Förord
eller Det som kommer innan första kapitlet
I begynnelsen fanns inte mycket. Vad som faktiskt fanns där överlämnar vi åt filosofer, vetenskapsmän, spågummor och andra kvacksalvare att tvista om. Det enda som vi med säkerhet vet, är att det i alla fall fanns ett sjysst hamburgerhak där. Ur detta inte så mycket skapades, enligt många, universum. De flesta som hävdar detta har inte varit ute och sett universum, eller ens sin egen galax. De som faktiskt sett universum, och vidhåller denna teori, brukar vanligen klassifiseras som icke tillräkneliga.
Var nu universum verkligen kom från råder det delade meningar om, för att inte använda orden öppet krig. En allmänt accepterad teori i galaxen Hurgh, ett par miljarder ljusår från vår egen Vintergata, är att universum en dag helt enkelt kröp fram från under den matta det gömt sig under. Varför universum gömt sig under mattan, vad det gjorde under denna matta, och varför det inte stannade där, bryr den genomsnittlige invånaren i Hurgh sig inte så mycket om. De överlämnar i stället detta till sina filosofer att tvista om. I denna galax har dock yrket (och således också ordet) filosof en något annorlunda innebörd än i vår egen. Man kan närmast likna det vid en blandning av advokat, bartender och snabbköpskassörska. Att man överlåter tvistandet om universums aktiviteter under mattan är att ingen annan är dum nog att dra upp det, inte ens deras motsvarigheter till våra filosofer.
Av någon anledning, som vanligen brukar kallas slump, kallas filosoferna ölhävare. Ölhävarna fördriver vanligen sin tid med viktigare saker, som att kalkylera meningen med livet, svaret på de andra stora frågorna, och hur mycket var och en ska betala. Dessa kalkyler utförs på glasunderlägg, servetter, eller helt enkelt vad som finns till hands. En hel del tid går också åt för de stackars ölhävarna när de måste skälla på servitriserna för att de städar bort deras viktiga servetter och glasunderlägg, som de jobbat med i flera minuter. Eftersom servitriserna har den okamratliga ovanan att göra detta med väldigt jämna mellanrum, händer det numera inte så mycket på den filosofiska fronten i glaxen Hurgh.
Som tur är har filosoferna i vår galax bättre vanor än ölhävarna i Hurgh. De har med sig egna anteckningsblock till krogen. På så sätt går deras anteckningar oftast inte förlorade på grund av att någon servitris städar bort dem. Däremot brukar en del servitriser ta filosofernas anteckningar, eftersom de tycker de är så intressanta. Vanligtvis brukar detta dock inte hända på krogen, utan i en lägenhet, oftast tillhörande servitrisen, eller någon av servitrisens vänner. Hur vi egentligen får något filosofiskt arbete gjort i vår galax är och förblir ett mysterium.
Det största mysteriumet i galaxen är ändå att livet går vidare, oavsett vad filosoferna komemr fram till om livets mening och universums uppkomst. Vissa hävdar benhårt att det största mysteriumet är var alla förlorade strumpor tar vägen när de försvinner från tvättmaskinen, men detta har redan förklarats tillfredsställande av en vis vetenskapsman, så det är egentligen inte ett mysterium.
Anledningen till att man fortfarande i många kretsar anser att detta är galaxens största mysterium är att ingen lyssnar på vad vetenskapsmännen har att säga om saken, eftersom de på grund av förordet i en ohyfsad bok anser att vetenskapsmän är kvacksalvare allihop.
Boken i fråga har nått stora upplagor, ur det perspektiv vi ser det ur just nu, vilket är ett antal år efter dess första utgåva. Att den från början inte nådde någon större publik kan bero på att planeten den först publicerades på, en planet vid namn Jorden (ett namn, som oftast väckt känslor som trist eller riktigt, riktigt ohippt), som endast hade cirka 5 miljarder innevånare. Att många av dem var analfabeter, och dessutom inte talade samma språk, gjorde ju inte saken bättre. Vad många däremot har kunnat enas om, är att boken är ganska ok. Trots dess rätt lama början är den, för att citera Centux IV Elektroniska Blads kritiker, "en kryddad läsning med många bokstäver i en aptitlig blandning." Vad detta betyder lämnar tidningen åt sina läsare, eller de lokala filosoferna, att bestämma. Boken de pratar om börjar i alla fall med en penna.