En kärlek i mängden


Det har hänt, det har sagts och det har gjorts förut
men det är ändå lika knepigt som alltid.
Den kärlek jag känner, den kärlek som finns
och som ändå inte kan ges till känna
är svår, men härlig, är smärtsam men skön,
och jag vill ha den, men ändå den mista.
Min kärlek för dig, den är större än allt,
hetare än alla mina inre flammor.
Jag må brinna för mycket, jag har mycket passion,
men vid sidan av min kärlek är allt bara gnistor.

Hur kan jag uttrycka min kärlek för dig,
hur ska jag nå dig med det jag vill säga?
Hur kan jag någonsin kunna säga två ord
utan att bli till ett fån?
Du är underbar i mina ögon,
du har allt det jag vill ha,
och jag skulle ge allt jag har till dig.
Men hur kan jag veta om du vill ha det,
hur kan jag veta något alls
när frågan är, om ej omöjlig, så svår,
för mig att till dig ställa?

Du betyder mer för mig än ord kan beskriva,
mer än något annat i vår värld.
Dina ögon, som man kan gå vilse i,
din mun med ett leende på läpparna.
Du är allt det jag önskar,
inget mer behöver jag
för att finna all världens lycka.
Men jag måste bida tid,
måste vänta ännu
till den rätta stunden inträffar.
Vem vet, kanske känner du som jag,
men jag kan ännu inte försöka.

Jag väntar ännu, några veckor, månader,
jag väntar kanske ännu ett år.
Jag väntar tills jag vet mer hur det är,
om jag har något hos dig att vänta.
Jag är modig i mycket, men inte i detta,
jag kan inte få mig till att fråga.
Jag vill, men kan inte, ta modet till mig
och visste du att, skulle du också veta varför.

Min älskade, vi ses titt som oftast, men ändå
så vet du nog inget av detta.
Mina blickar och mitt kroppsspråk
må förråda mitt sinne,
men du har ännu inte förstått någonting.
Eller har du det, har du inte visat
och inte gjort något därmed.

Jag ger mig till tåls ännu en stund,
jag väntar ett litet tag till.
Jag ska fatta modet, och göra något mer
och du ska få veta vad jag känner.
Till dess får du läsa dessa rader och se
om du kanske kan lista ut
att det är just dig jag menar i skrivande stund.
Besvara då mina ögon, min kropp,
ge mig tecken på det du känner.
Så kanske vi kan leva i lycka och kärlek
i en tid bara gjord för oss två.




Kommentarer?
Skicka ett e-mail till dont-panic@swipnet.se eller besök gästboken.