James Största fall.

James (uttalas Ja-mess) såg på när ambulansförarna lyfte upp den blodiga kroppen i bilen.
-Fy fan ! sade han till en av teknikerna. Han hade ryckt ut hjärtat på henne ! Vad är det för sjukt äckel som skulle göra något sådant ?
-Det ser ut som om något djur har gjort det svarade teknikern.
-Men inget djur kan göra det här, sade James och pekade på ett tecken inristat i pannan på den döda kvinnan.
James satte sig i bilen och startade motorn, han satt still ett tag och väntade på att bilen skulle bli varm.
James lade i ettan och körde ut på vägen.
När han hade kommit hem till lägenheten gick han direkt in i sovrummet och lade sig på sängen och somnade genast.

När James vaknade dagen efter hade han fortfarande sina kläder på sig och det var helt ljust i lägenheten.
James tittade på klockan, den visade på10.45.
-Fan, en och en halv timme sen, muttrade han för sig själv.

När James kom in på den rättsmedicinska avdelningen på W.P.L.Q.U.S.P.D stog Dr Joonsoon lutad över det öppna liket av kvinnan som dom hade hittat kvällen innan.
-Någon har slitit ut hjärtat med bara händerna sade Dr Joonsoon.
-Han måste varit otroligt stark, om det ens var en han, svarade James.
James tog hissen upp till sjunde våningen och satte sig vid sitt skrivbord.
Han flyttade på högarna av tomma Jolt-Cola burkar och öppnade en ny.
Han drack med stora långsamma klunkar.
En ung man kom insprängande genom dörren, det var Robertdinius.
Robertdinius skyndade fram till James.
-Vi hittade det här ungefär 200 meter från mordplattsen, sade Robertdinius och visade upp ett foto för James.
På fotot fanns tre stora brännmärken runt ett fjärde i mitten.
-Vad är det ? frågade James. Det ser ut som om ett UFO har landat eller nått !
-Det är inte helt omöjligt, svarade Robertdinius med upphetsning i rösten.
-Du skämtar ?! frågade James.
-Nej inte alls, vi hittade spår av sand i brännmärkena, sand som inte finns på jorden.
Vi jämförde den med prover som är tagna på Mars, och dom är väldigt lika.
-Det är otroligt ! sade James ! Hur kom den dit ?
-Jag vet inte, men den är inte från jorden, svarade Robertdinius.
-Jag vill veta ALLT ni kommer fram till, sade James till Robertdinius.
-Självklart, svarade han och hastade ut till hissen.

James tryckte tryckte på en knapp på telefonen som stog på bordet.
-Ja ? hördes en röst från högtalaren.
-Telli, det är James, kan du samla ihop folket till en genomgång ? frågade James in i micken.
-Genast, svarade telefonisten snabbt och lade på luren.

En timme senare satt det 25 kriminalare i ett konferens rum i det stora polis huset, dom diskuterade mordet på 23 åriga Jennie, vars hjärta hade blivit brutalt utslitet från hennes bröstkorg.
-Ett vittne såg en man springa genom skogen runt mordplattsen vid tio snåret i går kväll, sade detektiv Stamp med hög röst för att bryta igenom sorlet av röster. Han hade på sig en vit tränings overall som hade en stor reva på ena benet, fortsatte han.
-Har ni något spår på honom ? frågade James.
-Nej tyvärr, men vi jobbar på det, svarade den unge Robertdinius som jobbade i Stamps grupp.
-Bra, har vi några andra vittnen eller något annat spår ? frågade James.
-Nej, bara brännmärkena på åkern, sade Robertdinius.
Dörren slängdes upp och en man kom inspringande med en påse i handen.
-Det här kommer från Dr Joonsoon, dom hittade det för en timme sen, sade mannen andfått och visade upp påsens innehåll : en blodfläckad, vit tygremsa.
-Det är flickans blod, fortsatte den andfådde mannen.
-Bra ! Du kan gå nu, sade James till mannen som gick ut genom dörren.
-Vi får fortsätta i morgon, det börjar bli sent, sade James till gruppen av mordutredare som satt samlade runt bordet.

