Problembaserad inlärning
kort historik och pedagogisk referensram
PBI växte fram ur de diskussioner som fördes inom
läkarutbildningen på 60-talet, då man ville
förändra läroplanerna så att de bättre
stämde överens med de krav som ställdes på
dagens läkare. Howard Barrows utvecklade då PBI,
från början som kompletterande handledning till den
traditionella undervisningen. Så småningom utvecklades
det till en alternativ läroplan för den prekliniska
utbildningen. (Rahimi, 1995)
Mc Master University i Kanada har bedrivit utbildning enligt PBI
sedan 1969. Allt eftersom tiden har gått, så har metoden
vunnit gehör, världen över. I Maastricht i Holland
började man använda sig av PBI 1974, Newcastle i New South
Wales, Australien började 1981 och Harvard i Boston 1985. I
Sverige så är det Hälsouniversitetet i Linköping
som var först ut, när man 1986 införde PBI på
samtliga sina utbildningslinjer. (Pekpinnens död, 1993)
Idag finns det ytterligare ett antal utbildningar i Sverige som
använder sig av PBI som metod. Arbetsterapeutlinjen i Lund
är ett exempel, Psykoterapiutbildningen i Stockholm ett annat
(Aronowisch, Crafoord, Floberg 1993)
Skall man följa PBI idéhistoriskt får man gå
tillbaka ända till Johan Amos Comenius (1592-1670) och hans "Den
stora Undervisningsläran". Där skrev han bl.a. "Let the
main objective be as follows: to seek and find a method of
instruction-by which teachers may teach less but learners may learn
more (Rahimi 1995). Comenius menar att den studerande inte kan
överta någon annans kunskap; kunskap är något
man tillägnar sig genom det egna förnuftet eller aktivt
genom de egna sinnena. Läraren skall därför, som
Pestalozzi (1746-1827), beskriver det, endast varsamt leda denne
på kunskapens stig (Marton 1986).
Det är dock andra pedagoger som i första hand omnämns
som inspiratörer till PBI: Jerome S Bruner (f 1915) är en
pedagog som omnämns i stor utsträckning i PBI-litteraturen.
Grunden för hans resonemang är att den studerande har en
vilja, en inre drivkraft att lära. Denna drivkraft kommer ur den
biologiskt betingade nyfikenhet som människan har och som
är grunden för all mänsklig utveckling. Bruner menar
att när vi upptäcker något som vi inte riktigt
förstår, så driver nyfikenheten oss att ägna
detta något vår uppmärksamhet till dess att vi
på ett för oss tillfredsställande sätt har
förstått. Det är denna inre motivation läraren
skall utnyttja och på så sätt skapa goda
förutsättningar för inlärning. (Bruner, 1971)
Bruner menar vidare att man som lärare inte bara förmedlar
kunskap utan även en attityd till denna och till
inlärningen i sig. Han menar att det första barnen
får lära sig i skolan är att kunna återge
något när man blir tillfrågad, att följa en
tankegång som kommer utifrån istället för
inifrån och att betrakta korrekta svar som något
värdefullt. (Bruner, 1971 s.143) Istället menar Bruner
att kunskaperna, för att få betydelse, bli relevanta
för eleverna, måste införlivas med deras känslor
och motiv. (Egidius, 1973) För Bruner är det nämligen
inte kunskapen som produkt, utan som process, som är viktig.
Genom denna process tillförskaffar man sig en förmåga
att analysera och syntetisera omvärlden. Man får
därigenom också en förmåga att gå vidare,
att utvecklas vidare. (Maltén 1981)
Carl Rogers (f 1902), amerikansk psykolog och psykoterapeut vars bok
"Frihet att lära" ofta refereras till i PBI-sammanhang. I boken
skriver han om kunskap som är föremål för
undervisning, kunskap som läraren förmedlar till eleven. En
kunskap som enligt Rogers enbart engagerar hjärnan och där
varken känslor eller personlig innebörd för eleven
finns med. (Rogers, 1976)
I motsats till denna ställer Rogers den erfarenhetsbaserade
inlärningen, en kunskap som präglas av ett personligt
engagemang, där hela personen , både förstånds-
och känslomässigt engageras i inlärningen. Vidare
menar han att den är självinitierad, i betydelsen att;
även om den utlösande faktorn kommer utifrån,
så.....kommer känslan av upptäckt, av riktning, av
att fatta och tillägna sig, inifrån. (Rogers, 1976 s
15)
Det är i samspel med andra som processen inlärning leder
fram till ökad insikt, både om sig själv och om
världen utanför. Lärarens uppgift är, enligt
Rogers; i första hand att handleda den studerande genom
utbildningen. Denna syn på lärarrollen härstammar
från Rogers egen bakgrund som terapeut. (Maltén, 1981)
Steget över till psykosocialt behandlingsarbete, vilket är
socialpedagogernas arbetsfält, är därmed kort.
John Dewey (1859-1952), menade att kunskapen i sig är relativ,
förändras ständigt och utvecklas i interaktionen
mellan människa och samhälle. Eftersom samhället hela
tiden utvecklas, måste utbildningen också vara i en
ständig process, där kunskapen skall komma till nytta
för den studerande för att bli meningsfull. Detta i sin tur
innebär att denne blir aktiv i sitt kunskapsinhämtande. Som
lärare låter man den studerande förstå att man
har tilltro till hans/hennes förmåga. (Maltén
1981)
I sin bok "How we think" , som utkom 1910, analyserade han
tänkandet i fem steg:
• Ett problem, en svårighet eller ett behov visar sig.
