Den ena handen vet vad den andra gör. (Staten och Kapitalet)

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen och till o med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra. För staten skjuter så gärna till om levnadsomkostnaderna blivit alltför dyra.

Sida vid sida tillsammans hjälps de åt, staten och kapitalet, de sitter i samma båt. Fast det är inte de som ror, som ror så att svetten lackar, och piskan som kittlar, kittlar inte heller, deras feta nackar.

Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen. Så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen. En billig arbetskraftsreserv till hands när fabrikerna visslar. Tillbakapressad av daghemsbrist om lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar.

Sida vid sida tillsammans stryker de fram, staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm. Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör. Den ena handen vet precis vad det är, som den andra gör.

Skolans uppgift är som sig bör, att skola arbetskraften. Om kvastarna skall sopa bra får man inte slarva med skaften. Spärrar o kvoter o testprogram, är ett system för att sålla, agnarna från vetet o föra var o en till hans rätta fålla.

Sida vid sida tillsammans hjälps de åt, staten och kapitalet, de sitter i samma båt. Fast det är inte de som ror, som ror så att svetten lackar, och piskan som kittlar, kittlar inte heller, deras feta nackar.

Tempot höjs vid maskinerna, här drillar man eliten. Produktionen har inte plats för den som har blivit för illa sliten. Men för att ingen skall tro att det är nåt fel med de tunga ackorden, betraktas han som ett sjukdomsfall o behandlas av den så barmhärtiga arbetsvården

Sida vid sida tillsammans stryker de fram, staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm. Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör. Den ena handen vet precis vad det är, som den andra gör.

Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer o lär oss att respektera sånt som vi inte begriper. Åt var o en hans beskärda del av det växande överflödet, kapitalet åt kapitalisterna, åt understödstagarna - understödet.

Sida vid sida tillsammans hjälps de åt, staten och kapitalet, de sitter i samma båt. Fast det är inte de som ror, som ror så att svetten lackar, och piskan som kittlar, kittlar inte heller, deras feta nackar.

Till 120-årskalaset