När James klev ur bilen hemma vid lägenheten stannade han upp några sekunder, bara lyssnade.
Han hörde serener, skrik och musik.
-För tio år sedan kunde man ställa sig och bara lyssna på tystnaden, det går inte längre, muttrade han för sig själv.
James låste upp dörren, gick in i köket och öppnade kylskåpet.
Det var tomt sånär på en nästan tom flaska ketchup, en ost bit och några burkar Jolt-Cola.
Han tog upp en burk och tömde den, slängde den tomma burken mot papperskorgen och gick in i sovrummet för att lägga sig.
Han låg och tänkte länge innan han somnade, hans sista tanke innan han somnade var ?Världen är sjuk?.

När James kom in på kontoret dagen efter kom detektiv Stamp fram till honom.
-Har ni undersökt tygremsan ? frågade James.
-Behövdes inte, dåren kom in och erkände allt ihop, han berättade till och med hur han hade slitit ut hjärtat, svarade Stamp.
-Jaså ? Hur ? frågade James vidare.
-Det vill du inte veta, det är lunch snart, sade Stamp.
-Nej, antagligen inte, men jag vill höra hans erkännande, sade James.
De gick in i konferens rummet, där satt redan Robertdinius och läste igenom sin rapport.
Robertdinius satte på videon men den han inte ens börja förrän ett öronbedövande dån höres utifrån framsidan.
-Va i..! Vad fan händer ?! ropade James medan han började springa mot hissen.

?Pling? hissen hade kommit fram till nedersta planet.
James sprang ut ur hissen och ut på gräsmattan.
Där fanns en stor krater, och mitt i kratern låg en plastpåse.
James gick långsamt fram mot plastpåsen.
-Uh ! Fy vilken stank ! sade James äcklat.
Där i påsen låg en blodig köttklump.
-Vad är det ?! ropade Robertdinius som hade kommit ifatt James.
-Det är hjärtat. Det slår fortfarande ! sade James upphetsat.
-Vilket hjärta ? frågade Robertdinius.
-Va fan tror du ?! svarade James, det från flickan så klart !
Robertdinius stog tyst och tittade på.
-Fort lägg det här på is ! skrek James och gav påsen till Robertdinius.
Robertdinius sprang in till rättsmedicinska och gjorde som han hade blivit tillsagd.
En halv timme senare kom Dr Joonsoon upp till James avdelning.
-Vi lyckades rädda hjärtat, sade han, det slår normalt nu, och vi hittade det här på påsen.
Dr Joonsoon tog fram en lapp med en massa konstiga tecken på.
-Vad är det där ? frågade James.
-Vi är inte säkra, men det ser ut som ett medelande.
-Får jag se, sade Robertdinius som hade kommit in genom dörren.
-Visst, sade Dr Joonsoon och gav honom papperslappen.
-Det här känner jag igen ! sade Robertdinius, det är ett utomjordisk språk, jag lärde mig det i en bok om R!yuster, en utomjordisk ras från den bortre månen av R!ystuioper.
-Kan du läsa det ?! frågade James och Dr Joonsoon i en mun.
-Jag tror det, om jag får lite tid, svarade Robertdinius.
Han satte sig vid ett skrivbord och satte igång.
James och Dr Joonsoon gick och åt lunch.

När de kom tillbaks från lunchen var Robertdinius klar.
På lappen stog det nu ?Vi är Maffia organisationen Rt%ion från planeten R!ystuioper, vi tar fullt ansvar för våran handling, skymfningen av människokvinnan. Vi gjorde det för vetenskapen.?
-Perfekt ! nu har vi två erkännanden, sade James, vilket ska vi välja ?
Kriminal assistent Grim kom in genom dörren.
-Vi har förhört mördaren en gång till, nu säger han att han blev påverkad av någon maffia organisation från yttre rymden, han är galen ! sade Grim.
-Inte alls ! sade James, det är helt sant, ni kan släppa honom.
-Men..började Grim innan James avbröt honom :
-Inga men, bara släpp honom.
Och ännu ett fall var löst av mig, den store Jmes, Jams, Jimess, jaja jag ska nog lära mig tids nog...

Av : Christoffer Gylin.