• Man reflekterar över saken, analyserar den för att ta
reda på det väsentliga.
• Flera olika lösningar ställer sig till
förfogande.
• En hypotes prövas via diskussion eller experiment.
• Diskussionen eller experimentet verifierar eller falsifierar
hypotesen.
(Kroksmark, 1989 s.132)
Problembaserad inlärning-metodik
PBI har intentionerna att den studerande, genom användandet av
metoden, skall träna och därigenom vidareutveckla sin
förmåga till arbete i grupp, sin förmåga att
utifrån sig själv styra sin inlärning, samt sin
problemlösningsförmåga.
PBI är en arbetsform som, istället för att utgå
från läraren och vad denne vill förmedla, utgår
från studenten och vad denne behöver veta, i
förhållande till vad han i framtiden skall arbeta med.
(Knowles, 1975) Största delen av inlärningen sker i
gruppform, sk basgrupper om 6-8 studerande. I dessa grupper
formulerar de studerande tillsammans sina inlärningsbehov,
utifrån de problemställningar man gemensamt kommit fram
till. Dessa har i sin tur sin grund i de utgångspunkter som
ligger som underlag för diskussionen. (Kjellgren, Ahlner,
Dahlgren, Haglund, 1993) Att man arbetar i grupp är en naturlig
sak i PBI då: Kunskap är en social företeelse i
den meningen att vi oftast brukar den i umgänget med andra
människor. Det är därför en rimlig tanke att
kunskaper bör inhämtas under likartade betingelser, dvs i
samspel med andra. (Kjellgren et al s22) En utgångspunkt
kan utgöras av t ex en fallbeskrivning, en bild, en artikel,
eller något liknande. Utifrån denna arbetar de studerande
sedan enligt en problemlösningsmodell exempelvis
sjustegsmodellen (se bil).
Utgångspunkten skall på ett naturligt sätt styra
de studerande in på de områden som ingår i
kursen. (Kjellgren et al s 30)
När gruppen kommit fram till vilka inlärningsbehov som
finns så fördelar man uppgifterna inom gruppen och
går ut, enskilt eller tillsammans, och tar reda på det
man behöver. Därefter återsamlas gruppen och
redovisar för varandra vad man kommit fram till. Har man inte
löst problemet börjar eventuellt en ny
problemlösningsprocess o s v till dess man löst det.
(Kjellgren et al) Jämför med Deweys fem steg ovan.
Drivkraften till problembaserad inlärning är ett
undersökande (frågande eller problematiserande)
förhållningssätt till omgivningen. Den som skall
lära sig något måste också formulera egna
frågor. Det blir sedan basen för vad som skall läras
in. "Utlärning" som svarar på frågor som ännu
inte är formulerade har svårare att nå fram och att
ge kunskap som blir bestående och användbar.
(Karlsson, Ödling, Westman, s 2388) Inom PBI har man ingen
obligatorisk kurslitteratur. Den vägvisning de studerande
får, vad gäller litteratur, är en resurslista med
förslag på litteratur inom ämnesområdet. Till
sin hjälp har de, förutom bibliotek även s k
resurstillfällen, där de av någon sakkunnig kan
få svar på i förväg ställda frå gor.
Resurstillfällena är dock inte obligatoriska, utan man
går bara dit om man har någon specifik fråga man
vill ha svar på. Har inga frågor inkommit så
ställs resurstillfället in.(Kjellgren et al)
Sammanfattningsvis kan man säga att PBI är:
• Inlärning baserad på och uppbyggd kring problem som
har med utbildningens syften att göra.
• Träning i systematisk hantering av problem och uppgifter.
• Fokusering på de studerandes inlärningsprocesser
• Arbete i liten grupp som leds av deltagarna själva
• Lärarmedverkan i form av träning i att använda
problem för självständigt sökande efter kunskap
(Egidius, 1991 s 8)
REFERENSLISTA
Rahimi A. (1995) Problem-based and conventional medical
education from a student perspective Linköping University:
Department of education and psychology
Pekpinnens död-om problembaserad inlärning (1993)
Uppsala: Acem
Aronowitsch E., Crafoord C., Floberg U. (1993) Problembaserad
inlärning vid Psykoterapiinstitutet: "En kongenial och kreativ
metod" Psykolog Tidningen 14: 8-11
Marton F.(red) (1986) Fackdidaktik Volym 1 Lund:
Studentlitteratur
Bruner J. (1971) På väg mot en undervisningsteori
Lund: Gleerup
Egidius H. (1973) Pedagogiska utvecklingslinjer Lund: Essselte
Studium AB
Maltén, A. (1981) Vad är kunskap? Malmö:
Liber
Rogers, C. (1976) Frihet att lära. Stockholm:
Wahlström Widstrand
Kroksmark, T. (1989) Didaktiska strövtåg
Göteborg: Daidalos
Knowles, M.S. (1975) Self-directed learning New York:
Association Press
Karlsson, R. Ödling, H. Westman, G. (1993) Problembaserad
konsultation pedagogisk metod i läkarutbildningen
Läkartidningen (volym 90 nr 25) 2388-2390
Egidius, H.(1991) Problembaserad inlärning-en
introduktion Lund: Studentlitteratur.
