[991001]

[gång på gång krossar han mitt hjärta]

Det sägs att alla som har några känslor någon gång kommer att få sitt hjärta krossat.
Jag har känslor. För mitt hjärta krossades igår.
Eller krossades kanske inte är rätt ord egentligen. Ett hjärta kan ju inte krossas. Om det inte är gjort av porslin förstås. Och ett porslinshjärta har inga känslor så då spelar det ju ingen roll. Om det blir krossat alltså.
Och dessutom är det ett ganska konstigt uttryck överhuvudtaget. För så vitt jag vet så är hjärtat mest till för att pumpa runt blod i kroppen. Snarare är det väl hjärnan som ser till att man blir ledsen och tänker alla sorgsna tankar. Fast det skulle ju bli ett himla fult uttryck att säga att hjärnan krossades eller nåt. Nä jag tror att jag håller mig till den gamla klyschan om ett krossat hjärta. Hjärta och smärta.
I alla fall så är jag ledsen.
Det är jättesant. Och så är jag olycklig. Och deprimerad. Typ. Och så lyssnar jag på weeping willows och blir ännu mer ledsen bara för att musiken är så jättesorglig och han låter så olycklig och jag blir lika ledsen som jag tycker att musiken låter. Vet egentligen inte varför jag lyssnar på sån musik när jag redan är nog nere. Borde egentligen lyssna på något glatt och popigt som gör att jag blir glad och bara vill hoppa omkring [ja det finns sån musik]. Men det går ju inte. Man väljer väl musik efter humör antar jag. Och ja, då blir det ju som det blir.
Det är jobbigt att vara ledsen i alla fall. Och olyckligt kär. Jag hatar det och vet inte vad jag ska göra. Sluta tänka kanske.

tillbaka