de bågar
från
vilka era barn skickas ut
som
pilar.
Bågskytten
ser målet på
det
oändligas stig och
han
böjer dig med sin vilja, för att
hans
pilar ska gå snabbt och långt
Låt
dig i glädje böjas
i
bågskyttens hand.
Ty
liksom han älskar pilen,
som
flyger,
älskar
han också bågen,
som
är stadig.
Kahlil Gibran
Mamma,
du såg mig
Mamma,
du såg mig.
Jag
trodde att du bara
brydde
dig om lillasyster
för
att hon är liten.
Men
du såg mig också
i
alla fall.
Mamma
får jag sitta i ditt knä?
Jag
är ju så liten
jag
också
fast
jag är mycket större
än
lillasyster.
Och
jag ryms.
Jag
ska ta så liten plats
bara
jag får sitta hos dig.
Åtminstone
ibland.
Och
jag skall inte
knuffa
ned lillasyster.
Jag
tycker om henne
jag
också.
Men
inte bara henne.
Jag
tycker mest om dig.
Vad
skönt,mamma,
att
du tycker om mig också
och
inte bara lillasyster.
Arne Lindberg
Är
det sant att jag håller ett barn på min arm
och
ser mej själv i dess blick,
att
fjärdarna gnistra och jorden är varm
och
himmelen utan en prick?
Vad
är det för tid, vad är det för år,
vem
är jag, vad bär jag för namn?
Du
skrattande kntyte med solblekt hår,
hur
fick jag dej i min famn?
Jag
lever, jag lever! På jorden jag står.
Var
har jag varit förut?
Jag
väntade visst millioner år
på
denna enda minut.
Erik Lindorm
Tillbaka till
förstasidan