Arbetsbordet:

Arbetsbordet ska kunna anpassas i höjd efter individen för att underlätta en ergonomisk arbetsställning både vid sittande och stående arbete. Man bör ställa in stolen först och därefter justera arbetsbordet.

Stolen:

När det gäller arbetsställningen är stolen det viktigaste redskapet. En grundläggande regel är att stolen ska tillåta så många lämpliga arbetsställningar som möjligt och tillåta att man växlar mellan dem (Hultgren I, 1995). Sitsen bör ha en lagom tjock stoppning för bästa sittkomfort. En anatomisk sits behövs dock inte eftersom man bara kan sitta på ett sätt på den. Stolen ska också vara lätt att ställa in och ändra vid behov.

Oberoende av kroppslängd och övriga kroppsmått ska man kunna sitta med hela foten i golvet och 90 graders vinkel i knäleden (Hultgren I, 1995). Sitsen bör således vara höj- och sänkbar. Den ska också ge stöd under 2/3 av låret. Om man inte når ner till golvet eller om sitsen når ändra fram till knäleden kläms blodkärl och nerver mot främre kanten av sitsen. Ben och fötter har då en tendens att domna bort. Ryggstödet på stolen bör vara höj- och sänkbart. Man bör ha stöd för så stor del av ryggen som möjligt.

Om golvet är glatt bör stolen inte ha hjul då detta gör att benmuskulaturen måste arbeta för att hålla stolen kvar på sin plats. Detta statiska arbetet hämmar blodcirkulationen och gör användaren trött i onödan.

Om det finns armstöd på stolen (vilket inte är nödvändigt då dessa ofta kan vara i vägen) bör de vara inställda så att man kan vila armarna på dem utan att behöva höja eller sänka axlarna. Man ska också arbeta med händerna i nivå med armbågarna för att underlätta blodtillförseln till händerna. Dessa åtgärder gör att man kan undvika smärttillstånd i axlarna som beror på statiskt arbete (=spända och överansträngda muskler) och strypt blodcirkulation.

Bildskärmen:

Bildskärmen bör ha s k positiv kontrast (mörka tecken på ljus bakgrund) för att underlätta ögats arbete när vi växlar mellan skärm och ࡭anuskript (Hultgren I, 1995) eller "svarta tavlan" (manuskript och svarta tavlan har båda positiv kontrast). En bildskärm med positiv kontrast är att föredra vid arbete i normalbelysning (vilket är fallet i ett klassrum) medan en bildskärm med negativ kontrast (ljusa tecken på mörk bakgrund) med fördel används i svag belysning. Självklart är det arbetets art som måste bestämma vilken typ man bör använda.

Bildskärmen bör placeras så att reflexer undviks, t ex bör man inte sitta med ett fönster i ryggen. Det är också att föredra om blicklinjen följer fönsterväggen (Hultgren I, 1995). Se också till att armaturen inte bländar användaren. Bildskärmen ska kunna vinklas såväl horisontellt som vertikalt. Dels för att reflexer ska kunna undvikas om armaturen är dåligt placerad och dels för att användaren ska kunna alternera sin arbetsställning. Bildskärmen bör placeras på cirka 70 cm avstånd från användaren, detta är ett bekvämt avstånd för ögonen.

För att undvika hudsymtom och ev andra hälsoproblem bör man försöka undvika att ha heltäckande mattor i rummet, höja luftfuktigheten, sörja för god ventilation och se till att ha regelbunden städning och rengöring (Arbetarskyddsnämnden, 1994).

Det bör också finnas en avlastningsyta bredvid bildskärm och tangentbord t ex för böcker, papper osv.

Belysning:

Armaturen vid ett arbetsbord bör placeras till vänster om, ovanför samt bakom den arbetande (till höger om den som är vänsterhänt) för att undvika skuggning av skärmen samt reflexer (Hultgren I, 1995). Om armaturen av någon anledning måste placeras framför användaren bör den placeras så högt upp i synfältet som möjligt för att minimera risken för bländning och reflexer. Det bör också finnas en bordslampa som avger direkt ljus på arbetsplatsen.

I ett klassrum bör det alltså finnas en bordslampa vid varje arbetsplats samt en allmänbelysning som bör sitta så högt som möjligt för att ge alla arbetsplatser en adekvat upplysning och för att undvika bländning och reflexer.